Vem minns den tecknade serien om Spara och Slösa? Serien som publicerades i Lyckoslanten, Sparbankens tidning för barn, handlade om två flickor med helt skilda inställningar till pengar. Varje avsnitt slutade med att Spara var lycklig efter att flitigt ha sparat pengar till något hon verkligen ville ha, medan Slösa var ledsen då hon förbrukat alla sina pengar på kortsiktig konsumtion. Sensmoralen i serien var tydlig, i längden lönar det sig att spara.
Tyvärr förmedlar det svenska skattesystemet en motsatt sensmoral till medborgarna. Det är till och med så, att Spara får betala för Slösas konsumtion. Den som sparar ihop pengar till exempelvis en ny bil kommer att straffas med en skatt på 30% av vinsten på de hopsparade pengarna. Den som lånar pengar till samma bil kommer att belönas med ett skatteavdrag (bidrag är egentligen rätt ord) om 30% av räntekostnaden. Pengar tas från den som sparar och ges till den som konsumerar.
Oavsett vad man anser om Centerpartiets politik i övrigt så tycker jag att Annie Johanssons (C) debattartikel på Newsmill förtjänar uppmärksamhet och beröm. Johansson förordar ett grundavdrag om 5000 kr för kapitalinkomster. På så vis skulle "de första femtusen" kronorna kapitalinkomst göras helt skattefria och sparande skulle därmed uppmuntras. Den som har 150 000 kronor på bankboken med en ränta kring 3% skulle alltså inte beskattas alls. För min del får gränsen gärna höjas en aning till, men 5000 kronor är bättre än inget alls.
Förslaget skulle inte alls "bara gynna de rika", vilket är en vanligt förekommande kritik till all form av skattesänkning. I det här fallet är nivån väl anpassad till låg- och medelinkomsttagare (sätt nivån i förhållande till en årslön på banken, med fast ränta). Anne Wibble sa en gång i tiden att "alla svenskar borde ha en årslön på banken". Det är en målsättning som känns avlägsen för många svenskar idag, men som genom Annie Johanssons blir lite mer realistiskt. Det är dags att minska bidragen till Slösa och att börja gynna Spara.
Detta borde ju även innebära att dom första 5000kr i räntekostnader INTE är avragsgilla, vilket skulle straffa konsumptionskrediter. Nyttan är kanske tveksamt eftersom alla som har lån på bostaden skulle drabbas och därmed inte ha något incitament att betala konsumtionsköp kontant.
SvaraRaderaMöjligen skulle man kunna tänkas göra undantag för bolån gjorda vid husköp (d.v.s. inte nytagna lån)
Logi,
SvaraRaderaDet måste inte innebära att de första 5000 kr i räntekostnader blir icke avdragsgilla. Däremot kanske det är politiskt nödvändigt, för att finansiera förslaget.
Avdrag för räntekostnader är en intressant företeelse i sig. Som jag ser det har avdraget främst lett till att driva upp priserna på bostäder. Privatpersoner i allmänhet har alltså ingen egentlig nytta av avdraget; räntan blir förvisso subventionerad med å andra sidan tvingas man ta större lån. På så vis kan man påstå att ränteavdraget har gjort svensken mer sårbar för minskade bostadspriser.
Ja, avdrag för privata lån är inget måste. I Tyskland t.ex. kan man inte dra av lån för privata levnadskostnader, till vilka egen bostad räknas.
SvaraRadera