Idag presenterade SBAB Mäklarbarometern (DN, SvD, SBAB, GP, Cision, E24). Jag har tidigare skrivit ett inlägg om att bostadssäljare bör agera nu, marknaden kommer bara bli sämre. Detta bekräftas av SBAB:s Mäklarbarmoeter, priserna har fallit under andra kvartalet, och väntas fortsätta falla under andra kvartalet.
De mäklare som tillfrågats i enkäten tror på mindre prisfall om 2-3% för tredje kvartalet. Här är det värt att nämna två saker. För det första tror jag att prisfallet blir större i höst, eftersom utbudet nu är mycket högre än normalt (även säsongsjusterat). Det innebär att osålda objekt från våren/sommaren kommer att läggas ut på nytt i höst, samtidigt som alla "höstobjekt" läggs ut. Det andra är att, i bostadsprissammanhang, är 2-3% per kvartal inte så lite. Om priserna faller 2-3% i kvartalstakt motsvarar det cirka 8-11% i årstakt. En minskning med 10% innebär för många förstagångsköpare en halvering (eller värre) av det egna kapitalet. Den som köpt med 15% kontantinsats kommer att ha förlorat två tredjedelar av sitt egna kapital.
Det är förstagångsköparna som är mest sårbara i början av en nedgång i bostadspriserna. Och det är förstagångsköparna som nu håller sig utanför marknaden. Det finns ingen anledning att köpa idag när du som nu står utanför marknaden kan få 10% rabatt lagom till nästa sommar. 10% på en tremiljonersvilla motsvarar 300 000 kronor per år eller 25 000 kronor per månad. Så den potentielle förstagångsköpare som känner sig trångbodd i sin hyresrätt kan tillgodoräkna sig en ersättning om 25 000 kronor i månaden för att bo trångt i ett år till. Skattefritt dessutom. Det är ju som att skrapa triss i Nyhetsmorgon.
Även du som är högt belånad bör agera omedelbart. Det enda sättet att hålla banken vänligt inställd i en vikande marknad är att amortera ordentligt och se till att skulden håller sig under marknadsvärdet. I ett scenario med kraftigt fallande priser är det inte otänkbart att banken kommer kräva blancolån på den del av lånet som överstiger marknadsvärdet. Kom ihåg att banken inte är snäll. Banken har din bostad som säkerhet i sin utlåning. Banken har sedan skickat vidare sin säkerhet när banken själv har lånat pengar. Bankerna har alltså även de fordringsägare som kommer att säga ifrån om lånen saknar täckning.
Relaterat:
Lockpris (SvD)
Mäklare tjänar mer pengar än någonsin (DN)
Det byggs för lite (DN)
Villaägarna mot nya mäklarlagen (DN)
Här blir sommarhusen billigare (E24)
torsdag 30 juni 2011
ECB fördröjer bara en oundviklig grekisk konkurs
Jag skrev i gårdagens inlägg att en grekisk konkurs (statsbankrutt, default) är oundviklig. Såväl den grekiska statsskulden som budgetunderskottet är för stora för att Grekland ska kunna hantera situationen på längre sikt. Förr eller senare kommer Grekland tvingas till en nedskrivning av skulden, till en nivå som går att hantera av den hårt ansträngda staten. EU/ECB/IMF gör sitt bästa för att fördröja detta, varför? Svaret är: man vill vinna tid för att undvika en total europeisk skuld- och kreditkris.
Att EU/ECB/IMF väljer att fördröja en grekisk konkurs beror på att man är rädd för spridningseffelter. Grunen till rädslan ligger hos Irland och Portugal, vars ekonomiska situationer liknar greklands (om än något mildare). Om krisen sprider sig till Irland och Portugal riskerar den europeiska kreditmarknaden att torka totalt. Inledningsvis skulle tyska och franska banker, med sin exponering mot såväl Grekland som Irland och Portugal, hamna på obestånd. Sedan finns farhågor om att en kris i Portugal skulle sprida sig till Spanien (spanska banker och institut har lånat ut stora pengar till Portugal samt står som delägare i portugisiska banker). Spaniens ekonomi är av samma storleksordning som de övriga tre länderna tillsammans.
EU/ECB/IMF vill helt enkelt ge de europeiska bankerna (och övriga privata långivare) tid att minska sin sårbarhet. Med tiden kommer bankerna att kunna minska sin exponering mot de ”smittosamma” länderna, kanske till och med genom att överföra delar av skulderna till ECB, det vill säga flytta över risken till europeiska skattebetalare. Bankerna ges möjlighet att stärka sin kapitalbas och därmed stå starkare vid en kommande nedskrivning av värdet på grekiska, portugisiska och irländska obligationer. När bankerna är tillräckligt starka kan en någorlunda kontrollerad nedskrivning av lånen ske, kanske låter man de tre länderna defaulta samtidigt.
Fördelen med att fördröja konkursen är alltså att bankerna kommer stå starkare och ha större chans att överleva. Dessutom blir risken för en fullskalig europeisk, kanske global, kris mindre. Nackdelen blir att en större andel av förlusten hamnar hos europeiska skattebetalare. Vid årsskiftet ägdes uppskattningsvis 25% av den grekiska skulden av EU/ECB/IMF (det vill säga av skattebetalares pengar). Med ett andra stödpaket till Grekland kommer siffran att öka till runt 65% år 2014 (källa). Ju längre man väntar med en avskrivning, desto mer skattepengar kommer att gå förlorade.
Det finns flera problem med att fördröja en grekisk konkurs. Den grekiska regeringen är svag och instabil. Om regeringen skulle falla, kommer då dagens opposition att snällt följa överenskommelsen med EU/ECB/IMF? Knappast. Vid en sådan händelse skulle Grekland ställa in betalningarna direkt.
Relaterat:
Strejk (SVT, SvD)
Ny omröstning idag (DN, SvD, GP, DN)
Misshandel av parlamentsledamot (Expressen)
Underverk krävs för att rädda euron (DN)
Våldsamheter i Aten (SvD)
Steg från avgrunden (DN)
Provokativ polis (SvD)
Våldsamma sammanstötningar (SvD)Ny omröstning idag (DN, SvD, GP, DN)
Misshandel av parlamentsledamot (Expressen)
Underverk krävs för att rädda euron (DN)
Våldsamheter i Aten (SvD)
Steg från avgrunden (DN)
Provokativ polis (SvD)
Aten inte säkert för turister (SvD)
Parlamentet måste rösta ja igen (AFV)
Andra omröstningen påbörjad (E24)
Nedskrivning oundviklig (E24)
Ja i andra omröstningen (SvD, DN, SVT)
Risk för kontantbrist i Aten (SvD)
onsdag 29 juni 2011
Omröstningen oväsentlig - Grekisk statsbankrutt oundvilklig
En grekisk statsbankrutt (default) är oundviklig. Vi vet ännu inte säkert när Grekland kommer att ställa in betalningarna, och vi vet heller inte under vilka former det kommer att ske. Men att det kommer ske förefaller säkert.
Grekland har en statsskuld på ungefär 150% av BNP. Grekland betalar ca 25% ränta på nya lån. Det är givetvis helt orimligt att Grekland skulle klara av att betala dessa räntekostnader på längre sikt (föreställ dig ett land som betalar en dryg tredjedel av BNP i ränta på statsskulden). De föreslagna nedskärningarna och privatiseringarna (som man idag röstar om i parlamentet) är långt ifrån tillräckliga för att få ner den grekiska skulden till en hållbar nivå.
Det verkar troligt att greklands skuld, i ett första skede, kommer att omstruktureras, i någorlunda samförstånd med långivarna. De privata (tyska och franska) långivarna kommer att delta "frivilligt". Det kommer ske på så vis att existerande lån ersätts med nya (s k överrullning). De nya lånen kommer att ha en ränta som ligger väl under marknadsräntan och därmed blir hanterbar för den grekiska staten (läs gärna mitt inlägg om varför privata långivare skulle acceptera en sådan uppgörelse här). Eftersom denna omstrukturering sker (skenbart) frivilligt så kommer spridningseffekterna förhoppningsvis vara begränsade. Det kommer med andra ord inte att vara en statsbankrutt i ordets rätta bemärkelse. Eller, det kommer åtminstone inte att framstå som en statsbankrutt, i ordets rätta bemärkelse.
Tyvärr är greklands problem inte lösta efter den frivilliga statsbankrutten (som inte är en statsbankrutt). Problemet med en enorm statsskuld kommer ju att finnas kvar, även om man säkrat några års inlåning till en "bra" ränta. Med tanke på att Grekland har ett stort budgetunderskott, och kommer att fortsätta att ha det även efter genomförda offentliga besparingar, finns det bara en möjlighet. Skulden måste minskas genom statsbankrutt (default). Detta ligger kanske några år framåt i tiden, de flesta marknadsbedömare verkar tro 2013. Om man tittar på prissättningen av CDS:er så tycks sannolikheten för en grekisk konkurs vara högre än 65% de närmaste fem åren. Oavsett när det sker så blir defaulten denna gång i högsta grad ofrivillig. Om statsskulden ska bli möjlig för Grekland att hantera måste den skrivas ned till en rimlig nivå, säg 50% av BNP. Därmed kan långivare räkna med att förlora, i genomsnitt, ungefär två tredjedelar av det utlånade beloppet. Det är först då det börjar bli kännbart på allvar för de banker som står som långivare. Och det är då krisen på allvar riskerar att sprida sig till Portugal, Irland, Spanien och så vidare.
Om det verkligen är så säkert att Grekland kommer att ställa in betalningarna, varför låter inte EU/ECB/IMF det ske? Jag har för avsikt att skriva en del om det i ett kommande inlägg.
Relaterat:
Missnöjet pyr i Aten (SvD)
Generalstrejk (SvD)
Medelhavets Sverige (DN)
Ingen reservplan (DN)
Svenska fondsparare säljer aktiefonder (DN, SvD)
Aten brann i natt (Expressen )
Debatten igång (SR, SVT, SvD, SvD)
Tårgas och oroligheter i Aten (DN, GP, DN, SvD)
Ja till åtstramningar (SvD, DN, SVT, GP, Aftonbladet, DN, SVT)
Nedskrivning oundviklig (E24)
Grekland har en statsskuld på ungefär 150% av BNP. Grekland betalar ca 25% ränta på nya lån. Det är givetvis helt orimligt att Grekland skulle klara av att betala dessa räntekostnader på längre sikt (föreställ dig ett land som betalar en dryg tredjedel av BNP i ränta på statsskulden). De föreslagna nedskärningarna och privatiseringarna (som man idag röstar om i parlamentet) är långt ifrån tillräckliga för att få ner den grekiska skulden till en hållbar nivå.
Det verkar troligt att greklands skuld, i ett första skede, kommer att omstruktureras, i någorlunda samförstånd med långivarna. De privata (tyska och franska) långivarna kommer att delta "frivilligt". Det kommer ske på så vis att existerande lån ersätts med nya (s k överrullning). De nya lånen kommer att ha en ränta som ligger väl under marknadsräntan och därmed blir hanterbar för den grekiska staten (läs gärna mitt inlägg om varför privata långivare skulle acceptera en sådan uppgörelse här). Eftersom denna omstrukturering sker (skenbart) frivilligt så kommer spridningseffekterna förhoppningsvis vara begränsade. Det kommer med andra ord inte att vara en statsbankrutt i ordets rätta bemärkelse. Eller, det kommer åtminstone inte att framstå som en statsbankrutt, i ordets rätta bemärkelse.
Tyvärr är greklands problem inte lösta efter den frivilliga statsbankrutten (som inte är en statsbankrutt). Problemet med en enorm statsskuld kommer ju att finnas kvar, även om man säkrat några års inlåning till en "bra" ränta. Med tanke på att Grekland har ett stort budgetunderskott, och kommer att fortsätta att ha det även efter genomförda offentliga besparingar, finns det bara en möjlighet. Skulden måste minskas genom statsbankrutt (default). Detta ligger kanske några år framåt i tiden, de flesta marknadsbedömare verkar tro 2013. Om man tittar på prissättningen av CDS:er så tycks sannolikheten för en grekisk konkurs vara högre än 65% de närmaste fem åren. Oavsett när det sker så blir defaulten denna gång i högsta grad ofrivillig. Om statsskulden ska bli möjlig för Grekland att hantera måste den skrivas ned till en rimlig nivå, säg 50% av BNP. Därmed kan långivare räkna med att förlora, i genomsnitt, ungefär två tredjedelar av det utlånade beloppet. Det är först då det börjar bli kännbart på allvar för de banker som står som långivare. Och det är då krisen på allvar riskerar att sprida sig till Portugal, Irland, Spanien och så vidare.
Om det verkligen är så säkert att Grekland kommer att ställa in betalningarna, varför låter inte EU/ECB/IMF det ske? Jag har för avsikt att skriva en del om det i ett kommande inlägg.
Relaterat:
Missnöjet pyr i Aten (SvD)
Generalstrejk (SvD)
Medelhavets Sverige (DN)
Ingen reservplan (DN)
Svenska fondsparare säljer aktiefonder (DN, SvD)
Aten brann i natt (Expressen )
Debatten igång (SR, SVT, SvD, SvD)
Tårgas och oroligheter i Aten (DN, GP, DN, SvD)
Ja till åtstramningar (SvD, DN, SVT, GP, Aftonbladet, DN, SVT)
Nedskrivning oundviklig (E24)
tisdag 28 juni 2011
Grekiska folkets springnota
Jag har i flera tidigare inlägg skrivit om att de privata långivarna, huvudsakligen europeiska storbanker, måste ta sitt ansvar i greklandsfrågan (bland annat här, här och här). Jag tycker att det är bankernas pengar som bör gå förlorade vid en grekisk default, inte europeiska skattebetalares pengar. Men det finns ytterligare en grupp som måste dra sitt strå till stacken; det skattesmitande grekiska folket.
Lyssna på P1:s Vladislav Savic reportage från Chania på Kreta och häpna över attityden till att betala skatt. Det tycks vara allmänt accepterat att det är helt OK att smita från skatten. Oavsett om konsekvensen är att andra EU-medborgare får betala för springnotan. Man uppskattar att 30% av grekisk BNP är svart.
Det går inte att lyfta Grekland ur krisen om inget görs åt det genomruttna skattesystemet. Det är inte hållbart att låta ett helt folk ta systematisk springnota år efter år. En lösning på det grekiska problemet måste involvera ett nytt skattesystem.
Relaterat i dagens nyhetsrapportering:
Greker laddar för uppror (SvD)
Generalstrejk i Grekland (SvD, DN, Expressen)
Greklands problem ligger i korruptionen (DN)
Strejk inom färjetrafiken (DN)
Luftrummet avstängt (SvD)
Därför får inte Greklandspaketet falla (DN)
Polisen använder tårgas mot demonstranter (DN)
Lyssna på P1:s Vladislav Savic reportage från Chania på Kreta och häpna över attityden till att betala skatt. Det tycks vara allmänt accepterat att det är helt OK att smita från skatten. Oavsett om konsekvensen är att andra EU-medborgare får betala för springnotan. Man uppskattar att 30% av grekisk BNP är svart.
Det går inte att lyfta Grekland ur krisen om inget görs åt det genomruttna skattesystemet. Det är inte hållbart att låta ett helt folk ta systematisk springnota år efter år. En lösning på det grekiska problemet måste involvera ett nytt skattesystem.
Relaterat i dagens nyhetsrapportering:
Greker laddar för uppror (SvD)
Generalstrejk i Grekland (SvD, DN, Expressen)
Greklands problem ligger i korruptionen (DN)
Strejk inom färjetrafiken (DN)
Luftrummet avstängt (SvD)
Därför får inte Greklandspaketet falla (DN)
Polisen använder tårgas mot demonstranter (DN)
måndag 27 juni 2011
Långivarnas påtvingade frivillighet
Samtal pågår mellan eurozonens regeringar och privata storbanker om hur den grekiska statsskulden ska hanteras.
Jag har tidigare skrivit om vad som egentligen avses med de privata långivarnas frivilliga deltagande i en lösning av den grekiska skuldkrisen. I praktiken kommer de privata långivarna att vara tvingade att delta i en "omstrukturering", "rollover" eller "ordnad default" av den grekiska skulden. Långivarna kommer att uppmanas att ersätta befintliga (utgående) lån med nya lån. De nya lånen kommer att ha förlängd löptid och en rabatterad ränta, det vill säga en ränta som ligger under den ränta som bestäms av den öppna obligationsmarknaden. Alternativet till att ställa upp på att förlänga sina lån blir betalningsinställelse, default, på de befintliga lånen.
De banker som inte ställer upp kommer alltså att se sitt egna kapital urholkas. Dessutom kommer ECB med all sannolikhet inte att acceptera "gamla" lån som säkerhet då bankerna vill låna pengar av ECB. Med andra ord kommer en bank som inte ställer upp på kraven att drabbas av högre räntekostnader. Bankerna kommer alltså att ställa upp med kniven mot strupen, snarare än frivilligt.
Det blir desto mer problematiskt om greklands parlament senare i veckan inte röstar för de kommande besparingsförslagen. Då finns risken att vi får se en "ofrivillig" default eller statsbankrutt.
Relaterat:
Om krispaketet i DN.
Om kommande veckan i Grekland (DN).
Ingen plan B för Grekland (AFV, SvD).
Flera möten om greklands skuld (VA).
Tillägg: President Sarkozy verkar nu ha fått med sig de franska bankerna i en rollover.
Jag har tidigare skrivit om vad som egentligen avses med de privata långivarnas frivilliga deltagande i en lösning av den grekiska skuldkrisen. I praktiken kommer de privata långivarna att vara tvingade att delta i en "omstrukturering", "rollover" eller "ordnad default" av den grekiska skulden. Långivarna kommer att uppmanas att ersätta befintliga (utgående) lån med nya lån. De nya lånen kommer att ha förlängd löptid och en rabatterad ränta, det vill säga en ränta som ligger under den ränta som bestäms av den öppna obligationsmarknaden. Alternativet till att ställa upp på att förlänga sina lån blir betalningsinställelse, default, på de befintliga lånen.
De banker som inte ställer upp kommer alltså att se sitt egna kapital urholkas. Dessutom kommer ECB med all sannolikhet inte att acceptera "gamla" lån som säkerhet då bankerna vill låna pengar av ECB. Med andra ord kommer en bank som inte ställer upp på kraven att drabbas av högre räntekostnader. Bankerna kommer alltså att ställa upp med kniven mot strupen, snarare än frivilligt.
Det blir desto mer problematiskt om greklands parlament senare i veckan inte röstar för de kommande besparingsförslagen. Då finns risken att vi får se en "ofrivillig" default eller statsbankrutt.
Relaterat:
Om krispaketet i DN.
Om kommande veckan i Grekland (DN).
Ingen plan B för Grekland (AFV, SvD).
Flera möten om greklands skuld (VA).
Tillägg: President Sarkozy verkar nu ha fått med sig de franska bankerna i en rollover.
Särbehandling av Saab
Saab har ställt in betalningar till såväl leverantörer som anställda. Saab saknar uppenbarligen finansiering både kortsiktigt och långsiktigt. Saab har en styrelse bestående av en person (se även DN, GP). Om Saab vore ett "vanligt" svenskt företag, med säg 50 anställda, skulle då svenska staten bidra med pengar i form av nödlån? Svaret är givetvis nej.
Svenska staten står som garant för det stödlån Saab fick från Europeiska investeringsbanken, EIB. Lånet var ursprungligen på cirka 4 miljarder kronor. Jag vet inte hur mycket av denna summa som har betalats ut till Saab, men jag tror att dessa skattekronor är förlorade för alltid.
Idag meddelas att Saab har fått en kinesisk order på ungefär 120 miljoner kronor (se även SvD, SR, GP, AFV, VA, Expressen). Denna summa räcker till att betala de 1500 kollektivanställdas löner. I två månader. Det räcker alltså inte till tjänstemännens löner, och än mindre till att betala underleverantörerna. Ingen långsiktig lösning med andra ord.
När det gäller försäljningen av fastigheterna måste man fråga sig vilken agenda en köpare har. Om köparen vill fortsätta ha Saab som hyresgäst (det vill säga undvika en konkurs hos Saab) bör man rimligtvis agera så snabbt som möjligt. Om man vill ha fastigheterna till annan verksamhet har man allt att vinna på att vänta. Ju längre man väntar, desto närmare en konkurs rör sig Saab. Priset på fastigheterna kan dessutom antas vara lägre om/när Saab är utesluten som hyresgäst. Vem vill hyra tusentals kvadratmeter industri i Trollhättan förutom Saab? För övrigt beräknas fastighetsaffären ge runt 300 miljoner kronor till Saab, vilket sannolikt inte ens är tillräckligt för att betala underleverantörerna och få igång produktionen.
Det har spekulerats om Antonov som räddare. Detta kanske är den mest oheliga alliansen i svensk arbetarhistoria, IF Metall och Vladimir Antonov. (Se även förbundsordförande Löfvéns uttalande i DN)
Det är dags att inse fakta. Saab är i konkurs. Saab förtjänar ingen särbehandling av svenska staten. Regeringen måste vara beredd att upprepa alla stödåtgärder som sätts in för Saab, till vilket konkursmässigt svenskt företag som helst.
Tillägg: Vid lunchtid blev det känt att IAC, en av Saabs viktigaste underleverantörer, har lämnat in ett krav på 44 miljoner kronor till Kronofogdemyndigheten. Det kinesiska ordern på 120 miljoner kronor kommer som sagt inte att räcka långt.
Tillägg 2: Det verkar i alla fall som att Unionen är beredda att göra det IF Metall inte vågar. Reinfeldt vill å sin sida inte spekulera i det onämnbara.
Tillägg 3: Under måndagskvällen blev det känt att EIB inte kommer att betala ut mer pengar. Reglerna säger att EIB endast får ge lån till friska företag. Samtidigt höjs ytterligare röster från underleverantörer med flera om att begära Saab i konkurs. Det verkar som att Unionen fortfarande är hetaste kandidaten till att sätta slut för dramat. Insolvensadvokaten Rolf Åbjörnsson påpekar att Saab är farligt nära att göra sig skyldigt till kreditbedrägeri. Man får nämligen inte ta emot några krediter (morgonens 120 miljoner från okänt kinesiskt håll) utan att vara i stånd att kunna verkställa ordern. Frågan är om det verkligen existerar en kinesisk kund?
Tillägg 2011-06-08: Det har under dagen blivit känt att fastighetsaffären blir av. Den kommer att dra in 255 miljoner färska kronor till Saab. Det kanske mest positiva med nyheten är att den statligt subventionerade lånegarantin nu förmodligen kommer att minska med 120 miljoner euro. Mindre skattepengar riskerar alltså försnillas. (DN, SvD, GP)
Svenska staten står som garant för det stödlån Saab fick från Europeiska investeringsbanken, EIB. Lånet var ursprungligen på cirka 4 miljarder kronor. Jag vet inte hur mycket av denna summa som har betalats ut till Saab, men jag tror att dessa skattekronor är förlorade för alltid.
Idag meddelas att Saab har fått en kinesisk order på ungefär 120 miljoner kronor (se även SvD, SR, GP, AFV, VA, Expressen). Denna summa räcker till att betala de 1500 kollektivanställdas löner. I två månader. Det räcker alltså inte till tjänstemännens löner, och än mindre till att betala underleverantörerna. Ingen långsiktig lösning med andra ord.
När det gäller försäljningen av fastigheterna måste man fråga sig vilken agenda en köpare har. Om köparen vill fortsätta ha Saab som hyresgäst (det vill säga undvika en konkurs hos Saab) bör man rimligtvis agera så snabbt som möjligt. Om man vill ha fastigheterna till annan verksamhet har man allt att vinna på att vänta. Ju längre man väntar, desto närmare en konkurs rör sig Saab. Priset på fastigheterna kan dessutom antas vara lägre om/när Saab är utesluten som hyresgäst. Vem vill hyra tusentals kvadratmeter industri i Trollhättan förutom Saab? För övrigt beräknas fastighetsaffären ge runt 300 miljoner kronor till Saab, vilket sannolikt inte ens är tillräckligt för att betala underleverantörerna och få igång produktionen.
Det har spekulerats om Antonov som räddare. Detta kanske är den mest oheliga alliansen i svensk arbetarhistoria, IF Metall och Vladimir Antonov. (Se även förbundsordförande Löfvéns uttalande i DN)
Det är dags att inse fakta. Saab är i konkurs. Saab förtjänar ingen särbehandling av svenska staten. Regeringen måste vara beredd att upprepa alla stödåtgärder som sätts in för Saab, till vilket konkursmässigt svenskt företag som helst.
Tillägg: Vid lunchtid blev det känt att IAC, en av Saabs viktigaste underleverantörer, har lämnat in ett krav på 44 miljoner kronor till Kronofogdemyndigheten. Det kinesiska ordern på 120 miljoner kronor kommer som sagt inte att räcka långt.
Tillägg 2: Det verkar i alla fall som att Unionen är beredda att göra det IF Metall inte vågar. Reinfeldt vill å sin sida inte spekulera i det onämnbara.
Tillägg 3: Under måndagskvällen blev det känt att EIB inte kommer att betala ut mer pengar. Reglerna säger att EIB endast får ge lån till friska företag. Samtidigt höjs ytterligare röster från underleverantörer med flera om att begära Saab i konkurs. Det verkar som att Unionen fortfarande är hetaste kandidaten till att sätta slut för dramat. Insolvensadvokaten Rolf Åbjörnsson påpekar att Saab är farligt nära att göra sig skyldigt till kreditbedrägeri. Man får nämligen inte ta emot några krediter (morgonens 120 miljoner från okänt kinesiskt håll) utan att vara i stånd att kunna verkställa ordern. Frågan är om det verkligen existerar en kinesisk kund?
Tillägg 2011-06-08: Det har under dagen blivit känt att fastighetsaffären blir av. Den kommer att dra in 255 miljoner färska kronor till Saab. Det kanske mest positiva med nyheten är att den statligt subventionerade lånegarantin nu förmodligen kommer att minska med 120 miljoner euro. Mindre skattepengar riskerar alltså försnillas. (DN, SvD, GP)
fredag 24 juni 2011
Om bankernas "frivillighet"
De privatägda banker som har lånat ut pengar till Grekland ska delta i ett nytt räddningspaket på frivillig basis. Är politikerna och ECB verkligen så naiva att de tror att bankerna frivilligt kommer att låna ut pengar till rabatterad ränta (= skänka bort pengar)? Självklart inte. Bankernas deltagande kommer inte att vara frivilligt i praktiken. Bankerna måste ha incitament (morot och/eller piska) för att delta.
Att man kallar det frivilligt beror på definitionen av "default", det vill säga betalningsinställelse (läs gärna Cornucopias inlägg om detta). Om Grekland skulle ställa in betalningarna, i begreppets riktiga bemärkelse, så uppstår en "credit event". Detta utlöser en kedjereaktion med följande tänkbara händelser:
Att man kallar det frivilligt beror på definitionen av "default", det vill säga betalningsinställelse (läs gärna Cornucopias inlägg om detta). Om Grekland skulle ställa in betalningarna, i begreppets riktiga bemärkelse, så uppstår en "credit event". Detta utlöser en kedjereaktion med följande tänkbara händelser:
- CDS-kontrakt kommer att aktiveras. Stora förluster uppstår hos de som försäkrat långivarna. Ingen vet riktigt vilka som kommer att drabbas av dessa förluster. Det finns inget aktie- och obligationsmarknaden avskyr så mycket som osäkerhet.
- Grekiska banker går omkull då de inte längre kan låna upp pengar. Det är troligt att bankernas kunder drabbas av panik och tar ut sina pengar i en s k "bank run". Institutioner med stort ägande i grekiska banker får problem. De utländska banker som lånat pengar till den grekiska staten går inte omkull, men ser det egna kapitalet kraftigt urholkat. Bankernas finansieringskostnader ökar i takt med att det egna kapitalet minskas.
- Portugal och Irland, som redan idag lånar pengar till tvåsiffrig ränta, får ännu svårare att täcka sina lånebehov. Banker i Portugal och Irland går i konkurs när samma situation som den nuvarande i Grekland uppstår. Spanien drabbas, både via utlåning till portugisiska staten, till portugisiska banker och företag samt via delägande av portugisiska banker.
- Och så vidare.
EU/ECB/IMF vill till varje pris undvika ovanstående scenario. Därför måste Grekland tillåtas ställa in sina betalningar utan att det klassas som en default eller betalningsinställelse. EU/ECB/IMF vill att detta ska ske genom att långivare ersätter lån som förfaller med nya lån. De nya lånen ska ha förlängd löptid och en lägre ränta, som är hanterbar för den ansträngda grekiska staten. Och det fungerar bara om de privata långivarna frivilligt kliver på tåget. Anledningarna till att bankerna skulle acceptera det är följande:
- En bank som inte accepterar att ersätta ett gammalt lån med ett nytt kommer att tvingas redovisa en förlust på delar av (eller i värsta fall hela) det gamla lånet. Det egna kapitalet minskas och bankens lånekostnader ökar som en följd av att risken i banken ökar.
- ECB skulle sätta press genom att inte acceptera gamla (vid det här laget omstrukturerade) fordringar som säkerhet vid utlåning. Banker med sådana fordringar tvingas acceptera ökade kostnader för sin inlåning. De får med andra ord skylla sig själva som inte accepterade kravet på att låna ut nya pengar.
Om detta inte skulle vara tillräckligt för att få med de privata fordringsägarna till den grekiska statsskulden i ett andra räddningspaket så krävs ytterligare åtgärder från framförallt ECB. Det är troligt att ECB i framtiden köper de grekiska obligationerna (fordringarna) från bankerna. Jag återkommer till detta i ett kommande inlägg.
Tillägg: På tisdag hålls den formella omröstningen i grekiska parlamentet om deltagandet i det nya sparpaketet. Nästa söndag möts EU:s finansministrar för att godkänna den kommande utbetalningen om 12 miljarder euro. Den utbetalningen är redan försenad, tidigare var utbetalningsdatum satt till 30 juni. Syftet med förseningen är antagligen att sätta ytterligare press på det grekiska styret, som är helt beroende av utbetalningen för att kunna betala offentliga utgifter i juli.
Tillägg: På tisdag hålls den formella omröstningen i grekiska parlamentet om deltagandet i det nya sparpaketet. Nästa söndag möts EU:s finansministrar för att godkänna den kommande utbetalningen om 12 miljarder euro. Den utbetalningen är redan försenad, tidigare var utbetalningsdatum satt till 30 juni. Syftet med förseningen är antagligen att sätta ytterligare press på det grekiska styret, som är helt beroende av utbetalningen för att kunna betala offentliga utgifter i juli.
onsdag 22 juni 2011
Iphone - definitivt ingen klassfråga
Apple är ett företag som vet hur man tjänar pengar. Grunden till apples framgång är skickliga och kreativa ingenjörer och utvecklare. Apples produkter anses snygga, lätta att använda och ändå tekniskt avancerade. Tillverkningen sker i lågkostnadsländer. Inget konstigt med det, så gör många storföretag. I apples fall har underleverantören Foxconn fått en del negativ publicitet (ytterligare exempel). Problemet är att de arbetare som tillverkar komponenter till Iphone ofta tar livet av sig som en följd av dåliga arbetsförhållanden. Tydligen tvingas man nu skriva på kontrakt om att inte begå självmord. Det finns exempel på anställda som varit oförskämda nog att bryta kontrakten.
Apples produkter har blivit riktigt populära över hela världen. Apple kan ta mycket bra betalt för sina telefoner. Man bedömer att apples marginal för Iphone är ca 60%, vilket är nästan dubbelt så högt som exempelvis HTC och Nokia. Apple tjänar alltså dubbelt så mycket pengar för varje försäljningskrona, jämfört med sina konkurrenter.
Och kunderna betalar gladeligen. För inte så länge sedan var Iphone lite av en statuspryl, som oftast ägdes av teknikintresserade eller mac-nördar. Idag tycks nästan alla ha råd att lägga pengar på en Iphone. Nyligen skrevs det om att OS (dvs möjligheten att se OS på TV) håller på att bli en klassfråga. Detta på grund av att Viasat kommer att ta betalt för sina sändningar. Däremot är Iphone inte en klassfråga. Fler och fler köper den, trots att varje ny version är dyrare än föregående.
Mitt råd till alla som är ledsna för att inte ha råd att se OS på TV (eller tycker att exempelvis mat är för dyrt): Fråga dig om du äger en Iphone. Om svaret är ja så har du gjort en felaktig prioritering. Man måste inte ha en Iphone. Man måste förvisso heller inte se OS på TV.
Jag förväntar mig en motreaktion mot fenomenet Iphone. De mest teknikintresserade (och de mer välbeställda) konsumenterna kommer inte tycka att det är tilltalande att äga en "folktelefon" länge till.
En ny version av Iphone släpps i september. (SvD) (E24)
Apples produkter har blivit riktigt populära över hela världen. Apple kan ta mycket bra betalt för sina telefoner. Man bedömer att apples marginal för Iphone är ca 60%, vilket är nästan dubbelt så högt som exempelvis HTC och Nokia. Apple tjänar alltså dubbelt så mycket pengar för varje försäljningskrona, jämfört med sina konkurrenter.
Och kunderna betalar gladeligen. För inte så länge sedan var Iphone lite av en statuspryl, som oftast ägdes av teknikintresserade eller mac-nördar. Idag tycks nästan alla ha råd att lägga pengar på en Iphone. Nyligen skrevs det om att OS (dvs möjligheten att se OS på TV) håller på att bli en klassfråga. Detta på grund av att Viasat kommer att ta betalt för sina sändningar. Däremot är Iphone inte en klassfråga. Fler och fler köper den, trots att varje ny version är dyrare än föregående.
Mitt råd till alla som är ledsna för att inte ha råd att se OS på TV (eller tycker att exempelvis mat är för dyrt): Fråga dig om du äger en Iphone. Om svaret är ja så har du gjort en felaktig prioritering. Man måste inte ha en Iphone. Man måste förvisso heller inte se OS på TV.
Jag förväntar mig en motreaktion mot fenomenet Iphone. De mest teknikintresserade (och de mer välbeställda) konsumenterna kommer inte tycka att det är tilltalande att äga en "folktelefon" länge till.
En ny version av Iphone släpps i september. (SvD) (E24)
tisdag 21 juni 2011
Om du ska sälja bostad - agera nu
Nu börjar till och med fastighetsmäklarna att tro på sjunkande bostadspriser. (SvD) Mäklarna, tillsammans med talespersoner för de svenska storbankerna, är de som längst klängt sig fast vid idén att svenska bostadspriser inte kan sjunka.
Lägenhetspriserna är på väg ned. Utbudet av villor är rekordhögt, det erkänner till och med hemnet i sin öppna statistik. Just nu finns det inget som talar för ökande priser, räntorna är på väg upp och krav på kontantinsats är infört. SBAB, som är Sveriges sub-primebank, räknar förvisso med en något lägre räntebana än Riksbanken kommunicerat (AFV). Det pågår diskussioner om amorteringskrav. Framförallt förstagångsköpare har prisats ut från marknaden, man har helt enkelt inte sparat ihop de pengar som krävs för en kontantinsats på 15%.
Om man funderar på att sälja sin bostad bör man agera omedelbart. Marknaden är förvisso dålig nu, men den kommer med all sannolikhet att bli ännu sämre till hösten. I höst kommer alla de bostäder som förblivit osålda under våren att annonseras ut. Min gissning är alltså att höstens utbud kommer att slå rekord.
Den som funderar på att köpa bostad har allt att vinna på att vänta. Det finns som sagt inget som tyder på ökade priser. Bostadsmarknaden är trög och en nedgång kan bli utdragen över flera år. Som köpare bör man se till att ha ordentligt med eget kapital, för att inte hamna i händerna på banken. En kontantinsats om åtminstone 30% är att rekommendera. Dessutom bör man se till att ha utrymme för att amortera ned kvarvarande skuld med ett par procent om året. Det kan nämligen banken tvinga dig till, om lånet på din bostad överstiger bostadens marknadsvärde.
Tillägg: Nordea är snäppet hökaktigare än SBAB i sin prognos, och tror på tre räntehöjningar från Riksbanken före årsskiftet. Att det blir en höjning i juli är alla rörande överens om.
Lägenhetspriserna är på väg ned. Utbudet av villor är rekordhögt, det erkänner till och med hemnet i sin öppna statistik. Just nu finns det inget som talar för ökande priser, räntorna är på väg upp och krav på kontantinsats är infört. SBAB, som är Sveriges sub-primebank, räknar förvisso med en något lägre räntebana än Riksbanken kommunicerat (AFV). Det pågår diskussioner om amorteringskrav. Framförallt förstagångsköpare har prisats ut från marknaden, man har helt enkelt inte sparat ihop de pengar som krävs för en kontantinsats på 15%.
Om man funderar på att sälja sin bostad bör man agera omedelbart. Marknaden är förvisso dålig nu, men den kommer med all sannolikhet att bli ännu sämre till hösten. I höst kommer alla de bostäder som förblivit osålda under våren att annonseras ut. Min gissning är alltså att höstens utbud kommer att slå rekord.
Den som funderar på att köpa bostad har allt att vinna på att vänta. Det finns som sagt inget som tyder på ökade priser. Bostadsmarknaden är trög och en nedgång kan bli utdragen över flera år. Som köpare bör man se till att ha ordentligt med eget kapital, för att inte hamna i händerna på banken. En kontantinsats om åtminstone 30% är att rekommendera. Dessutom bör man se till att ha utrymme för att amortera ned kvarvarande skuld med ett par procent om året. Det kan nämligen banken tvinga dig till, om lånet på din bostad överstiger bostadens marknadsvärde.
Tillägg: Nordea är snäppet hökaktigare än SBAB i sin prognos, och tror på tre räntehöjningar från Riksbanken före årsskiftet. Att det blir en höjning i juli är alla rörande överens om.
Fly eller illa fäkta?
Grekland är tveklöst eurozonens svagaste länk. För tillfället. Det måste finnas en långsiktig plan bakom ett grekiskt räddningspaket. En plan som också involverar Irland, Portugal och Spanien. Man måste nämligen hålla för troligt att eurozonens kris inte upphör med ett nytt räddningspaket till Grekland. Fler länder står på tur, även om situationen i deras fall inte framstår som akut. För tillfället.
I DN kan man idag läsa om Greklands tre alternativ. Det alternativ som utmålas som det värsta är att Grekland flyr från sin skuld (ställer in betalningarna), vilket skulle kunna bli fallet om den nya regeringen inte får stöd i förtroendeomröstningen. (VA, SR, SVT) I detta fall, menar DN, skulle spridningseffekterna bli stora. Europeiska banker skulle riskera att gå omkull och vi skulle riskera en ny kredittorka (credit crunch).
Alternativ två, en ordnad avskrivning av delar av skulderna, skulle förmodligen inte drabba bankerna lika hårt. Här måste man dock väga in problemet med CDS:er, Credit Default Swaps. CDS:er är en försäkring mot inställda betalningar som en långivare köper för att skydda sitt kapital. Om Grekland ställer in betalningarna kommer långivare att kunna kräva betalt av de som sitter som motpart i CDS-kontrakt. Detta är problematiskt, eftersom handeln med CDS:er inte är transparent. Man vet helt enkelt inte vem som sitter med Svarte Petter. En sådan situation skapar oro. Oro innebär sjunkande börskurser och dyrare upplåning för banker. Därför måste avskrivningen (eller överrullningen) vara frivillig för de privata aktörerna.
Det tredje alternativet är att Grekland fortsätter att fäktas med sina underskott och antar trojkans tuffa besparingskrav. Man har fram till den 3 juli att bestämma sig. Och ikväll inväntar man resultatet av förtroendeomröstningen med spänning (SvD).
I DN kan man idag läsa om Greklands tre alternativ. Det alternativ som utmålas som det värsta är att Grekland flyr från sin skuld (ställer in betalningarna), vilket skulle kunna bli fallet om den nya regeringen inte får stöd i förtroendeomröstningen. (VA, SR, SVT) I detta fall, menar DN, skulle spridningseffekterna bli stora. Europeiska banker skulle riskera att gå omkull och vi skulle riskera en ny kredittorka (credit crunch).
Alternativ två, en ordnad avskrivning av delar av skulderna, skulle förmodligen inte drabba bankerna lika hårt. Här måste man dock väga in problemet med CDS:er, Credit Default Swaps. CDS:er är en försäkring mot inställda betalningar som en långivare köper för att skydda sitt kapital. Om Grekland ställer in betalningarna kommer långivare att kunna kräva betalt av de som sitter som motpart i CDS-kontrakt. Detta är problematiskt, eftersom handeln med CDS:er inte är transparent. Man vet helt enkelt inte vem som sitter med Svarte Petter. En sådan situation skapar oro. Oro innebär sjunkande börskurser och dyrare upplåning för banker. Därför måste avskrivningen (eller överrullningen) vara frivillig för de privata aktörerna.
Det tredje alternativet är att Grekland fortsätter att fäktas med sina underskott och antar trojkans tuffa besparingskrav. Man har fram till den 3 juli att bestämma sig. Och ikväll inväntar man resultatet av förtroendeomröstningen med spänning (SvD).
måndag 20 juni 2011
Lista över största långivarna
På financial times bloggsida Alphaville kan man hitta en lista över vilka banker och institutioner som har den största exponeringen mot det grekiska skuldberget. Som väntat toppas listan av grekiska, tyska och franska banker. Tyska FMS och franska BNP är högst exponerade utländska banker. Inga svenska banker finns med på listan.
Förmodligen är bankerna trygga om att trojkan kommer att rädda dem med skattepengar, men det dröjer lite till. (DN)
SEB har varit den svenska bank med störst exponering mot PIIGS-länderna. Så sent som i maj 2010 var SEB:s exponering mot PIIGS ca 30 miljarder SEK. I dagsläget ligger siffran förmodligen någonstans mellan 10 och 15 miljarder. Exponeringen mot Grekland är ungefär en miljard.
Idag rapporteras att tredje AP-fonden lånat ut tre miljarder kronor till Grekland.(VA)(DN) Därmed kan man väl anta att drygt 1,5 svenska pensionsmiljarder kan anses försnillade. Tack för det, Tredje Apan. Det är inte säkert att det slutar där, fjärde AP-fonden vägrar nämligen att uppge vilka obligationer som finns i portföljen.
Tillägg: det är inte i den direkta exponeringen mot grekiska statsobligationer som risken för en europeisk bankkollaps ligger. Som synes ovan är ju långivarna redan väl kända av marknaden. Det stora problemet ligger i CDS:er, Credit Default Swaps. CDS fungerar som en försäkring för en långivare. Om Grekland ställer in betalningarna kan innehavare av CDS:er kräva ersättning. Handeln med CDS:er sker utan transparens. Detta får som följd att det inte går att överblicka spridningseffekterna vid en default. Vissa menar att detta faktum gör att Grekland kan bete sig hur som helst, de kommer att få lån av EU oavsett.
Förmodligen är bankerna trygga om att trojkan kommer att rädda dem med skattepengar, men det dröjer lite till. (DN)
SEB har varit den svenska bank med störst exponering mot PIIGS-länderna. Så sent som i maj 2010 var SEB:s exponering mot PIIGS ca 30 miljarder SEK. I dagsläget ligger siffran förmodligen någonstans mellan 10 och 15 miljarder. Exponeringen mot Grekland är ungefär en miljard.
Idag rapporteras att tredje AP-fonden lånat ut tre miljarder kronor till Grekland.(VA)(DN) Därmed kan man väl anta att drygt 1,5 svenska pensionsmiljarder kan anses försnillade. Tack för det, Tredje Apan. Det är inte säkert att det slutar där, fjärde AP-fonden vägrar nämligen att uppge vilka obligationer som finns i portföljen.
Tillägg: det är inte i den direkta exponeringen mot grekiska statsobligationer som risken för en europeisk bankkollaps ligger. Som synes ovan är ju långivarna redan väl kända av marknaden. Det stora problemet ligger i CDS:er, Credit Default Swaps. CDS fungerar som en försäkring för en långivare. Om Grekland ställer in betalningarna kan innehavare av CDS:er kräva ersättning. Handeln med CDS:er sker utan transparens. Detta får som följd att det inte går att överblicka spridningseffekterna vid en default. Vissa menar att detta faktum gör att Grekland kan bete sig hur som helst, de kommer att få lån av EU oavsett.
Vem blir utan lön? Inte franska bankirer.
Under morgonen blev det känt att Grekland får vänta på lånebesked (DN, SvD, AFV). EU/ECB sätter ytterligare press på den grekiska regeringen genom att fördröja den nästkommande utbetalningen om 12 miljarder euro. Det är pengar som den grekiska staten är i desperat behov av, pengar som ska täcka offentliga utgifter såsom löner och pensioner.
Samtidigt skärper ECB tonen (i svenska media genom direktionsmedlemmen Lorenzo Bini Smaghi). Bini Smaghi gör klart att man inte tänker omförhandla villkoren för lånen, och att man inte är intresserad av att involvera den grekiska oppositionen i samtalen.
ECB passar också på att ge en känga till Tyskland. Tyskland har nämligen den, enligt mig mycket sunda, åsikten att bankerna ska ta sin del av smällen. Detta för att värna om skattepengar (varje svensk ska redan bidra med 500 kr till krisande Grekland). Här ställer sig alltså ECB på samma sida som Frankrike, som till varje pris vill låta bankerna gå fria från ansvar.
Bini Smaghi menar att skattebetalarna skulle drabbas även om man lät Grekland ställa in betalningarna. Det tror inte jag, åtminstone inte i samma omfattning. Framförallt så måste förlusten tas förr eller senare. Dessutom måste vi fråga oss om vi har råd att rädda Spanien också?
Bini Smaghi tror att Grekland kan bli europas Lehman Brothers (med stor skada på den globala ekonomin som följd). En viktig skillnad som Bini Smaghi inte tänker på, är att Lehman kom närmast som en blixt från klar himmel. Att den grekiska staten har usla finanser har varit känt länge. Därmed bör det vara betydligt lättare för marknadens aktörer att kartlägga riskerna med grekiska värdepapper. Detta förutsätter förstås att man inte likt de franska bankerna helt litar på att bli räddad av skattepengar.
Det främsta argumentet till att låta bankerna stå för notan är att det är en central del av bankernas verksamhet att bedöma risk. Som skattebetalare är jag inte skyldig att bedöma den risk till vilken mina pengar placeras. Bankernas inkompetens bör inte belönas.
Tillägg: på stockholmsbörsen är det svart idag pga greklandsoro. Som väntat drabbas även de svenska bankerna.
Samtidigt skärper ECB tonen (i svenska media genom direktionsmedlemmen Lorenzo Bini Smaghi). Bini Smaghi gör klart att man inte tänker omförhandla villkoren för lånen, och att man inte är intresserad av att involvera den grekiska oppositionen i samtalen.
ECB passar också på att ge en känga till Tyskland. Tyskland har nämligen den, enligt mig mycket sunda, åsikten att bankerna ska ta sin del av smällen. Detta för att värna om skattepengar (varje svensk ska redan bidra med 500 kr till krisande Grekland). Här ställer sig alltså ECB på samma sida som Frankrike, som till varje pris vill låta bankerna gå fria från ansvar.
Bini Smaghi menar att skattebetalarna skulle drabbas även om man lät Grekland ställa in betalningarna. Det tror inte jag, åtminstone inte i samma omfattning. Framförallt så måste förlusten tas förr eller senare. Dessutom måste vi fråga oss om vi har råd att rädda Spanien också?
Bini Smaghi tror att Grekland kan bli europas Lehman Brothers (med stor skada på den globala ekonomin som följd). En viktig skillnad som Bini Smaghi inte tänker på, är att Lehman kom närmast som en blixt från klar himmel. Att den grekiska staten har usla finanser har varit känt länge. Därmed bör det vara betydligt lättare för marknadens aktörer att kartlägga riskerna med grekiska värdepapper. Detta förutsätter förstås att man inte likt de franska bankerna helt litar på att bli räddad av skattepengar.
Det främsta argumentet till att låta bankerna stå för notan är att det är en central del av bankernas verksamhet att bedöma risk. Som skattebetalare är jag inte skyldig att bedöma den risk till vilken mina pengar placeras. Bankernas inkompetens bör inte belönas.
Tillägg: på stockholmsbörsen är det svart idag pga greklandsoro. Som väntat drabbas även de svenska bankerna.
söndag 19 juni 2011
Nästa krispaket till Spanien
Spanien är eurozonens fjärde största ekonomi. Spaniens BNP är mer än fyra gånger större än greklands. Idag rapporterar LA Times (DN, SvD) om omfattande protester runtom i Spanien. Om den grekiska krisen, med stigande räntor som följd, sprider sig till Spanien så står eurosamarbetet inför sin hittills tuffaste utmaning. Det finns all anledning att oroa sig för spridningseffekter, även i Sverige.
De spanska protesterna riktar sig mot förslag om inställda löneökningar, höjd pensionsålder och höjda skatter. Agendan känns igen från Grekland.
Problemen i Spanien påminner en del om greklands även om bakgrunden är en annan. Spanien har mycket hög arbetslöshet, framförallt bland ungdomar. Den spanska ekonomin kraschade i samband med finanskrisen då den inhemska bostadsbubblan sprack. Sedan dess har landet befunnit sig i recession och arbetslösheten har stigit till att bli den högsta i eurozonen med 21,3%.
Spanien har hittills inte begärt stöd från EU/IMF/ECB, till skillnad från Irland, Portugal och Grekland. Och frågan är om trojkan (dvs europeiska skattebetalare) skulle ha råd att rädda Spanien. Om Irland, Portugal och Grekland är "too big to fail" så är Spanien "too big to bail".
Nu ser det i alla fall ut som att de spanska statsfinanserna är bättre skötta än de grekiska. Spaniens statsskuld är ca 64,5% av BNP. Motsvarande siffra för Grekland är 130% (källa). Om man betänker att den svenska statsskulden motsvarar ca 40% av BNP så tycks ju inte den spanska siffran särskilt hög. Men man ska komma ihåg att Spanien har underskott i budgeten och därmed ett fortsatt lånebehov. Och lån förutsätter som bekant förtroende. Om förtroendet för Spanien viker, kommer landet att likt Grekland tvingas låna pengar till allt högre räntor i en nedåtgående spiral.
Den som vill hålla koll på läget i Spanien kan följa priset på spanska 10-åriga obligationer. Räntan ligger nu på ungefär samma nivå som vid årsskiftet, men ser ut att vara stigande.
De spanska protesterna riktar sig mot förslag om inställda löneökningar, höjd pensionsålder och höjda skatter. Agendan känns igen från Grekland.
Problemen i Spanien påminner en del om greklands även om bakgrunden är en annan. Spanien har mycket hög arbetslöshet, framförallt bland ungdomar. Den spanska ekonomin kraschade i samband med finanskrisen då den inhemska bostadsbubblan sprack. Sedan dess har landet befunnit sig i recession och arbetslösheten har stigit till att bli den högsta i eurozonen med 21,3%.
Spanien har hittills inte begärt stöd från EU/IMF/ECB, till skillnad från Irland, Portugal och Grekland. Och frågan är om trojkan (dvs europeiska skattebetalare) skulle ha råd att rädda Spanien. Om Irland, Portugal och Grekland är "too big to fail" så är Spanien "too big to bail".
Nu ser det i alla fall ut som att de spanska statsfinanserna är bättre skötta än de grekiska. Spaniens statsskuld är ca 64,5% av BNP. Motsvarande siffra för Grekland är 130% (källa). Om man betänker att den svenska statsskulden motsvarar ca 40% av BNP så tycks ju inte den spanska siffran särskilt hög. Men man ska komma ihåg att Spanien har underskott i budgeten och därmed ett fortsatt lånebehov. Och lån förutsätter som bekant förtroende. Om förtroendet för Spanien viker, kommer landet att likt Grekland tvingas låna pengar till allt högre räntor i en nedåtgående spiral.
Den som vill hålla koll på läget i Spanien kan följa priset på spanska 10-åriga obligationer. Räntan ligger nu på ungefär samma nivå som vid årsskiftet, men ser ut att vara stigande.
Pärlor till svin
Idag möts EU:s finansministrar i Luxemburg för att diskutera nya stödlån till Grekland (bakgrund). Det skall beslutas om hur pärlorna ska disponeras mellan svinen.
Jag tar mig här friheten att tänja något på betydelsen hos uttrycket "kasta pärlor till svin". Klart är att stödpaketen är de pärlor som kastas runt i den europeiska svinstian. Det är däremot inte lika klart vilka som är svinen i sammanhanget. I svensk debatt har det grekiska folket beskrivits som bortskämda och lata. Och det har helt klart funnits exempel på greker med konstig syn på problemet (som att Tyskland bör betala den grekiska statsskulden som en kompensation för den tyska ockupationen under andra världskriget).
Dock ska man komma ihåg att det är den grekiska staten, inte det grekiska folket, som är skuldsatt till bristningsgränsen. SvD, SR och DN rapporterar idag om att nästan hälften av det grekiska folket motsätter sig det kommande besparingspaketet (28 miljarder euro över tre år). Därmed motsätter de sig, medvetet eller ej, de kommande utbetalningarna från EU om 12 miljarder euro den 29 juni samt alla framtida stödpengar (vilket är betydligt mer än 12 miljarder). En "vanlig" grek som intervjuas i tidigare nämnda artiklar har en sund syn på saken och tycker att man inte ska ta emot fler allmosor från EU/IMF/ECB. Att lämna ifrån sig makten över sitt land till trojkan är ingen bra idé, tycker han. Att minska sin skuldsättning med hjälp av nya lån är heller ingen bra idé. Priset Grekland skulle få betala för att helt enkelt ställa in sina betalningar är att det skulle bli svårt (dyrt) att låna pengar i framtiden. Men lån handlar om förtroende, och Grekland måste bygga upp ett nytt förtroende. Och EU måste ge Grekland möjligheten att bygga upp ett nytt förtroende. Med egen valuta om så krävs.
För det är valutan, eller valutasamarbetet, det handlar om. Och i detta sammanhang råder ingen tvekan om att EU/IMF/ECB får ta på sig rollen som svin. Trojkan vill försvara eurons betydelse till varje pris. Det kan i och för sig tyckas solidariskt, men räcker pärlorna till alla svinen?
(tillägg: idag, söndag har det grekiska parlamentet samlats för en debatt som väntas pågå i två dagar. Premiärministerns rådgivare har gjort klart att det inte är ett alternativ att lämna eurosamarbetet).
Det finns uppgifter om att Anders Borg under fredagens möte i EU-nämnden uppgav att det svenska bidraget till Grekland (genom EU) blir ca fem miljarder kronor (jag har dock inte hittat något officiellt protokoll, hjälp mig gärna!). Fem miljarder kronor är för övrigt drygt 550 kr per svensk.
Och då är vi tillbaka till pärlorna igen. Det är du och jag, vi skattesedeln, som ska stå för pärlorna. Passande nog planerar EU att börja ta ut egna skatter.
Jag tar mig här friheten att tänja något på betydelsen hos uttrycket "kasta pärlor till svin". Klart är att stödpaketen är de pärlor som kastas runt i den europeiska svinstian. Det är däremot inte lika klart vilka som är svinen i sammanhanget. I svensk debatt har det grekiska folket beskrivits som bortskämda och lata. Och det har helt klart funnits exempel på greker med konstig syn på problemet (som att Tyskland bör betala den grekiska statsskulden som en kompensation för den tyska ockupationen under andra världskriget).
Dock ska man komma ihåg att det är den grekiska staten, inte det grekiska folket, som är skuldsatt till bristningsgränsen. SvD, SR och DN rapporterar idag om att nästan hälften av det grekiska folket motsätter sig det kommande besparingspaketet (28 miljarder euro över tre år). Därmed motsätter de sig, medvetet eller ej, de kommande utbetalningarna från EU om 12 miljarder euro den 29 juni samt alla framtida stödpengar (vilket är betydligt mer än 12 miljarder). En "vanlig" grek som intervjuas i tidigare nämnda artiklar har en sund syn på saken och tycker att man inte ska ta emot fler allmosor från EU/IMF/ECB. Att lämna ifrån sig makten över sitt land till trojkan är ingen bra idé, tycker han. Att minska sin skuldsättning med hjälp av nya lån är heller ingen bra idé. Priset Grekland skulle få betala för att helt enkelt ställa in sina betalningar är att det skulle bli svårt (dyrt) att låna pengar i framtiden. Men lån handlar om förtroende, och Grekland måste bygga upp ett nytt förtroende. Och EU måste ge Grekland möjligheten att bygga upp ett nytt förtroende. Med egen valuta om så krävs.
För det är valutan, eller valutasamarbetet, det handlar om. Och i detta sammanhang råder ingen tvekan om att EU/IMF/ECB får ta på sig rollen som svin. Trojkan vill försvara eurons betydelse till varje pris. Det kan i och för sig tyckas solidariskt, men räcker pärlorna till alla svinen?
(tillägg: idag, söndag har det grekiska parlamentet samlats för en debatt som väntas pågå i två dagar. Premiärministerns rådgivare har gjort klart att det inte är ett alternativ att lämna eurosamarbetet).
Det finns uppgifter om att Anders Borg under fredagens möte i EU-nämnden uppgav att det svenska bidraget till Grekland (genom EU) blir ca fem miljarder kronor (jag har dock inte hittat något officiellt protokoll, hjälp mig gärna!). Fem miljarder kronor är för övrigt drygt 550 kr per svensk.
Och då är vi tillbaka till pärlorna igen. Det är du och jag, vi skattesedeln, som ska stå för pärlorna. Passande nog planerar EU att börja ta ut egna skatter.
lördag 18 juni 2011
Räcker stödpengarna?
Grekland har hittills beviljats nödlån från EU och IMF på 110 miljarder euro. Av denna summa har hittills ungefär 53 miljarder betalats ut. För att rädda Grekland tror man att ungefär lika mycket pengar måste skjutas till, alltså ett totalt stöd på ca 220 miljarder euro (315 miljarder USD). Och det verkar man nu vara överens om (se även VA el. GP).
Storleken på stödpaketet matchar ganska precis greklands BNP (källa). Om man betänker att Grekland har en befolkning på ca 11 miljoner börjar man inse hur omfattande det grekiska underskottet är. 220 miljarder euro motsvarar ungefär 200 000 kr per invånare.
Det kan tyckas solidariskt att hjälpa ett folk i kris. Men vad händer om krisen sprider sig till övriga PI(G)S-länder? Har EU och IMF (dvs skattebetalare) råd att vara solidariska mot exempelvis Spanien? Spaniens statsskuld är förvisso lägre räknat som andel av BNP (Spanien ca 60%, Grekland ca 140%), men i absoluta tal är den dubbelt så stor. Tillägg: röster har redan höjts för att EU:s olika räddningsfonder bör utökas för att signalera att eurosamarbetet ska räddas till varje pris.
Innan man drar igång en ny räddningsaktion till Greklands förmån måste man fråga sig om lösningen är långsiktigt hållbar. Kommer EU/IMF kunna behandla övriga krisande länder på samma vis? Om inte så är det grekiska stödpaketet kastat i sjön, eftersom de spridningseffekter som är så fruktade då blir oundvikliga (se exempelvis Robert Bergqvists (SEB) kommentar).
Det verkar nu säkert att en rekonstruktion kommer att ske. (se även Greenspans kommentar) Den stora frågan förblir hur notan ska fördelas mellan privat och offentligt. Eller mellan banker och skattebetalare om man så vill.
Storleken på stödpaketet matchar ganska precis greklands BNP (källa). Om man betänker att Grekland har en befolkning på ca 11 miljoner börjar man inse hur omfattande det grekiska underskottet är. 220 miljarder euro motsvarar ungefär 200 000 kr per invånare.
Det kan tyckas solidariskt att hjälpa ett folk i kris. Men vad händer om krisen sprider sig till övriga PI(G)S-länder? Har EU och IMF (dvs skattebetalare) råd att vara solidariska mot exempelvis Spanien? Spaniens statsskuld är förvisso lägre räknat som andel av BNP (Spanien ca 60%, Grekland ca 140%), men i absoluta tal är den dubbelt så stor. Tillägg: röster har redan höjts för att EU:s olika räddningsfonder bör utökas för att signalera att eurosamarbetet ska räddas till varje pris.
Innan man drar igång en ny räddningsaktion till Greklands förmån måste man fråga sig om lösningen är långsiktigt hållbar. Kommer EU/IMF kunna behandla övriga krisande länder på samma vis? Om inte så är det grekiska stödpaketet kastat i sjön, eftersom de spridningseffekter som är så fruktade då blir oundvikliga (se exempelvis Robert Bergqvists (SEB) kommentar).
Det verkar nu säkert att en rekonstruktion kommer att ske. (se även Greenspans kommentar) Den stora frågan förblir hur notan ska fördelas mellan privat och offentligt. Eller mellan banker och skattebetalare om man så vill.
Fel att belöna inkompetens
Att förse Grekland med ännu ett räddningspaket (GP:s version) finansierat med offentliga medel är på många sätt likställt med att belöna inkompetens. Inkompetensen återfinns såväl hos de långivare, dvs utländska banker, som gravt felbedömt den grekiska betalningsförmågan som hos den regering som tillåtit landets finanser att urholkas totalt. SVD publicerar idag en artikel på temat grekisk inkompetens (tillägg: DN:s version). Här står att läsa om dålig skattemoral och korruption som grundläggande orsaker till den grekiska krisen.
Det sägs att Grekland håller på att bli Europas eget Lehman Brothers. Det finns dock en viktigt skillnad, Lehman övertogs av amerikanska staten samt konkurrerande banker då de föll. Grekland kommer däremot givetvis att leva vidare efter en statsbankrutt. Med andra ord har inkompetens belönats.
De utländska banker (huvudsakligen franska och tyska) som sitter på grekiska fordringar bör inte lämnas skadefria. Det är en central del av en banks verksamhet att göra bedömningar av olika typer av risk. I fallet Grekland tycks man ha misslyckats å det grövsta. Detta är ännu ett fall av inkompetens, som skattebetalare nu riskerar att få betala för. I Grekland riskerar pensionärer att bli utan pension och statsanställda att bli utan lön, redan i augusti.
För det är nämligen så; för eller senare ska förlusten tas. Det är bara en fråga om var förlusten hamnar, antingen offentliga medel (dvs via skattesedeln) eller privata medel (dvs bankernas resultat- och balansräkningar).
Det sägs att Grekland håller på att bli Europas eget Lehman Brothers. Det finns dock en viktigt skillnad, Lehman övertogs av amerikanska staten samt konkurrerande banker då de föll. Grekland kommer däremot givetvis att leva vidare efter en statsbankrutt. Med andra ord har inkompetens belönats.
De utländska banker (huvudsakligen franska och tyska) som sitter på grekiska fordringar bör inte lämnas skadefria. Det är en central del av en banks verksamhet att göra bedömningar av olika typer av risk. I fallet Grekland tycks man ha misslyckats å det grövsta. Detta är ännu ett fall av inkompetens, som skattebetalare nu riskerar att få betala för. I Grekland riskerar pensionärer att bli utan pension och statsanställda att bli utan lön, redan i augusti.
För det är nämligen så; för eller senare ska förlusten tas. Det är bara en fråga om var förlusten hamnar, antingen offentliga medel (dvs via skattesedeln) eller privata medel (dvs bankernas resultat- och balansräkningar).
torsdag 16 juni 2011
Bankkris och boräntor
En statsbankrutt i Grekland närmar sig. Klart är att grekerna kommer att ställa in betalningar, oavsett vad man väljer att kalla det (bankrutt, omstrukturering, refinansiering etc).
I Sverige tycks bostadspriserna ha nått sin topp. Idag rapporterar DI om stillastående småhuspriser vilket (i kombination med mycket annat) jag tolkar som att marknaden har nått sin topp för den här gången. De svenska bankerna sägs vara relativt oexponerade mot grekiska dito. Trots detta är kombinationen av oro för en europeisk bankkris i kombination med vikande bostadspriser mycket oroväckande för de svenska bankernas välbefinnande.
I Sverige har sedan årsskiftet räntorna på både stats- och bostadsobligationer sjunkit en aning, trots att mycket pekade på en motsatt utveckling vid årets inledning. För mig är det lättare att förstå att statsräntorna sjunker; den svenska statens finanser står sig mycket väl i förhållande till övriga europeiska länder. Hur det är med bolånetagarnas finanser är jag mer tveksam till.
Min gissning är att bospreaden (skillnaden i ränta mellan stats- och bostadsobligationer) kommer att öka framledes. Sjunkande bostadspriser kommer leda till att vissa bolånetagare saknar säkerhet för delar av sina lån. Långivarna (bankerna) kommer att vilja ha betalt för den ökade risken. Även långivarnas långivare kommer att vilja ha betalt för ökad risk, vilket innebär att svenska bostadsobligationer blir mindre attraktiva.
I Sverige tycks bostadspriserna ha nått sin topp. Idag rapporterar DI om stillastående småhuspriser vilket (i kombination med mycket annat) jag tolkar som att marknaden har nått sin topp för den här gången. De svenska bankerna sägs vara relativt oexponerade mot grekiska dito. Trots detta är kombinationen av oro för en europeisk bankkris i kombination med vikande bostadspriser mycket oroväckande för de svenska bankernas välbefinnande.
I Sverige har sedan årsskiftet räntorna på både stats- och bostadsobligationer sjunkit en aning, trots att mycket pekade på en motsatt utveckling vid årets inledning. För mig är det lättare att förstå att statsräntorna sjunker; den svenska statens finanser står sig mycket väl i förhållande till övriga europeiska länder. Hur det är med bolånetagarnas finanser är jag mer tveksam till.
Min gissning är att bospreaden (skillnaden i ränta mellan stats- och bostadsobligationer) kommer att öka framledes. Sjunkande bostadspriser kommer leda till att vissa bolånetagare saknar säkerhet för delar av sina lån. Långivarna (bankerna) kommer att vilja ha betalt för den ökade risken. Även långivarnas långivare kommer att vilja ha betalt för ökad risk, vilket innebär att svenska bostadsobligationer blir mindre attraktiva.
onsdag 15 juni 2011
H&M:s försäljning
H&M hamnade strax under förväntningarna då de idag redovisade sin försäljning för maj månad (länk, DI). Försäljningen i jämförbara butiker steg i maj med 2%, och på årsbasis 12%. H&M pressas gissningsvis av högre bomullspriser samt högre löner för kinesiska fabriksarbetare.
I detta läge har spanska Inditex en viss fördel som har sin produktion koncentrerad till Spanien, Portugal och Marocko. Även Inditex rapporterade sin försäljning idag. Första kvartalet steg försäljningen med 11% länk, Inditex.
Båda straffas på börsen idag: H&M är i skrivande stund ned 3,5% och Inditex ned 2,1%. I det senare fallet beror det på makro (amerikanska inflationssiffror) snarare än underträffade förväntningar.
I detta läge har spanska Inditex en viss fördel som har sin produktion koncentrerad till Spanien, Portugal och Marocko. Även Inditex rapporterade sin försäljning idag. Första kvartalet steg försäljningen med 11% länk, Inditex.
Båda straffas på börsen idag: H&M är i skrivande stund ned 3,5% och Inditex ned 2,1%. I det senare fallet beror det på makro (amerikanska inflationssiffror) snarare än underträffade förväntningar.
Kinas handelbalans
Apropå överhettning av världsekonomins draglok, kinas handelsöverskott för maj månad kom in betydligt lägre än förväntat. Dessa mätningar kan i och för sig vara mycket volatila mellan månader, men trenden tycks vara att Kina minskar sitt exportöverskott. Detta hänger samman med en stärkt valuta och ökat inflationstryck.
Eller som en ekonom på Deutsche Bank uttrycker det: “Longer term, I think China will continue to see some moderation in export growth because of currency appreciation and labour cost pressure”.
Eller som en ekonom på Deutsche Bank uttrycker det: “Longer term, I think China will continue to see some moderation in export growth because of currency appreciation and labour cost pressure”.
Investeringar
Det svåra är inte att göra bra affärer, det svåra är att undvika att göra dåliga affärer.
En enkel väg till ett rikare liv (vad det nu innebär) är att fokusera på att undvika dåliga affärer. Undvik konsumtionshysteri. Köp inte sådant du inte behöver. Enkla råd som är svåra att följa.
Den sämsta investeringen du gör i ditt liv kommer förmodligen vara en bil. Många av oss måste ha en bil, men måste vi verkligen ha läderklädsel, extra mugghållare, sportlister och sportfälgar? Förvånansvärt få inser hur hög den egentliga milkostnaden blir för en ny bil. Som konsumenter fokuserar vi mycket på bilens bensinkonsumtion. Vi betalar gladeligen extra för en modern motor med, säg 10%, lägre bränsleförbrukning än föregående modell. Detta gör man för att få ekonomi i sitt köp.
Anta att jag idag köper en ny Volvo V70. De tycks kosta runt 300 000 kr. Drygt tre år och 6000 mil senare är samma bil värd ungefär 150 000 kr (kolla själv på exempelvis Blocket). Givet ett bensinpris på 14 kr/l och en förbrukning på 0,7 l/mil har jag (lågt räknat) haft följande kostnader under perioden:
Bensin: 6000*14*0,7 = 58 800
Värdeminskning: 150 000
Service: 10 000
Tvätt m.m.: 5 000
Summa: 223 800 kr
Milkostnad: 37 kr (varav bensin endast 9,8 kr)
Bilen kommer alltså att kosta ungefär 37 kr/mil de första 6000 milen. Den största kostnaden är värdeminskningen med 25 kr/mil. Om man behåller bilen längre än så blir milkostnaden lägre, trots att kostnader för skatt, däck och reparationer tillkommer.
Många säger att man bör byta bil vart tredje år av ekonomiska skäl, eftersom efter tre år har bilen "fortfarande kvar en del värde". Det är givetvis rent struntprat och bilförsäljarpropaganda.
Som ivrig förespråkare av sparande försöker jag sätta min konsumtion i relation till mitt sparande. Hur många månadslöner spenderar jag på min bil varje år? Hur många månadslöner sparar/investerar jag varje år?
En enkel väg till ett rikare liv (vad det nu innebär) är att fokusera på att undvika dåliga affärer. Undvik konsumtionshysteri. Köp inte sådant du inte behöver. Enkla råd som är svåra att följa.
Den sämsta investeringen du gör i ditt liv kommer förmodligen vara en bil. Många av oss måste ha en bil, men måste vi verkligen ha läderklädsel, extra mugghållare, sportlister och sportfälgar? Förvånansvärt få inser hur hög den egentliga milkostnaden blir för en ny bil. Som konsumenter fokuserar vi mycket på bilens bensinkonsumtion. Vi betalar gladeligen extra för en modern motor med, säg 10%, lägre bränsleförbrukning än föregående modell. Detta gör man för att få ekonomi i sitt köp.
Anta att jag idag köper en ny Volvo V70. De tycks kosta runt 300 000 kr. Drygt tre år och 6000 mil senare är samma bil värd ungefär 150 000 kr (kolla själv på exempelvis Blocket). Givet ett bensinpris på 14 kr/l och en förbrukning på 0,7 l/mil har jag (lågt räknat) haft följande kostnader under perioden:
Bensin: 6000*14*0,7 = 58 800
Värdeminskning: 150 000
Service: 10 000
Tvätt m.m.: 5 000
Summa: 223 800 kr
Milkostnad: 37 kr (varav bensin endast 9,8 kr)
Bilen kommer alltså att kosta ungefär 37 kr/mil de första 6000 milen. Den största kostnaden är värdeminskningen med 25 kr/mil. Om man behåller bilen längre än så blir milkostnaden lägre, trots att kostnader för skatt, däck och reparationer tillkommer.
Många säger att man bör byta bil vart tredje år av ekonomiska skäl, eftersom efter tre år har bilen "fortfarande kvar en del värde". Det är givetvis rent struntprat och bilförsäljarpropaganda.
Som ivrig förespråkare av sparande försöker jag sätta min konsumtion i relation till mitt sparande. Hur många månadslöner spenderar jag på min bil varje år? Hur många månadslöner sparar/investerar jag varje år?
tisdag 14 juni 2011
Sverige - Kina, export och import
Jämfört med många andra västländer är Sveriges handelsberoende av Kina relativt litet. Ca 3% av den svenska exporten går till Kina. Ca 3,8% av den totala importen kommer från Kina. (Siffror från januari 2011).
Kina kvalar alltså inte riktigt in bland våra viktigaste handelspartners för export, men trenden är ökande.
I absoluta tal var handelsbalansen ungefär minus 1,5 Mdr Sek. Vi får se hur denna siffra påverkas av kinas bekämpning av inflationen. SCB kommer med ny statistik 2011-06-27.
Kina kvalar alltså inte riktigt in bland våra viktigaste handelspartners för export, men trenden är ökande.
I absoluta tal var handelsbalansen ungefär minus 1,5 Mdr Sek. Vi får se hur denna siffra påverkas av kinas bekämpning av inflationen. SCB kommer med ny statistik 2011-06-27.
Överhettning av världsekonomins draglok?
Det är oklart hur en avkylning av den kinesiska ekonomin kommer att påverka resten av den globala ekonomin. Och hur det skulle påverka oss i Sverige.
Klart är att den kinesiska tillväxten inte är problemfri. Liksom alla växande ekonomier kämpar Kina mot inflation. Om lönerna ökar i högre takt än produktiviteten är prisstegringar ofrånkomliga.
Det kinesiska styret har tagit till uppseendeväckande metoder för att hålla inflationen i schack, det kan engelsk-holländska Unilver vittna om. Unilever tvingades böta motsvarande ca 2 MSek av den enkla anledningen att man pratat om att höja sina priser. Detta visar att inflation är något mycket politiskt känsligt i Kina.
Säga vad man vill om icke demokratiska regimer, men en sak är de alla medvetna om; stigande matpriser är inte bra för den interna stabiliteten. Kinas premiärminister, Wen Jiabao, har gjort klart att inflationsbekämpning nu står högt på den politiska agendan. I ett tal tidigare i år uttryckte Jiabao för första gången (officiellt) att man är villig att använda remnibins växelkurs som ett verktyg för att bekämpa inflation. En uppvärdering av remnibin skulle öka den kinesiska köpkraften mot importvaror som olja och råvaror.
Så hur påverkar den kinesiska situationen oss i Sverige? Nouriel Roubini tycks tro på en kortsiktigt ökande inflation i Kina, följt av en period av deflation orsakad av överkapacitet. Detta skulle leda till en "hard landing" år 2013. Om detta sammanfaller med en nedgång i den svenska konjunkturen kan effekterna bli kännbara.
Klart är att den kinesiska tillväxten inte är problemfri. Liksom alla växande ekonomier kämpar Kina mot inflation. Om lönerna ökar i högre takt än produktiviteten är prisstegringar ofrånkomliga.
Det kinesiska styret har tagit till uppseendeväckande metoder för att hålla inflationen i schack, det kan engelsk-holländska Unilver vittna om. Unilever tvingades böta motsvarande ca 2 MSek av den enkla anledningen att man pratat om att höja sina priser. Detta visar att inflation är något mycket politiskt känsligt i Kina.
Säga vad man vill om icke demokratiska regimer, men en sak är de alla medvetna om; stigande matpriser är inte bra för den interna stabiliteten. Kinas premiärminister, Wen Jiabao, har gjort klart att inflationsbekämpning nu står högt på den politiska agendan. I ett tal tidigare i år uttryckte Jiabao för första gången (officiellt) att man är villig att använda remnibins växelkurs som ett verktyg för att bekämpa inflation. En uppvärdering av remnibin skulle öka den kinesiska köpkraften mot importvaror som olja och råvaror.
Så hur påverkar den kinesiska situationen oss i Sverige? Nouriel Roubini tycks tro på en kortsiktigt ökande inflation i Kina, följt av en period av deflation orsakad av överkapacitet. Detta skulle leda till en "hard landing" år 2013. Om detta sammanfaller med en nedgång i den svenska konjunkturen kan effekterna bli kännbara.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)