Blankning av italienska statsobligationer

I detta inlägg skrev jag att italienska statsobligationer under fredagen handlades till rekordlåga nivåer (det vill säga priset är lågt och räntan är hög). Nu ryktas det om att amerikanska hedgefonder den senaste tiden har intagit stora negativa positioner i italienska statspapper.

Obligationer går att blanka på samma sätt som aktier. Att det är mindre vanligt beror till stor del på att obligationsmarknaden inte är alls lika likvid som aktiemarknaden. För att blankning ska fungera som handelstrategi krävs det ju att man snabbt har möjlighet att stänga sin position, det vill säga köpa tillbaka de värdepapper man gått kort i. Bristen på likviditet gör det komplicerat för hedgefonder att spekulera i att länder ska få svårt att sköta sin upplåning. Men den italienska obligationsmarknaden är mycket likvid, det är till och med europas största obligationsmarknad sett till omsättning.

Alternativet till att blanka obligationer är att köpa en försäkring i form av CDS:er. Denna strategi anses normalt mindre riskfylld än blankning. Men det finns som bekant en stark politisk vilja att till varje pris fördröja en default för de pressade euroländerna. Och en CDS "aktiveras" enbart om en definitionsmässig default uppstår. Alltså har det numera blivit mer fördelaktigt att blanka, eftersom prissättningen av obligationer sätts av en öppen marknad, inte av politiska beslut.

Här har EU/ECB/IMF skjutit sig själva i foten. Genom att ställa krav på kreditvärderingsföretagen att inte utlysa default för ett "frivilligt" deltagande i ett sparpaket till Grekland har marknadens aktörer nu börjat ta stora negativa positioner i italienska statspapper. Därmed sätts ytterligare press på den ansträngda italienska staten och dess upplåning.