Vänsterpartiet svarar om bostadsbubblan

Som ni kanske minns har jag tidigare frågat skrivit om hur våra politiker bör hantera bostadsbubblan samt ställt fyra frågor om den svenska bostadsbubblan till våra riksdagspartier. Det har gått lite trögt att få svar, även om vissa partier har bekräftat att de mottagit mina frågor och bett att få återkomma. Jag antar att det till del beror på att det är semestertider. Socialdemokraterna har i alla fall redan svarat. Nu har jag även fått svar från Vänsterpartiet, genom Ulla Andersson som är riksdagsledamot.

Till skillnad från Socialdemokraterna har Andersson haft vänligheten att svara direkt på mina frågor, och undvikit långa politiska undvikande svar. Det skall nämnas att Andersson även bifogade två artiklar på bostadstemat där hon står som författare till åtminstone en (till den andra nämns ingen författare, men jag håller för sannolikt att Andersson varit åtminstone medförfattare). Jag lägger inte ut dessa artiklar i det här inlägget, då de omfattar ungefär tre A4-sidor text. Jag kanske får anledning att återkomma till artiklarna i ett kommande inlägg. Nedan följer mina frågor och Vänsterpartiets svar (svaren i kursiv stil):

Hej, 

Den senaste tiden har det i media skrivits en del om att priserna på den svenska bostadsmarknaden kan vara på väg att falla. Detta skulle kunna få mycket allvarliga konsekvenser för svenskar med stora bostadslån, i synnerhet barnfamiljer (se exempelvis Tommy Waidelichs inlägg på DN Debatt 2011-07-23). Med anledning av detta har jag några frågor till Vänsterpartiet: 

1. Anser Vänsterpartiet att det finns en fara med en bristande svensk bostadsbubbla? 

Det finns en viss fara framförallt i storstäderna, hela situationen på den sk bostadsmarknaden är ohållbar eftersom människor stängs ute från rätten till en bostad och den blir allt mer en handelsvara istället.

2. Vad anser Vänsterpartiet om att införa amorteringskrav för bolån för att dämpa utvecklingen på bostadsmarknaden? 

Vi föreslog att ett amorteringskrav skulle införas istället för ett bolånetak eftersom ett tak stänger ute stora grupper från möjligheten till att köpa en bostad och gynnar de som redan tidigare har en bostad eller föräldrar /andra anhöriga med kapital/bostad.. Dessutom är det rimligt att amortera lån och om klarar man inte att amortera på ngt av sina bolån så ska man nog inte ha den boendekostnaden. 

3. Vad anser Vänsterpartiet om att minska ränteavdraget för bostadslån? 

Kan behövas se över särskilt nu när fastighetsskaten sänkts.

4. Anser Vänsterpartiet att långivarna (banker, bolåneinstitut) bör omfattas av strängare regler? 

Riskviktsmodellerna bör ses över, kapitaltäckningsreglerna mm höjas.

Framförallt behöver byggandet av hyresrätter kraftigt öka om priserna på bostäder ska minska. Desto större bostadsbrist desto högre priser. Om inkomstskillnaderna ökar kraftigt så är det en självklar följd att personer med kapital söker avkastning och därför ökar också priset på bostäder/fastigheter.

Mycket raka svar från Vänsterpartiet alltså. Här finns inget behov att "tolka" svaren, som jag gjorde med Socialdemokraterna. Nedan följer mina tankar kring Vänsterpartiets sätt att resonera kring bostadsbubblan. Det som nu följer är alltså mina åsikter, inte Vänsterpartiets.

Vänsterpartiet ser uppenbarligen en fara med den svenska bostadsmarknaden och har säkerligen diskuterat detta en hel del, både internt och externt. Vänsterpartiet verkar fokusera mer på att bubbelpriserna på bostäder leder till resurssvaga individer blir utan boende, snarare än att de kan leda till en ekonomisk kollaps. Vidare anser Vänsterpartiet att denna fara finns framförallt i storstäderna, eftersom priserna är högst där. Det förvånar mig inte alls att Vänsterpartiet har vinklat bubbelproblemet till att handla om inkomstnivå. Jag tror däremot att det inte är de med lägst inkomster som kommer att drabbas värst vid ett prisfall. Belåningsgraden såväl som belåningen i absoluta kronor kommer att vara viktigare faktorer än inkomst vid en bristande bostadsbubbla.

Vänsterpartiet menar att man bör bygga betydligt fler hyresrätter för att komma åt de höga priserna på bostadsrätter. Hyresrätten ska ses som ett fullgott alternativ till bostadsrätten. Så långt hänger jag med i resonemanget, men sedan kommer det diffusa begreppet bostadsbrist. Tydligen beror de höga priserna i Sverige på detta fenomen. Jag har tidigare efterfrågat en definition av begreppet bostadsbrist, men lever fortfarande i ovisshet. Jag kan å andra sidan köpa att det i Sverige, lokalt, existerar hyresrättsbrist.

Det råder inga tvivel om att Vänsterpartiet vill ha amorteringskrav, vilket jag tycker är sunt. Problemet är väl att man vill ha det istället för bolånetak, med hänvisning till att bolånetaket missgynnar personer med begränsat sparkapital alternativt avsaknad av kapital från tidigare bostadsaffärer. Här tror jag att Vänsterpartiet riskerar att skjuta sig själva (eller sina väljare) i foten. Om mitt problem är att jag har för lite sparade pengar, bör jag inte lösa det genom att belåna mig till 95 procent. Jag gillar i alla fall att Andersson utan krusiduller skriver att den som inte har råd att amortera helt enkelt har tagit på sig en för hög boendekostnad.

Vänsterpartiet kan tänka sig att minska ränteavdraget för bostadslån. Jag tror att det kommer bli svårt att få igenom ett sådant förslag om man har för avsikt att samarbeta med Socialdemokraterna. Någon sänkt kapitalinkomstskatt a la Folkpartiers Carl B Hamilton kommer förstås inte på tal.

Att Vänsterpartiet anser att bankerna bör omfattas av strängare regler är en lågoddsare, jag tror att de flesta partier kommer att svara något liknande.

Vi kan alltså konstatera att Vänsterpartiet är medvetet om bostadsbubblan som problem och har en ganska klar politik kring frågan. Vänsterpartiets fokus ligger på framförallt resurssvaga individers problem att finna bostad, snarare än på den svenska ekonomin som helhet. Vänsterpartiet vill att fler hyresrätter skall byggas och menar att dessa (med reglerad hyressättning) skall pressa priserna på den svenska bostadsmarknaden. Det är också intressant att konstatera att man till skillnad från Socialdemokraterna inte talar om breda politiska lösningar.

Jag väntar nu med andakt på svar från de övriga riksdagspartierna.