Nästa dominobricka?

Den globala börskrisen/kraschen fortsätter. Under natten har flera asiatiska börser fallit tungt, men trenden tycks vara en återhämtning under morgon (svensk tid). En inte allt för vågad gissning är att det blir fortsatt nervöst på börserna resten av denna vecka. Den stora frågan är vilken som är nästa bricka att falla i det globala skuldkrisdominot.

Jag skrev igår om att risken för en nedgradering av det franska kreditbetyget ökar på grund av stödköpen av italienska och spanska statsobligationer. SvD skriver om samma tema nu på morgonen. Inte nog med att den franska statens finanser börjar se allt mer ansträngda ut, de franska bankerna har tillsammans lånat ut uppskattningsvis 2500 miljarder kronor till Italien. Knappast något att skryta med på balansräkningen.

Också EU:s så omtalade räddningsfond, EFSF, skulle påverkas av en fransk nedgradering. EFSF är tänkt att fungera som räddare i nöden för krisande länder i eurozonen. Det har spekulerats i att fonden ska ta över stödköpen av spanska och italienska statspapper (just nu står ECB för stödköpen). Det har också spekulerats i att fonden ska tillföras mer kapital, för att bli mer trovärdig (vissa bedömare talar om en ökning på tre till fem gånger). Men problemet är att någon måste betala in pengar till fonden, och Frankrike är jämte Tyskland största bidragsgivare. Om det franska kreditbetyget sänks kan också EFSF:s kreditbetyg sänkas med minskad trovärdighet och ökad kostnad för upplåning som följd. Och apropå trovärdighet; så här sa Michael Saunders, Citigroups chef för europabevakning i London, om ECB:s stödköp:

–De köper för väldigt modesta summor. Det finns en möjlighet att ECB bluffar och hoppas att det ska lugna marknaderna att de överhuvudtaget är inne och köper, säger Michael Saunders, chef för Citigroups Europabevakning i London.

Risken är alltså hög att det kommer att krävas betydligt mer omfattande interventioner för att lugna marknaderna. För övrigt har spreaden mellan franska och tyska tioåriga statsobligationer nu ökat till 89 punkter. Siffran kan ses som en indikator på förtroendet (eller rättare sagt bristen på dito) för den franska ekonomin.

Sammanfattningsvis kan vi nu konstatera att vi har en simultan kris i Europa och USA. Att flytta skulder mellan olika balansräkningar har alltså inte löst de underliggande problemen. Hittills har vi inte fått något stöd från världsekonomins draglok Kina heller, som under morgonen rapporterade att inflationen ökat till 6,5 procent.