I skrivande stund kämpar den grekiska staten hårt för att få tillgång till nästa utbetalning av det stödpaket som fastslogs i juli. Tyvärr verkar grekerna ha svårt att nu upp till de krav om motprestationer som är kopplade till utbetalningarna. I denna artikel i Financial Times uppger icke namngivna grekiska statstjänstemän att den grekiska kassan räcker månaden ut, och kanske de tio första dagarna i oktober. Sen blir det problem. I samma artikel citeras finansminister Anders Borg, som uttrycker sin frustration över det långsamma agerandet i eurozonen. Politikerna ligger efter marknaden när de istället bör leda den, menar Anders Borg.
Frågan är ju hur länge det är ekonomiskt rationellt att fortsätta betala ut stödpengar till Grekland. Och hur länge är det rationellt för Grekland att genomföra åtstramningar? För även om Grekland klarar krisen i det korta perspektivet så återstår som bekant problemen med galopperande statsskuld, dålig konkurrenskraft och budgetunderskott. Nouriel Roubini skriver på Financial Times att den enda vägen ut för Grekland är att genomföra en ordnad default, gå ur eurosamarbetet och återinföra drachman. Som Roubini ser det, är en försvagning av valutan enda vägen ut för Grekland.
Det starka politiska motståndet mot ett grekiskt utträde beror till stor del på, förutom rena prestigegalenskaper, på rädsla för spridningseffekter. Men Roubini menar att det bör gå att hantera denna risk. Europeiska banker måste måste stärka sina balansräkningar. Stödpengar till den grekiska banksektorn kommer sannolikt att bli nödvändigt. Stödköp av italienska och spanska statsobligationer kommer att krävas, men det krävs ju redan idag - alla eurozonens problem har inte sin rot i Grekland.
Roubini jämför valutaunionen med ett olyckligt äktenskap. En skilsmässa är alltid dyr och smärtsam; men den måste alltid finnas som en möjlighet.
Visar inlägg med etikett grekland. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett grekland. Visa alla inlägg
måndag 19 september 2011
tisdag 30 augusti 2011
Smärtsamma nedskrivningar
Man ska inte lura sig att tro att problemen i Grekland är över bara för att media inte längre fokuserar på dem. Det finns stora frågetecken kring hur innehavare av grekiska statsobligationer skall hantera dessa på sina balansräkningar. International Accounting Standards Board (IASB) har nu reagerat på att vissa institutioner har bokfört alldeles för små kreditförluster i sina redovisningar.
IASB är en tungviktare i sammanhanget. Det är IASB som ligger bakom redovisningsstandarden IFRS (som i Sverige och många andra länder är obligatorisk för börsnoterade bolag). I ett brev till ESMA (ungefär EU:s finansinspektion och för övrigt ansvarigt för bland annat blankningsförbuden) kritiserar IASB det inkonsekventa vis på vilket banker och försäkringsbolag har valt att redovisa nedskrivning av grekiska statspapper. Enligt insatta har IASB aldrig agerat på detta vis tidigare, vilket tyder på att situationen är allvarlig.
Inga enskilda bolag pekas ut i IASB:s brev. Däremot konstaterar Financial Times att Royal Bank of Scotland skrev ned sin grekiska obligationsportfölj med 51 procent, att jämföra med franska BNP Paribas och ANP Assurances som bara skrev ned med 21 procent. De två franska institutionerna menar att marknaden är så illikvid att man inte kan tala om något marknadspris och därför har man själva bestämt värdet på sina innehav genom så kallad "mark-to-model". Det handlar tydligen inte alls om att man vill upprätthålla skenet av att det egna kapitalet är säkert.
Kontentan är att det kan finnas stora kreditförluster här och där, som kortsiktigt göms med hjälp av kreativ bokföring. Förr eller senare måste förlusten tas. "Lugnet före stormen" skriver den japanska storbanken Nomura, och syftar på det grekiska spektaklet.
IASB är en tungviktare i sammanhanget. Det är IASB som ligger bakom redovisningsstandarden IFRS (som i Sverige och många andra länder är obligatorisk för börsnoterade bolag). I ett brev till ESMA (ungefär EU:s finansinspektion och för övrigt ansvarigt för bland annat blankningsförbuden) kritiserar IASB det inkonsekventa vis på vilket banker och försäkringsbolag har valt att redovisa nedskrivning av grekiska statspapper. Enligt insatta har IASB aldrig agerat på detta vis tidigare, vilket tyder på att situationen är allvarlig.
Inga enskilda bolag pekas ut i IASB:s brev. Däremot konstaterar Financial Times att Royal Bank of Scotland skrev ned sin grekiska obligationsportfölj med 51 procent, att jämföra med franska BNP Paribas och ANP Assurances som bara skrev ned med 21 procent. De två franska institutionerna menar att marknaden är så illikvid att man inte kan tala om något marknadspris och därför har man själva bestämt värdet på sina innehav genom så kallad "mark-to-model". Det handlar tydligen inte alls om att man vill upprätthålla skenet av att det egna kapitalet är säkert.
Kontentan är att det kan finnas stora kreditförluster här och där, som kortsiktigt göms med hjälp av kreativ bokföring. Förr eller senare måste förlusten tas. "Lugnet före stormen" skriver den japanska storbanken Nomura, och syftar på det grekiska spektaklet.
fredag 22 juli 2011
Grekisk konkurs
På torsdagskvällen enades EU-ledarna om ett nytt krispaket till Grekland. Paketet kommer att omfatta ungefär 150 miljarder euro varav 37 miljarder från privata långivare (uppgifterna varierar dock något mellan olika källor). I praktiken innebär detta att Grekland har ställt in betalningarna.
Även beslut om andra åtgärder har fattats. Den europeiska krisfonden, EFSF, kommer att utökas till något som beskrivs som en europeisk valutafond. Fondens syfte ska bli att rädda framtida krisländer. Fonden ska kunna rekapitalisera krisbanker och stödköpa obligationer (Quantitative Easing, någon?). Förutom detta kommer räntan på de stödlån som Grekland redan har fått att sänkas (räntan kommer att bli 3,5% vilket innebär en rabatt på 100-200 punkter). Denna rabatt kommer även att ges till Irland och Portugal. Även löptiderna kommer att förlängas.
EU-färeträdare är nu mycket noggranna med att påpeka att åtgärderna endast är avsedda för Grekland. Inga andra krisande länder kan vänta sig samma behandling. Citat från DI:
Sarkozy är för övrigt den som bör vara minst nöjd med uppgörelsen. Han har jobbat hårt för att hålla de privata franska bankerna ansvarsfria. I den meningen är Tysklands Angela Merkel den politiska vinnaren. På Merkels hemmaplan lär dock tongångarna vara annorlunda, det är nämligen till stor del tyska skattepengar som nu ska rädda Grekland. Tyskarna börjar bli väldigt trötta på att rädda slarviga krisnationer i eurozonens utkanter.
Marknaden tycks ha tagit emot nyheten med en gäspning. De amerikanska börserna, som var öppna när nyheten släpptes, tycktes inte påverkas alls.
Sammanfattningsvis kan vi konstatera att ytterligare skattepengar, och en del privata, har slängts i det grekiska svarta hålet. Vi väntar nu med spänning för att se om kreditvärderingsinstituten väljer att betrakta det hela som en "credit event" varvid en mängd CDS-kontrakt löses ut. Vem sitter med Svarte Petter?
Relaterat:
Krispaketet på plats (SvD)
Krispaket till Grekland klart (DN)
EU leaders agree on new Greek bail-out (FT)
Greksikt paket klart (DI)
Även beslut om andra åtgärder har fattats. Den europeiska krisfonden, EFSF, kommer att utökas till något som beskrivs som en europeisk valutafond. Fondens syfte ska bli att rädda framtida krisländer. Fonden ska kunna rekapitalisera krisbanker och stödköpa obligationer (Quantitative Easing, någon?). Förutom detta kommer räntan på de stödlån som Grekland redan har fått att sänkas (räntan kommer att bli 3,5% vilket innebär en rabatt på 100-200 punkter). Denna rabatt kommer även att ges till Irland och Portugal. Även löptiderna kommer att förlängas.
EU-färeträdare är nu mycket noggranna med att påpeka att åtgärderna endast är avsedda för Grekland. Inga andra krisande länder kan vänta sig samma behandling. Citat från DI:
"Nicolas Sarkozy uppgav att åtgärderna inte kommer att upprepas för andra stater, utan att det var ett specialfall avsett att minska spridningsrisken. Den privata sektorn kommer inte att delta i stödåtgärder åt andra länder, som Irland och Portugal, sade han."Herman van Rompuy säger att avsikten är att skydda euron, och att stödet till Grekland är tillräckligt för att uppnå detta mål. Inget ytterligare stöd till andra länder alltså. Här måste man fråga sig vilka alternativ Sarkozy och Rompuy har. De kan inte gärna uppmana övriga krisländer att sluta betala sina lån, "ni kommer ändå att bli räddade". Spel för galleriet och tomma ord. Det, enligt mig, mest glädjande som kom ur Rompuys mun var beskedet att det inte blir något av med de befängda idén om en europeisk bankskatt.
Sarkozy är för övrigt den som bör vara minst nöjd med uppgörelsen. Han har jobbat hårt för att hålla de privata franska bankerna ansvarsfria. I den meningen är Tysklands Angela Merkel den politiska vinnaren. På Merkels hemmaplan lär dock tongångarna vara annorlunda, det är nämligen till stor del tyska skattepengar som nu ska rädda Grekland. Tyskarna börjar bli väldigt trötta på att rädda slarviga krisnationer i eurozonens utkanter.
Marknaden tycks ha tagit emot nyheten med en gäspning. De amerikanska börserna, som var öppna när nyheten släpptes, tycktes inte påverkas alls.
Sammanfattningsvis kan vi konstatera att ytterligare skattepengar, och en del privata, har slängts i det grekiska svarta hålet. Vi väntar nu med spänning för att se om kreditvärderingsinstituten väljer att betrakta det hela som en "credit event" varvid en mängd CDS-kontrakt löses ut. Vem sitter med Svarte Petter?
Relaterat:
Krispaketet på plats (SvD)
Krispaket till Grekland klart (DN)
EU leaders agree on new Greek bail-out (FT)
Greksikt paket klart (DI)
söndag 17 juli 2011
ECB: nedskrivning av den grekiska skulden hjälper inte
Tidigare idag rapporterade Reuters om att ECB:s Jens Weidmann menar att det är meningslöst att skriva ned värdet på den grekiska statsskulden. Det vore bättre om Grekland kunde höja produktiviteten, tycker Weidmann.
Weidmann, som alltså är chef för den tyska centralbanken, konstaterar även (det uppenbara) att Grekland konsumerar mer än det producerar och att statsbudgeten dras med stora underskott. Så länge situationen ser ut på det viset finns det ingen anledning att skriva ned skulden, tycker Weidmann och ECB.
Det är i och för sig bra att ECB värnar om skattepengar. En stor det av den grekiska statsskulden ägs ju av ECB, det vill säga skattepengar. Det är däremot konstigt att ECB inte inser det uppenbara, Grekland kommer aldrig att kunna hantera sin stora skuld. Det hade varit bättre om ECB och Weidmann gjort observationerna ovan redan innan man beviljade det första räddningspaketet till Grekland. Då kunde man ha gjort en nedskrivning, medan skulden i större omfattning var "i privat ägo". Sedan dess har skulden bara växt.
Hur länge orkar ECB hålla fast vid sin linje? IMF har redan vant sig vid tanken att en default inte går att undvika. IMF menar nu också att ett privat deltagande i en default är nödvändigt.
Weidmann, som alltså är chef för den tyska centralbanken, konstaterar även (det uppenbara) att Grekland konsumerar mer än det producerar och att statsbudgeten dras med stora underskott. Så länge situationen ser ut på det viset finns det ingen anledning att skriva ned skulden, tycker Weidmann och ECB.
Det är i och för sig bra att ECB värnar om skattepengar. En stor det av den grekiska statsskulden ägs ju av ECB, det vill säga skattepengar. Det är däremot konstigt att ECB inte inser det uppenbara, Grekland kommer aldrig att kunna hantera sin stora skuld. Det hade varit bättre om ECB och Weidmann gjort observationerna ovan redan innan man beviljade det första räddningspaketet till Grekland. Då kunde man ha gjort en nedskrivning, medan skulden i större omfattning var "i privat ägo". Sedan dess har skulden bara växt.
Hur länge orkar ECB hålla fast vid sin linje? IMF har redan vant sig vid tanken att en default inte går att undvika. IMF menar nu också att ett privat deltagande i en default är nödvändigt.
torsdag 14 juli 2011
IMF går emot ECB
Financial Times rapporterade igår kväll att IMF nu ställer sig bakom förslaget att låta privata långivare ta del av förlusterna i samband med en grekisk nedskrivning av statsskulden. Vad som är än mer intressant är att IMF nu officiellt säger att det kanske inte är möjligt att undvika en default (enligt kreditvärderingsinstitutens definition).
IMF går direkt emot den linje, som förespråkats av bland annat Frankrike, som involverar en kortsiktig överrullning av befintliga privata lån, men som inte involverar någon nedskrivning. IMF menar att de inte vill ställa sig bakom en lösning som "would negatively impacy on Greece´s already difficult debt dynamics". IMF inser alltså det som ECB vägrar erkänna, att den grekiska situationen inte är långsiktigt hållbar, även om räntorna på den grekiska skulden kommer ner på "normal" nivå. Ett land med stora underskott kan inte hantera en stor statsskuld.
En grekisk default kommer allt närmare. Nu är den stora frågan om spridningseffekterna kommer att begränsa sig till Portugal och Irland eller om Italien och Spanien kommer att dras med i fallet.
IMF går direkt emot den linje, som förespråkats av bland annat Frankrike, som involverar en kortsiktig överrullning av befintliga privata lån, men som inte involverar någon nedskrivning. IMF menar att de inte vill ställa sig bakom en lösning som "would negatively impacy on Greece´s already difficult debt dynamics". IMF inser alltså det som ECB vägrar erkänna, att den grekiska situationen inte är långsiktigt hållbar, även om räntorna på den grekiska skulden kommer ner på "normal" nivå. Ett land med stora underskott kan inte hantera en stor statsskuld.
En grekisk default kommer allt närmare. Nu är den stora frågan om spridningseffekterna kommer att begränsa sig till Portugal och Irland eller om Italien och Spanien kommer att dras med i fallet.
torsdag 7 juli 2011
ECB vägrar inse att Portugisiska statspapper är skräp
ECB höjde idag som väntat styrräntan. Vad som är mer intressant är att ECB-chefen Jean-Claude Trichet tog tillfället i akt och upphävde kravet på kreditbetyg hos portugisiska statspapper. Tidigare fanns ett krav på kreditbetyg då låntagare hos ECB använde portugisiska statspapper som säkerhet vid upplåning. Det finns alltså inte längre. Nu ökar alltså risken för att skattepengar kommer att gå förlorade vid en kommande portugisisk default.
Marknaden reagerade med jubel och europeiska börser stiger. Detta förvånar mig en aning. Precis som Nouriel Roubini, alias Dr Doom, säger i SvD, problemen skjuts bara upp. De försvinner inte. Roubini förutspår en "perfekt storm" år 2013. PIIGS-ländernas problem i kombination med en svag amerikans utveckling samt kinesisk inflationsbekämpning kommer att leda till en ny global kris, menar Roubini.
För övrigt har priset på portugisiska CDS:er nu gått över 1000 punkter för första gången (se även min kommentar från i morse). Portugal börjar alltså närma sig samma status som Grekland (som i och för sig fortfarande leder med cirka 1000 punkter). En portugisisk tioårig statsobligation ger nu en avkastning på 13,05%. Motsvarande siffra för Grekland är 16,85% och Sverige 2,89%. Detta är alltså det avkastningskrav en investerare ställer på papper med lång löptid från respektive stat.
Relaterat:
ECB höjer styrräntan (SvD)
Marknaden reagerade med jubel och europeiska börser stiger. Detta förvånar mig en aning. Precis som Nouriel Roubini, alias Dr Doom, säger i SvD, problemen skjuts bara upp. De försvinner inte. Roubini förutspår en "perfekt storm" år 2013. PIIGS-ländernas problem i kombination med en svag amerikans utveckling samt kinesisk inflationsbekämpning kommer att leda till en ny global kris, menar Roubini.
För övrigt har priset på portugisiska CDS:er nu gått över 1000 punkter för första gången (se även min kommentar från i morse). Portugal börjar alltså närma sig samma status som Grekland (som i och för sig fortfarande leder med cirka 1000 punkter). En portugisisk tioårig statsobligation ger nu en avkastning på 13,05%. Motsvarande siffra för Grekland är 16,85% och Sverige 2,89%. Detta är alltså det avkastningskrav en investerare ställer på papper med lång löptid från respektive stat.
Relaterat:
ECB höjer styrräntan (SvD)
måndag 4 juli 2011
S&P kallar saker vid dess rätta namn
Idag blev det känt att ratingföretaget Standard & Poor dömer ut det liggande förslaget om att låta privata långivare "frivilligt" ändra villkoren på sina lån till Grekland (SvD). Om förslaget går igenom kommer S&P att klassa det som "Deafult", det vill säga betalningsinställelse. Vid en default kommer spridningseffekterna (Irland, Portugal, Spanien) att bli allvarliga.
Jag har tidigare skrivit att en grekisk konkurs är oundviklig, EU/ECB/IMF vill bara fördröja den till ett tillfälle då de europeiska långivarna är mindre sårbara. Om S&P menar allvar med sitt uttalande går denna plan i stöpet. Det spekuleras i att en grekisk konkurs skulle kunna bli europas motsvarighet till Lehmankraschen. Det tror inte jag, eftersom Lehman föll oväntat medan greklands fall har varit en segdragen process. Däremot kommer många, framför allt franska och tyska, banker att drabbas hårt. Det är i alla fall intressant att S&P vågar stå upp och kalla saker vid sitt rätta namn.
Ratingföretagen (S&P, Fitch, Moody´s med flera) fick hård kritik efter finanskrisen. Den gången låg kritiken i att de företag som gick under hade haft utmärkta kreditbetyg precis före fallet. Den här gången är kritiken den rakt motsatta, ratingföretagen anklagas för att förvärra greklands kris genom att sänka det grekiska kreditbetyget (nu senast till CCC). Jag tror att S&P kommer att utsättas för starka påtryckningar från politiskt håll den närmaste tiden.
Läs även Financial Times utförliga rapportering om Standard & Poors utspel.
Jag har tidigare skrivit att en grekisk konkurs är oundviklig, EU/ECB/IMF vill bara fördröja den till ett tillfälle då de europeiska långivarna är mindre sårbara. Om S&P menar allvar med sitt uttalande går denna plan i stöpet. Det spekuleras i att en grekisk konkurs skulle kunna bli europas motsvarighet till Lehmankraschen. Det tror inte jag, eftersom Lehman föll oväntat medan greklands fall har varit en segdragen process. Däremot kommer många, framför allt franska och tyska, banker att drabbas hårt. Det är i alla fall intressant att S&P vågar stå upp och kalla saker vid sitt rätta namn.
Ratingföretagen (S&P, Fitch, Moody´s med flera) fick hård kritik efter finanskrisen. Den gången låg kritiken i att de företag som gick under hade haft utmärkta kreditbetyg precis före fallet. Den här gången är kritiken den rakt motsatta, ratingföretagen anklagas för att förvärra greklands kris genom att sänka det grekiska kreditbetyget (nu senast till CCC). Jag tror att S&P kommer att utsättas för starka påtryckningar från politiskt håll den närmaste tiden.
Läs även Financial Times utförliga rapportering om Standard & Poors utspel.
torsdag 30 juni 2011
ECB fördröjer bara en oundviklig grekisk konkurs
Jag skrev i gårdagens inlägg att en grekisk konkurs (statsbankrutt, default) är oundviklig. Såväl den grekiska statsskulden som budgetunderskottet är för stora för att Grekland ska kunna hantera situationen på längre sikt. Förr eller senare kommer Grekland tvingas till en nedskrivning av skulden, till en nivå som går att hantera av den hårt ansträngda staten. EU/ECB/IMF gör sitt bästa för att fördröja detta, varför? Svaret är: man vill vinna tid för att undvika en total europeisk skuld- och kreditkris.
Att EU/ECB/IMF väljer att fördröja en grekisk konkurs beror på att man är rädd för spridningseffelter. Grunen till rädslan ligger hos Irland och Portugal, vars ekonomiska situationer liknar greklands (om än något mildare). Om krisen sprider sig till Irland och Portugal riskerar den europeiska kreditmarknaden att torka totalt. Inledningsvis skulle tyska och franska banker, med sin exponering mot såväl Grekland som Irland och Portugal, hamna på obestånd. Sedan finns farhågor om att en kris i Portugal skulle sprida sig till Spanien (spanska banker och institut har lånat ut stora pengar till Portugal samt står som delägare i portugisiska banker). Spaniens ekonomi är av samma storleksordning som de övriga tre länderna tillsammans.
EU/ECB/IMF vill helt enkelt ge de europeiska bankerna (och övriga privata långivare) tid att minska sin sårbarhet. Med tiden kommer bankerna att kunna minska sin exponering mot de ”smittosamma” länderna, kanske till och med genom att överföra delar av skulderna till ECB, det vill säga flytta över risken till europeiska skattebetalare. Bankerna ges möjlighet att stärka sin kapitalbas och därmed stå starkare vid en kommande nedskrivning av värdet på grekiska, portugisiska och irländska obligationer. När bankerna är tillräckligt starka kan en någorlunda kontrollerad nedskrivning av lånen ske, kanske låter man de tre länderna defaulta samtidigt.
Fördelen med att fördröja konkursen är alltså att bankerna kommer stå starkare och ha större chans att överleva. Dessutom blir risken för en fullskalig europeisk, kanske global, kris mindre. Nackdelen blir att en större andel av förlusten hamnar hos europeiska skattebetalare. Vid årsskiftet ägdes uppskattningsvis 25% av den grekiska skulden av EU/ECB/IMF (det vill säga av skattebetalares pengar). Med ett andra stödpaket till Grekland kommer siffran att öka till runt 65% år 2014 (källa). Ju längre man väntar med en avskrivning, desto mer skattepengar kommer att gå förlorade.
Det finns flera problem med att fördröja en grekisk konkurs. Den grekiska regeringen är svag och instabil. Om regeringen skulle falla, kommer då dagens opposition att snällt följa överenskommelsen med EU/ECB/IMF? Knappast. Vid en sådan händelse skulle Grekland ställa in betalningarna direkt.
Relaterat:
Strejk (SVT, SvD)
Ny omröstning idag (DN, SvD, GP, DN)
Misshandel av parlamentsledamot (Expressen)
Underverk krävs för att rädda euron (DN)
Våldsamheter i Aten (SvD)
Steg från avgrunden (DN)
Provokativ polis (SvD)
Våldsamma sammanstötningar (SvD)Ny omröstning idag (DN, SvD, GP, DN)
Misshandel av parlamentsledamot (Expressen)
Underverk krävs för att rädda euron (DN)
Våldsamheter i Aten (SvD)
Steg från avgrunden (DN)
Provokativ polis (SvD)
Aten inte säkert för turister (SvD)
Parlamentet måste rösta ja igen (AFV)
Andra omröstningen påbörjad (E24)
Nedskrivning oundviklig (E24)
Ja i andra omröstningen (SvD, DN, SVT)
Risk för kontantbrist i Aten (SvD)
onsdag 29 juni 2011
Omröstningen oväsentlig - Grekisk statsbankrutt oundvilklig
En grekisk statsbankrutt (default) är oundviklig. Vi vet ännu inte säkert när Grekland kommer att ställa in betalningarna, och vi vet heller inte under vilka former det kommer att ske. Men att det kommer ske förefaller säkert.
Grekland har en statsskuld på ungefär 150% av BNP. Grekland betalar ca 25% ränta på nya lån. Det är givetvis helt orimligt att Grekland skulle klara av att betala dessa räntekostnader på längre sikt (föreställ dig ett land som betalar en dryg tredjedel av BNP i ränta på statsskulden). De föreslagna nedskärningarna och privatiseringarna (som man idag röstar om i parlamentet) är långt ifrån tillräckliga för att få ner den grekiska skulden till en hållbar nivå.
Det verkar troligt att greklands skuld, i ett första skede, kommer att omstruktureras, i någorlunda samförstånd med långivarna. De privata (tyska och franska) långivarna kommer att delta "frivilligt". Det kommer ske på så vis att existerande lån ersätts med nya (s k överrullning). De nya lånen kommer att ha en ränta som ligger väl under marknadsräntan och därmed blir hanterbar för den grekiska staten (läs gärna mitt inlägg om varför privata långivare skulle acceptera en sådan uppgörelse här). Eftersom denna omstrukturering sker (skenbart) frivilligt så kommer spridningseffekterna förhoppningsvis vara begränsade. Det kommer med andra ord inte att vara en statsbankrutt i ordets rätta bemärkelse. Eller, det kommer åtminstone inte att framstå som en statsbankrutt, i ordets rätta bemärkelse.
Tyvärr är greklands problem inte lösta efter den frivilliga statsbankrutten (som inte är en statsbankrutt). Problemet med en enorm statsskuld kommer ju att finnas kvar, även om man säkrat några års inlåning till en "bra" ränta. Med tanke på att Grekland har ett stort budgetunderskott, och kommer att fortsätta att ha det även efter genomförda offentliga besparingar, finns det bara en möjlighet. Skulden måste minskas genom statsbankrutt (default). Detta ligger kanske några år framåt i tiden, de flesta marknadsbedömare verkar tro 2013. Om man tittar på prissättningen av CDS:er så tycks sannolikheten för en grekisk konkurs vara högre än 65% de närmaste fem åren. Oavsett när det sker så blir defaulten denna gång i högsta grad ofrivillig. Om statsskulden ska bli möjlig för Grekland att hantera måste den skrivas ned till en rimlig nivå, säg 50% av BNP. Därmed kan långivare räkna med att förlora, i genomsnitt, ungefär två tredjedelar av det utlånade beloppet. Det är först då det börjar bli kännbart på allvar för de banker som står som långivare. Och det är då krisen på allvar riskerar att sprida sig till Portugal, Irland, Spanien och så vidare.
Om det verkligen är så säkert att Grekland kommer att ställa in betalningarna, varför låter inte EU/ECB/IMF det ske? Jag har för avsikt att skriva en del om det i ett kommande inlägg.
Relaterat:
Missnöjet pyr i Aten (SvD)
Generalstrejk (SvD)
Medelhavets Sverige (DN)
Ingen reservplan (DN)
Svenska fondsparare säljer aktiefonder (DN, SvD)
Aten brann i natt (Expressen )
Debatten igång (SR, SVT, SvD, SvD)
Tårgas och oroligheter i Aten (DN, GP, DN, SvD)
Ja till åtstramningar (SvD, DN, SVT, GP, Aftonbladet, DN, SVT)
Nedskrivning oundviklig (E24)
Grekland har en statsskuld på ungefär 150% av BNP. Grekland betalar ca 25% ränta på nya lån. Det är givetvis helt orimligt att Grekland skulle klara av att betala dessa räntekostnader på längre sikt (föreställ dig ett land som betalar en dryg tredjedel av BNP i ränta på statsskulden). De föreslagna nedskärningarna och privatiseringarna (som man idag röstar om i parlamentet) är långt ifrån tillräckliga för att få ner den grekiska skulden till en hållbar nivå.
Det verkar troligt att greklands skuld, i ett första skede, kommer att omstruktureras, i någorlunda samförstånd med långivarna. De privata (tyska och franska) långivarna kommer att delta "frivilligt". Det kommer ske på så vis att existerande lån ersätts med nya (s k överrullning). De nya lånen kommer att ha en ränta som ligger väl under marknadsräntan och därmed blir hanterbar för den grekiska staten (läs gärna mitt inlägg om varför privata långivare skulle acceptera en sådan uppgörelse här). Eftersom denna omstrukturering sker (skenbart) frivilligt så kommer spridningseffekterna förhoppningsvis vara begränsade. Det kommer med andra ord inte att vara en statsbankrutt i ordets rätta bemärkelse. Eller, det kommer åtminstone inte att framstå som en statsbankrutt, i ordets rätta bemärkelse.
Tyvärr är greklands problem inte lösta efter den frivilliga statsbankrutten (som inte är en statsbankrutt). Problemet med en enorm statsskuld kommer ju att finnas kvar, även om man säkrat några års inlåning till en "bra" ränta. Med tanke på att Grekland har ett stort budgetunderskott, och kommer att fortsätta att ha det även efter genomförda offentliga besparingar, finns det bara en möjlighet. Skulden måste minskas genom statsbankrutt (default). Detta ligger kanske några år framåt i tiden, de flesta marknadsbedömare verkar tro 2013. Om man tittar på prissättningen av CDS:er så tycks sannolikheten för en grekisk konkurs vara högre än 65% de närmaste fem åren. Oavsett när det sker så blir defaulten denna gång i högsta grad ofrivillig. Om statsskulden ska bli möjlig för Grekland att hantera måste den skrivas ned till en rimlig nivå, säg 50% av BNP. Därmed kan långivare räkna med att förlora, i genomsnitt, ungefär två tredjedelar av det utlånade beloppet. Det är först då det börjar bli kännbart på allvar för de banker som står som långivare. Och det är då krisen på allvar riskerar att sprida sig till Portugal, Irland, Spanien och så vidare.
Om det verkligen är så säkert att Grekland kommer att ställa in betalningarna, varför låter inte EU/ECB/IMF det ske? Jag har för avsikt att skriva en del om det i ett kommande inlägg.
Relaterat:
Missnöjet pyr i Aten (SvD)
Generalstrejk (SvD)
Medelhavets Sverige (DN)
Ingen reservplan (DN)
Svenska fondsparare säljer aktiefonder (DN, SvD)
Aten brann i natt (Expressen )
Debatten igång (SR, SVT, SvD, SvD)
Tårgas och oroligheter i Aten (DN, GP, DN, SvD)
Ja till åtstramningar (SvD, DN, SVT, GP, Aftonbladet, DN, SVT)
Nedskrivning oundviklig (E24)
tisdag 28 juni 2011
Grekiska folkets springnota
Jag har i flera tidigare inlägg skrivit om att de privata långivarna, huvudsakligen europeiska storbanker, måste ta sitt ansvar i greklandsfrågan (bland annat här, här och här). Jag tycker att det är bankernas pengar som bör gå förlorade vid en grekisk default, inte europeiska skattebetalares pengar. Men det finns ytterligare en grupp som måste dra sitt strå till stacken; det skattesmitande grekiska folket.
Lyssna på P1:s Vladislav Savic reportage från Chania på Kreta och häpna över attityden till att betala skatt. Det tycks vara allmänt accepterat att det är helt OK att smita från skatten. Oavsett om konsekvensen är att andra EU-medborgare får betala för springnotan. Man uppskattar att 30% av grekisk BNP är svart.
Det går inte att lyfta Grekland ur krisen om inget görs åt det genomruttna skattesystemet. Det är inte hållbart att låta ett helt folk ta systematisk springnota år efter år. En lösning på det grekiska problemet måste involvera ett nytt skattesystem.
Relaterat i dagens nyhetsrapportering:
Greker laddar för uppror (SvD)
Generalstrejk i Grekland (SvD, DN, Expressen)
Greklands problem ligger i korruptionen (DN)
Strejk inom färjetrafiken (DN)
Luftrummet avstängt (SvD)
Därför får inte Greklandspaketet falla (DN)
Polisen använder tårgas mot demonstranter (DN)
Lyssna på P1:s Vladislav Savic reportage från Chania på Kreta och häpna över attityden till att betala skatt. Det tycks vara allmänt accepterat att det är helt OK att smita från skatten. Oavsett om konsekvensen är att andra EU-medborgare får betala för springnotan. Man uppskattar att 30% av grekisk BNP är svart.
Det går inte att lyfta Grekland ur krisen om inget görs åt det genomruttna skattesystemet. Det är inte hållbart att låta ett helt folk ta systematisk springnota år efter år. En lösning på det grekiska problemet måste involvera ett nytt skattesystem.
Relaterat i dagens nyhetsrapportering:
Greker laddar för uppror (SvD)
Generalstrejk i Grekland (SvD, DN, Expressen)
Greklands problem ligger i korruptionen (DN)
Strejk inom färjetrafiken (DN)
Luftrummet avstängt (SvD)
Därför får inte Greklandspaketet falla (DN)
Polisen använder tårgas mot demonstranter (DN)
måndag 27 juni 2011
Långivarnas påtvingade frivillighet
Samtal pågår mellan eurozonens regeringar och privata storbanker om hur den grekiska statsskulden ska hanteras.
Jag har tidigare skrivit om vad som egentligen avses med de privata långivarnas frivilliga deltagande i en lösning av den grekiska skuldkrisen. I praktiken kommer de privata långivarna att vara tvingade att delta i en "omstrukturering", "rollover" eller "ordnad default" av den grekiska skulden. Långivarna kommer att uppmanas att ersätta befintliga (utgående) lån med nya lån. De nya lånen kommer att ha förlängd löptid och en rabatterad ränta, det vill säga en ränta som ligger under den ränta som bestäms av den öppna obligationsmarknaden. Alternativet till att ställa upp på att förlänga sina lån blir betalningsinställelse, default, på de befintliga lånen.
De banker som inte ställer upp kommer alltså att se sitt egna kapital urholkas. Dessutom kommer ECB med all sannolikhet inte att acceptera "gamla" lån som säkerhet då bankerna vill låna pengar av ECB. Med andra ord kommer en bank som inte ställer upp på kraven att drabbas av högre räntekostnader. Bankerna kommer alltså att ställa upp med kniven mot strupen, snarare än frivilligt.
Det blir desto mer problematiskt om greklands parlament senare i veckan inte röstar för de kommande besparingsförslagen. Då finns risken att vi får se en "ofrivillig" default eller statsbankrutt.
Relaterat:
Om krispaketet i DN.
Om kommande veckan i Grekland (DN).
Ingen plan B för Grekland (AFV, SvD).
Flera möten om greklands skuld (VA).
Tillägg: President Sarkozy verkar nu ha fått med sig de franska bankerna i en rollover.
Jag har tidigare skrivit om vad som egentligen avses med de privata långivarnas frivilliga deltagande i en lösning av den grekiska skuldkrisen. I praktiken kommer de privata långivarna att vara tvingade att delta i en "omstrukturering", "rollover" eller "ordnad default" av den grekiska skulden. Långivarna kommer att uppmanas att ersätta befintliga (utgående) lån med nya lån. De nya lånen kommer att ha förlängd löptid och en rabatterad ränta, det vill säga en ränta som ligger under den ränta som bestäms av den öppna obligationsmarknaden. Alternativet till att ställa upp på att förlänga sina lån blir betalningsinställelse, default, på de befintliga lånen.
De banker som inte ställer upp kommer alltså att se sitt egna kapital urholkas. Dessutom kommer ECB med all sannolikhet inte att acceptera "gamla" lån som säkerhet då bankerna vill låna pengar av ECB. Med andra ord kommer en bank som inte ställer upp på kraven att drabbas av högre räntekostnader. Bankerna kommer alltså att ställa upp med kniven mot strupen, snarare än frivilligt.
Det blir desto mer problematiskt om greklands parlament senare i veckan inte röstar för de kommande besparingsförslagen. Då finns risken att vi får se en "ofrivillig" default eller statsbankrutt.
Relaterat:
Om krispaketet i DN.
Om kommande veckan i Grekland (DN).
Ingen plan B för Grekland (AFV, SvD).
Flera möten om greklands skuld (VA).
Tillägg: President Sarkozy verkar nu ha fått med sig de franska bankerna i en rollover.
fredag 24 juni 2011
Om bankernas "frivillighet"
De privatägda banker som har lånat ut pengar till Grekland ska delta i ett nytt räddningspaket på frivillig basis. Är politikerna och ECB verkligen så naiva att de tror att bankerna frivilligt kommer att låna ut pengar till rabatterad ränta (= skänka bort pengar)? Självklart inte. Bankernas deltagande kommer inte att vara frivilligt i praktiken. Bankerna måste ha incitament (morot och/eller piska) för att delta.
Att man kallar det frivilligt beror på definitionen av "default", det vill säga betalningsinställelse (läs gärna Cornucopias inlägg om detta). Om Grekland skulle ställa in betalningarna, i begreppets riktiga bemärkelse, så uppstår en "credit event". Detta utlöser en kedjereaktion med följande tänkbara händelser:
Att man kallar det frivilligt beror på definitionen av "default", det vill säga betalningsinställelse (läs gärna Cornucopias inlägg om detta). Om Grekland skulle ställa in betalningarna, i begreppets riktiga bemärkelse, så uppstår en "credit event". Detta utlöser en kedjereaktion med följande tänkbara händelser:
- CDS-kontrakt kommer att aktiveras. Stora förluster uppstår hos de som försäkrat långivarna. Ingen vet riktigt vilka som kommer att drabbas av dessa förluster. Det finns inget aktie- och obligationsmarknaden avskyr så mycket som osäkerhet.
- Grekiska banker går omkull då de inte längre kan låna upp pengar. Det är troligt att bankernas kunder drabbas av panik och tar ut sina pengar i en s k "bank run". Institutioner med stort ägande i grekiska banker får problem. De utländska banker som lånat pengar till den grekiska staten går inte omkull, men ser det egna kapitalet kraftigt urholkat. Bankernas finansieringskostnader ökar i takt med att det egna kapitalet minskas.
- Portugal och Irland, som redan idag lånar pengar till tvåsiffrig ränta, får ännu svårare att täcka sina lånebehov. Banker i Portugal och Irland går i konkurs när samma situation som den nuvarande i Grekland uppstår. Spanien drabbas, både via utlåning till portugisiska staten, till portugisiska banker och företag samt via delägande av portugisiska banker.
- Och så vidare.
EU/ECB/IMF vill till varje pris undvika ovanstående scenario. Därför måste Grekland tillåtas ställa in sina betalningar utan att det klassas som en default eller betalningsinställelse. EU/ECB/IMF vill att detta ska ske genom att långivare ersätter lån som förfaller med nya lån. De nya lånen ska ha förlängd löptid och en lägre ränta, som är hanterbar för den ansträngda grekiska staten. Och det fungerar bara om de privata långivarna frivilligt kliver på tåget. Anledningarna till att bankerna skulle acceptera det är följande:
- En bank som inte accepterar att ersätta ett gammalt lån med ett nytt kommer att tvingas redovisa en förlust på delar av (eller i värsta fall hela) det gamla lånet. Det egna kapitalet minskas och bankens lånekostnader ökar som en följd av att risken i banken ökar.
- ECB skulle sätta press genom att inte acceptera gamla (vid det här laget omstrukturerade) fordringar som säkerhet vid utlåning. Banker med sådana fordringar tvingas acceptera ökade kostnader för sin inlåning. De får med andra ord skylla sig själva som inte accepterade kravet på att låna ut nya pengar.
Om detta inte skulle vara tillräckligt för att få med de privata fordringsägarna till den grekiska statsskulden i ett andra räddningspaket så krävs ytterligare åtgärder från framförallt ECB. Det är troligt att ECB i framtiden köper de grekiska obligationerna (fordringarna) från bankerna. Jag återkommer till detta i ett kommande inlägg.
Tillägg: På tisdag hålls den formella omröstningen i grekiska parlamentet om deltagandet i det nya sparpaketet. Nästa söndag möts EU:s finansministrar för att godkänna den kommande utbetalningen om 12 miljarder euro. Den utbetalningen är redan försenad, tidigare var utbetalningsdatum satt till 30 juni. Syftet med förseningen är antagligen att sätta ytterligare press på det grekiska styret, som är helt beroende av utbetalningen för att kunna betala offentliga utgifter i juli.
Tillägg: På tisdag hålls den formella omröstningen i grekiska parlamentet om deltagandet i det nya sparpaketet. Nästa söndag möts EU:s finansministrar för att godkänna den kommande utbetalningen om 12 miljarder euro. Den utbetalningen är redan försenad, tidigare var utbetalningsdatum satt till 30 juni. Syftet med förseningen är antagligen att sätta ytterligare press på det grekiska styret, som är helt beroende av utbetalningen för att kunna betala offentliga utgifter i juli.
tisdag 21 juni 2011
Fly eller illa fäkta?
Grekland är tveklöst eurozonens svagaste länk. För tillfället. Det måste finnas en långsiktig plan bakom ett grekiskt räddningspaket. En plan som också involverar Irland, Portugal och Spanien. Man måste nämligen hålla för troligt att eurozonens kris inte upphör med ett nytt räddningspaket till Grekland. Fler länder står på tur, även om situationen i deras fall inte framstår som akut. För tillfället.
I DN kan man idag läsa om Greklands tre alternativ. Det alternativ som utmålas som det värsta är att Grekland flyr från sin skuld (ställer in betalningarna), vilket skulle kunna bli fallet om den nya regeringen inte får stöd i förtroendeomröstningen. (VA, SR, SVT) I detta fall, menar DN, skulle spridningseffekterna bli stora. Europeiska banker skulle riskera att gå omkull och vi skulle riskera en ny kredittorka (credit crunch).
Alternativ två, en ordnad avskrivning av delar av skulderna, skulle förmodligen inte drabba bankerna lika hårt. Här måste man dock väga in problemet med CDS:er, Credit Default Swaps. CDS:er är en försäkring mot inställda betalningar som en långivare köper för att skydda sitt kapital. Om Grekland ställer in betalningarna kommer långivare att kunna kräva betalt av de som sitter som motpart i CDS-kontrakt. Detta är problematiskt, eftersom handeln med CDS:er inte är transparent. Man vet helt enkelt inte vem som sitter med Svarte Petter. En sådan situation skapar oro. Oro innebär sjunkande börskurser och dyrare upplåning för banker. Därför måste avskrivningen (eller överrullningen) vara frivillig för de privata aktörerna.
Det tredje alternativet är att Grekland fortsätter att fäktas med sina underskott och antar trojkans tuffa besparingskrav. Man har fram till den 3 juli att bestämma sig. Och ikväll inväntar man resultatet av förtroendeomröstningen med spänning (SvD).
I DN kan man idag läsa om Greklands tre alternativ. Det alternativ som utmålas som det värsta är att Grekland flyr från sin skuld (ställer in betalningarna), vilket skulle kunna bli fallet om den nya regeringen inte får stöd i förtroendeomröstningen. (VA, SR, SVT) I detta fall, menar DN, skulle spridningseffekterna bli stora. Europeiska banker skulle riskera att gå omkull och vi skulle riskera en ny kredittorka (credit crunch).
Alternativ två, en ordnad avskrivning av delar av skulderna, skulle förmodligen inte drabba bankerna lika hårt. Här måste man dock väga in problemet med CDS:er, Credit Default Swaps. CDS:er är en försäkring mot inställda betalningar som en långivare köper för att skydda sitt kapital. Om Grekland ställer in betalningarna kommer långivare att kunna kräva betalt av de som sitter som motpart i CDS-kontrakt. Detta är problematiskt, eftersom handeln med CDS:er inte är transparent. Man vet helt enkelt inte vem som sitter med Svarte Petter. En sådan situation skapar oro. Oro innebär sjunkande börskurser och dyrare upplåning för banker. Därför måste avskrivningen (eller överrullningen) vara frivillig för de privata aktörerna.
Det tredje alternativet är att Grekland fortsätter att fäktas med sina underskott och antar trojkans tuffa besparingskrav. Man har fram till den 3 juli att bestämma sig. Och ikväll inväntar man resultatet av förtroendeomröstningen med spänning (SvD).
måndag 20 juni 2011
Lista över största långivarna
På financial times bloggsida Alphaville kan man hitta en lista över vilka banker och institutioner som har den största exponeringen mot det grekiska skuldberget. Som väntat toppas listan av grekiska, tyska och franska banker. Tyska FMS och franska BNP är högst exponerade utländska banker. Inga svenska banker finns med på listan.
Förmodligen är bankerna trygga om att trojkan kommer att rädda dem med skattepengar, men det dröjer lite till. (DN)
SEB har varit den svenska bank med störst exponering mot PIIGS-länderna. Så sent som i maj 2010 var SEB:s exponering mot PIIGS ca 30 miljarder SEK. I dagsläget ligger siffran förmodligen någonstans mellan 10 och 15 miljarder. Exponeringen mot Grekland är ungefär en miljard.
Idag rapporteras att tredje AP-fonden lånat ut tre miljarder kronor till Grekland.(VA)(DN) Därmed kan man väl anta att drygt 1,5 svenska pensionsmiljarder kan anses försnillade. Tack för det, Tredje Apan. Det är inte säkert att det slutar där, fjärde AP-fonden vägrar nämligen att uppge vilka obligationer som finns i portföljen.
Tillägg: det är inte i den direkta exponeringen mot grekiska statsobligationer som risken för en europeisk bankkollaps ligger. Som synes ovan är ju långivarna redan väl kända av marknaden. Det stora problemet ligger i CDS:er, Credit Default Swaps. CDS fungerar som en försäkring för en långivare. Om Grekland ställer in betalningarna kan innehavare av CDS:er kräva ersättning. Handeln med CDS:er sker utan transparens. Detta får som följd att det inte går att överblicka spridningseffekterna vid en default. Vissa menar att detta faktum gör att Grekland kan bete sig hur som helst, de kommer att få lån av EU oavsett.
Förmodligen är bankerna trygga om att trojkan kommer att rädda dem med skattepengar, men det dröjer lite till. (DN)
SEB har varit den svenska bank med störst exponering mot PIIGS-länderna. Så sent som i maj 2010 var SEB:s exponering mot PIIGS ca 30 miljarder SEK. I dagsläget ligger siffran förmodligen någonstans mellan 10 och 15 miljarder. Exponeringen mot Grekland är ungefär en miljard.
Idag rapporteras att tredje AP-fonden lånat ut tre miljarder kronor till Grekland.(VA)(DN) Därmed kan man väl anta att drygt 1,5 svenska pensionsmiljarder kan anses försnillade. Tack för det, Tredje Apan. Det är inte säkert att det slutar där, fjärde AP-fonden vägrar nämligen att uppge vilka obligationer som finns i portföljen.
Tillägg: det är inte i den direkta exponeringen mot grekiska statsobligationer som risken för en europeisk bankkollaps ligger. Som synes ovan är ju långivarna redan väl kända av marknaden. Det stora problemet ligger i CDS:er, Credit Default Swaps. CDS fungerar som en försäkring för en långivare. Om Grekland ställer in betalningarna kan innehavare av CDS:er kräva ersättning. Handeln med CDS:er sker utan transparens. Detta får som följd att det inte går att överblicka spridningseffekterna vid en default. Vissa menar att detta faktum gör att Grekland kan bete sig hur som helst, de kommer att få lån av EU oavsett.
Vem blir utan lön? Inte franska bankirer.
Under morgonen blev det känt att Grekland får vänta på lånebesked (DN, SvD, AFV). EU/ECB sätter ytterligare press på den grekiska regeringen genom att fördröja den nästkommande utbetalningen om 12 miljarder euro. Det är pengar som den grekiska staten är i desperat behov av, pengar som ska täcka offentliga utgifter såsom löner och pensioner.
Samtidigt skärper ECB tonen (i svenska media genom direktionsmedlemmen Lorenzo Bini Smaghi). Bini Smaghi gör klart att man inte tänker omförhandla villkoren för lånen, och att man inte är intresserad av att involvera den grekiska oppositionen i samtalen.
ECB passar också på att ge en känga till Tyskland. Tyskland har nämligen den, enligt mig mycket sunda, åsikten att bankerna ska ta sin del av smällen. Detta för att värna om skattepengar (varje svensk ska redan bidra med 500 kr till krisande Grekland). Här ställer sig alltså ECB på samma sida som Frankrike, som till varje pris vill låta bankerna gå fria från ansvar.
Bini Smaghi menar att skattebetalarna skulle drabbas även om man lät Grekland ställa in betalningarna. Det tror inte jag, åtminstone inte i samma omfattning. Framförallt så måste förlusten tas förr eller senare. Dessutom måste vi fråga oss om vi har råd att rädda Spanien också?
Bini Smaghi tror att Grekland kan bli europas Lehman Brothers (med stor skada på den globala ekonomin som följd). En viktig skillnad som Bini Smaghi inte tänker på, är att Lehman kom närmast som en blixt från klar himmel. Att den grekiska staten har usla finanser har varit känt länge. Därmed bör det vara betydligt lättare för marknadens aktörer att kartlägga riskerna med grekiska värdepapper. Detta förutsätter förstås att man inte likt de franska bankerna helt litar på att bli räddad av skattepengar.
Det främsta argumentet till att låta bankerna stå för notan är att det är en central del av bankernas verksamhet att bedöma risk. Som skattebetalare är jag inte skyldig att bedöma den risk till vilken mina pengar placeras. Bankernas inkompetens bör inte belönas.
Tillägg: på stockholmsbörsen är det svart idag pga greklandsoro. Som väntat drabbas även de svenska bankerna.
Samtidigt skärper ECB tonen (i svenska media genom direktionsmedlemmen Lorenzo Bini Smaghi). Bini Smaghi gör klart att man inte tänker omförhandla villkoren för lånen, och att man inte är intresserad av att involvera den grekiska oppositionen i samtalen.
ECB passar också på att ge en känga till Tyskland. Tyskland har nämligen den, enligt mig mycket sunda, åsikten att bankerna ska ta sin del av smällen. Detta för att värna om skattepengar (varje svensk ska redan bidra med 500 kr till krisande Grekland). Här ställer sig alltså ECB på samma sida som Frankrike, som till varje pris vill låta bankerna gå fria från ansvar.
Bini Smaghi menar att skattebetalarna skulle drabbas även om man lät Grekland ställa in betalningarna. Det tror inte jag, åtminstone inte i samma omfattning. Framförallt så måste förlusten tas förr eller senare. Dessutom måste vi fråga oss om vi har råd att rädda Spanien också?
Bini Smaghi tror att Grekland kan bli europas Lehman Brothers (med stor skada på den globala ekonomin som följd). En viktig skillnad som Bini Smaghi inte tänker på, är att Lehman kom närmast som en blixt från klar himmel. Att den grekiska staten har usla finanser har varit känt länge. Därmed bör det vara betydligt lättare för marknadens aktörer att kartlägga riskerna med grekiska värdepapper. Detta förutsätter förstås att man inte likt de franska bankerna helt litar på att bli räddad av skattepengar.
Det främsta argumentet till att låta bankerna stå för notan är att det är en central del av bankernas verksamhet att bedöma risk. Som skattebetalare är jag inte skyldig att bedöma den risk till vilken mina pengar placeras. Bankernas inkompetens bör inte belönas.
Tillägg: på stockholmsbörsen är det svart idag pga greklandsoro. Som väntat drabbas även de svenska bankerna.
söndag 19 juni 2011
Nästa krispaket till Spanien
Spanien är eurozonens fjärde största ekonomi. Spaniens BNP är mer än fyra gånger större än greklands. Idag rapporterar LA Times (DN, SvD) om omfattande protester runtom i Spanien. Om den grekiska krisen, med stigande räntor som följd, sprider sig till Spanien så står eurosamarbetet inför sin hittills tuffaste utmaning. Det finns all anledning att oroa sig för spridningseffekter, även i Sverige.
De spanska protesterna riktar sig mot förslag om inställda löneökningar, höjd pensionsålder och höjda skatter. Agendan känns igen från Grekland.
Problemen i Spanien påminner en del om greklands även om bakgrunden är en annan. Spanien har mycket hög arbetslöshet, framförallt bland ungdomar. Den spanska ekonomin kraschade i samband med finanskrisen då den inhemska bostadsbubblan sprack. Sedan dess har landet befunnit sig i recession och arbetslösheten har stigit till att bli den högsta i eurozonen med 21,3%.
Spanien har hittills inte begärt stöd från EU/IMF/ECB, till skillnad från Irland, Portugal och Grekland. Och frågan är om trojkan (dvs europeiska skattebetalare) skulle ha råd att rädda Spanien. Om Irland, Portugal och Grekland är "too big to fail" så är Spanien "too big to bail".
Nu ser det i alla fall ut som att de spanska statsfinanserna är bättre skötta än de grekiska. Spaniens statsskuld är ca 64,5% av BNP. Motsvarande siffra för Grekland är 130% (källa). Om man betänker att den svenska statsskulden motsvarar ca 40% av BNP så tycks ju inte den spanska siffran särskilt hög. Men man ska komma ihåg att Spanien har underskott i budgeten och därmed ett fortsatt lånebehov. Och lån förutsätter som bekant förtroende. Om förtroendet för Spanien viker, kommer landet att likt Grekland tvingas låna pengar till allt högre räntor i en nedåtgående spiral.
Den som vill hålla koll på läget i Spanien kan följa priset på spanska 10-åriga obligationer. Räntan ligger nu på ungefär samma nivå som vid årsskiftet, men ser ut att vara stigande.
De spanska protesterna riktar sig mot förslag om inställda löneökningar, höjd pensionsålder och höjda skatter. Agendan känns igen från Grekland.
Problemen i Spanien påminner en del om greklands även om bakgrunden är en annan. Spanien har mycket hög arbetslöshet, framförallt bland ungdomar. Den spanska ekonomin kraschade i samband med finanskrisen då den inhemska bostadsbubblan sprack. Sedan dess har landet befunnit sig i recession och arbetslösheten har stigit till att bli den högsta i eurozonen med 21,3%.
Spanien har hittills inte begärt stöd från EU/IMF/ECB, till skillnad från Irland, Portugal och Grekland. Och frågan är om trojkan (dvs europeiska skattebetalare) skulle ha råd att rädda Spanien. Om Irland, Portugal och Grekland är "too big to fail" så är Spanien "too big to bail".
Nu ser det i alla fall ut som att de spanska statsfinanserna är bättre skötta än de grekiska. Spaniens statsskuld är ca 64,5% av BNP. Motsvarande siffra för Grekland är 130% (källa). Om man betänker att den svenska statsskulden motsvarar ca 40% av BNP så tycks ju inte den spanska siffran särskilt hög. Men man ska komma ihåg att Spanien har underskott i budgeten och därmed ett fortsatt lånebehov. Och lån förutsätter som bekant förtroende. Om förtroendet för Spanien viker, kommer landet att likt Grekland tvingas låna pengar till allt högre räntor i en nedåtgående spiral.
Den som vill hålla koll på läget i Spanien kan följa priset på spanska 10-åriga obligationer. Räntan ligger nu på ungefär samma nivå som vid årsskiftet, men ser ut att vara stigande.
Pärlor till svin
Idag möts EU:s finansministrar i Luxemburg för att diskutera nya stödlån till Grekland (bakgrund). Det skall beslutas om hur pärlorna ska disponeras mellan svinen.
Jag tar mig här friheten att tänja något på betydelsen hos uttrycket "kasta pärlor till svin". Klart är att stödpaketen är de pärlor som kastas runt i den europeiska svinstian. Det är däremot inte lika klart vilka som är svinen i sammanhanget. I svensk debatt har det grekiska folket beskrivits som bortskämda och lata. Och det har helt klart funnits exempel på greker med konstig syn på problemet (som att Tyskland bör betala den grekiska statsskulden som en kompensation för den tyska ockupationen under andra världskriget).
Dock ska man komma ihåg att det är den grekiska staten, inte det grekiska folket, som är skuldsatt till bristningsgränsen. SvD, SR och DN rapporterar idag om att nästan hälften av det grekiska folket motsätter sig det kommande besparingspaketet (28 miljarder euro över tre år). Därmed motsätter de sig, medvetet eller ej, de kommande utbetalningarna från EU om 12 miljarder euro den 29 juni samt alla framtida stödpengar (vilket är betydligt mer än 12 miljarder). En "vanlig" grek som intervjuas i tidigare nämnda artiklar har en sund syn på saken och tycker att man inte ska ta emot fler allmosor från EU/IMF/ECB. Att lämna ifrån sig makten över sitt land till trojkan är ingen bra idé, tycker han. Att minska sin skuldsättning med hjälp av nya lån är heller ingen bra idé. Priset Grekland skulle få betala för att helt enkelt ställa in sina betalningar är att det skulle bli svårt (dyrt) att låna pengar i framtiden. Men lån handlar om förtroende, och Grekland måste bygga upp ett nytt förtroende. Och EU måste ge Grekland möjligheten att bygga upp ett nytt förtroende. Med egen valuta om så krävs.
För det är valutan, eller valutasamarbetet, det handlar om. Och i detta sammanhang råder ingen tvekan om att EU/IMF/ECB får ta på sig rollen som svin. Trojkan vill försvara eurons betydelse till varje pris. Det kan i och för sig tyckas solidariskt, men räcker pärlorna till alla svinen?
(tillägg: idag, söndag har det grekiska parlamentet samlats för en debatt som väntas pågå i två dagar. Premiärministerns rådgivare har gjort klart att det inte är ett alternativ att lämna eurosamarbetet).
Det finns uppgifter om att Anders Borg under fredagens möte i EU-nämnden uppgav att det svenska bidraget till Grekland (genom EU) blir ca fem miljarder kronor (jag har dock inte hittat något officiellt protokoll, hjälp mig gärna!). Fem miljarder kronor är för övrigt drygt 550 kr per svensk.
Och då är vi tillbaka till pärlorna igen. Det är du och jag, vi skattesedeln, som ska stå för pärlorna. Passande nog planerar EU att börja ta ut egna skatter.
Jag tar mig här friheten att tänja något på betydelsen hos uttrycket "kasta pärlor till svin". Klart är att stödpaketen är de pärlor som kastas runt i den europeiska svinstian. Det är däremot inte lika klart vilka som är svinen i sammanhanget. I svensk debatt har det grekiska folket beskrivits som bortskämda och lata. Och det har helt klart funnits exempel på greker med konstig syn på problemet (som att Tyskland bör betala den grekiska statsskulden som en kompensation för den tyska ockupationen under andra världskriget).
Dock ska man komma ihåg att det är den grekiska staten, inte det grekiska folket, som är skuldsatt till bristningsgränsen. SvD, SR och DN rapporterar idag om att nästan hälften av det grekiska folket motsätter sig det kommande besparingspaketet (28 miljarder euro över tre år). Därmed motsätter de sig, medvetet eller ej, de kommande utbetalningarna från EU om 12 miljarder euro den 29 juni samt alla framtida stödpengar (vilket är betydligt mer än 12 miljarder). En "vanlig" grek som intervjuas i tidigare nämnda artiklar har en sund syn på saken och tycker att man inte ska ta emot fler allmosor från EU/IMF/ECB. Att lämna ifrån sig makten över sitt land till trojkan är ingen bra idé, tycker han. Att minska sin skuldsättning med hjälp av nya lån är heller ingen bra idé. Priset Grekland skulle få betala för att helt enkelt ställa in sina betalningar är att det skulle bli svårt (dyrt) att låna pengar i framtiden. Men lån handlar om förtroende, och Grekland måste bygga upp ett nytt förtroende. Och EU måste ge Grekland möjligheten att bygga upp ett nytt förtroende. Med egen valuta om så krävs.
För det är valutan, eller valutasamarbetet, det handlar om. Och i detta sammanhang råder ingen tvekan om att EU/IMF/ECB får ta på sig rollen som svin. Trojkan vill försvara eurons betydelse till varje pris. Det kan i och för sig tyckas solidariskt, men räcker pärlorna till alla svinen?
(tillägg: idag, söndag har det grekiska parlamentet samlats för en debatt som väntas pågå i två dagar. Premiärministerns rådgivare har gjort klart att det inte är ett alternativ att lämna eurosamarbetet).
Det finns uppgifter om att Anders Borg under fredagens möte i EU-nämnden uppgav att det svenska bidraget till Grekland (genom EU) blir ca fem miljarder kronor (jag har dock inte hittat något officiellt protokoll, hjälp mig gärna!). Fem miljarder kronor är för övrigt drygt 550 kr per svensk.
Och då är vi tillbaka till pärlorna igen. Det är du och jag, vi skattesedeln, som ska stå för pärlorna. Passande nog planerar EU att börja ta ut egna skatter.
lördag 18 juni 2011
Räcker stödpengarna?
Grekland har hittills beviljats nödlån från EU och IMF på 110 miljarder euro. Av denna summa har hittills ungefär 53 miljarder betalats ut. För att rädda Grekland tror man att ungefär lika mycket pengar måste skjutas till, alltså ett totalt stöd på ca 220 miljarder euro (315 miljarder USD). Och det verkar man nu vara överens om (se även VA el. GP).
Storleken på stödpaketet matchar ganska precis greklands BNP (källa). Om man betänker att Grekland har en befolkning på ca 11 miljoner börjar man inse hur omfattande det grekiska underskottet är. 220 miljarder euro motsvarar ungefär 200 000 kr per invånare.
Det kan tyckas solidariskt att hjälpa ett folk i kris. Men vad händer om krisen sprider sig till övriga PI(G)S-länder? Har EU och IMF (dvs skattebetalare) råd att vara solidariska mot exempelvis Spanien? Spaniens statsskuld är förvisso lägre räknat som andel av BNP (Spanien ca 60%, Grekland ca 140%), men i absoluta tal är den dubbelt så stor. Tillägg: röster har redan höjts för att EU:s olika räddningsfonder bör utökas för att signalera att eurosamarbetet ska räddas till varje pris.
Innan man drar igång en ny räddningsaktion till Greklands förmån måste man fråga sig om lösningen är långsiktigt hållbar. Kommer EU/IMF kunna behandla övriga krisande länder på samma vis? Om inte så är det grekiska stödpaketet kastat i sjön, eftersom de spridningseffekter som är så fruktade då blir oundvikliga (se exempelvis Robert Bergqvists (SEB) kommentar).
Det verkar nu säkert att en rekonstruktion kommer att ske. (se även Greenspans kommentar) Den stora frågan förblir hur notan ska fördelas mellan privat och offentligt. Eller mellan banker och skattebetalare om man så vill.
Storleken på stödpaketet matchar ganska precis greklands BNP (källa). Om man betänker att Grekland har en befolkning på ca 11 miljoner börjar man inse hur omfattande det grekiska underskottet är. 220 miljarder euro motsvarar ungefär 200 000 kr per invånare.
Det kan tyckas solidariskt att hjälpa ett folk i kris. Men vad händer om krisen sprider sig till övriga PI(G)S-länder? Har EU och IMF (dvs skattebetalare) råd att vara solidariska mot exempelvis Spanien? Spaniens statsskuld är förvisso lägre räknat som andel av BNP (Spanien ca 60%, Grekland ca 140%), men i absoluta tal är den dubbelt så stor. Tillägg: röster har redan höjts för att EU:s olika räddningsfonder bör utökas för att signalera att eurosamarbetet ska räddas till varje pris.
Innan man drar igång en ny räddningsaktion till Greklands förmån måste man fråga sig om lösningen är långsiktigt hållbar. Kommer EU/IMF kunna behandla övriga krisande länder på samma vis? Om inte så är det grekiska stödpaketet kastat i sjön, eftersom de spridningseffekter som är så fruktade då blir oundvikliga (se exempelvis Robert Bergqvists (SEB) kommentar).
Det verkar nu säkert att en rekonstruktion kommer att ske. (se även Greenspans kommentar) Den stora frågan förblir hur notan ska fördelas mellan privat och offentligt. Eller mellan banker och skattebetalare om man så vill.
Fel att belöna inkompetens
Att förse Grekland med ännu ett räddningspaket (GP:s version) finansierat med offentliga medel är på många sätt likställt med att belöna inkompetens. Inkompetensen återfinns såväl hos de långivare, dvs utländska banker, som gravt felbedömt den grekiska betalningsförmågan som hos den regering som tillåtit landets finanser att urholkas totalt. SVD publicerar idag en artikel på temat grekisk inkompetens (tillägg: DN:s version). Här står att läsa om dålig skattemoral och korruption som grundläggande orsaker till den grekiska krisen.
Det sägs att Grekland håller på att bli Europas eget Lehman Brothers. Det finns dock en viktigt skillnad, Lehman övertogs av amerikanska staten samt konkurrerande banker då de föll. Grekland kommer däremot givetvis att leva vidare efter en statsbankrutt. Med andra ord har inkompetens belönats.
De utländska banker (huvudsakligen franska och tyska) som sitter på grekiska fordringar bör inte lämnas skadefria. Det är en central del av en banks verksamhet att göra bedömningar av olika typer av risk. I fallet Grekland tycks man ha misslyckats å det grövsta. Detta är ännu ett fall av inkompetens, som skattebetalare nu riskerar att få betala för. I Grekland riskerar pensionärer att bli utan pension och statsanställda att bli utan lön, redan i augusti.
För det är nämligen så; för eller senare ska förlusten tas. Det är bara en fråga om var förlusten hamnar, antingen offentliga medel (dvs via skattesedeln) eller privata medel (dvs bankernas resultat- och balansräkningar).
Det sägs att Grekland håller på att bli Europas eget Lehman Brothers. Det finns dock en viktigt skillnad, Lehman övertogs av amerikanska staten samt konkurrerande banker då de föll. Grekland kommer däremot givetvis att leva vidare efter en statsbankrutt. Med andra ord har inkompetens belönats.
De utländska banker (huvudsakligen franska och tyska) som sitter på grekiska fordringar bör inte lämnas skadefria. Det är en central del av en banks verksamhet att göra bedömningar av olika typer av risk. I fallet Grekland tycks man ha misslyckats å det grövsta. Detta är ännu ett fall av inkompetens, som skattebetalare nu riskerar att få betala för. I Grekland riskerar pensionärer att bli utan pension och statsanställda att bli utan lön, redan i augusti.
För det är nämligen så; för eller senare ska förlusten tas. Det är bara en fråga om var förlusten hamnar, antingen offentliga medel (dvs via skattesedeln) eller privata medel (dvs bankernas resultat- och balansräkningar).
torsdag 16 juni 2011
Bankkris och boräntor
En statsbankrutt i Grekland närmar sig. Klart är att grekerna kommer att ställa in betalningar, oavsett vad man väljer att kalla det (bankrutt, omstrukturering, refinansiering etc).
I Sverige tycks bostadspriserna ha nått sin topp. Idag rapporterar DI om stillastående småhuspriser vilket (i kombination med mycket annat) jag tolkar som att marknaden har nått sin topp för den här gången. De svenska bankerna sägs vara relativt oexponerade mot grekiska dito. Trots detta är kombinationen av oro för en europeisk bankkris i kombination med vikande bostadspriser mycket oroväckande för de svenska bankernas välbefinnande.
I Sverige har sedan årsskiftet räntorna på både stats- och bostadsobligationer sjunkit en aning, trots att mycket pekade på en motsatt utveckling vid årets inledning. För mig är det lättare att förstå att statsräntorna sjunker; den svenska statens finanser står sig mycket väl i förhållande till övriga europeiska länder. Hur det är med bolånetagarnas finanser är jag mer tveksam till.
Min gissning är att bospreaden (skillnaden i ränta mellan stats- och bostadsobligationer) kommer att öka framledes. Sjunkande bostadspriser kommer leda till att vissa bolånetagare saknar säkerhet för delar av sina lån. Långivarna (bankerna) kommer att vilja ha betalt för den ökade risken. Även långivarnas långivare kommer att vilja ha betalt för ökad risk, vilket innebär att svenska bostadsobligationer blir mindre attraktiva.
I Sverige tycks bostadspriserna ha nått sin topp. Idag rapporterar DI om stillastående småhuspriser vilket (i kombination med mycket annat) jag tolkar som att marknaden har nått sin topp för den här gången. De svenska bankerna sägs vara relativt oexponerade mot grekiska dito. Trots detta är kombinationen av oro för en europeisk bankkris i kombination med vikande bostadspriser mycket oroväckande för de svenska bankernas välbefinnande.
I Sverige har sedan årsskiftet räntorna på både stats- och bostadsobligationer sjunkit en aning, trots att mycket pekade på en motsatt utveckling vid årets inledning. För mig är det lättare att förstå att statsräntorna sjunker; den svenska statens finanser står sig mycket väl i förhållande till övriga europeiska länder. Hur det är med bolånetagarnas finanser är jag mer tveksam till.
Min gissning är att bospreaden (skillnaden i ränta mellan stats- och bostadsobligationer) kommer att öka framledes. Sjunkande bostadspriser kommer leda till att vissa bolånetagare saknar säkerhet för delar av sina lån. Långivarna (bankerna) kommer att vilja ha betalt för den ökade risken. Även långivarnas långivare kommer att vilja ha betalt för ökad risk, vilket innebär att svenska bostadsobligationer blir mindre attraktiva.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)