Om bankernas "frivillighet"

De privatägda banker som har lånat ut pengar till Grekland ska delta i ett nytt räddningspaket på frivillig basis. Är politikerna och ECB verkligen så naiva att de tror att bankerna frivilligt kommer att låna ut pengar till rabatterad ränta (= skänka bort pengar)? Självklart inte. Bankernas deltagande kommer inte att vara frivilligt i praktiken. Bankerna måste ha incitament (morot och/eller piska) för att delta.

Att man kallar det frivilligt beror på definitionen av "default", det vill säga betalningsinställelse (läs gärna Cornucopias inlägg om detta). Om Grekland skulle ställa in betalningarna, i begreppets riktiga bemärkelse, så uppstår en "credit event". Detta utlöser en kedjereaktion med följande tänkbara händelser:

• CDS-kontrakt kommer att aktiveras. Stora förluster uppstår hos de som försäkrat långivarna. Ingen vet riktigt vilka som kommer att drabbas av dessa förluster. Det finns inget aktie- och obligationsmarknaden avskyr så mycket som osäkerhet.
• Grekiska banker går omkull då de inte längre kan låna upp pengar. Det är troligt att bankernas kunder drabbas av panik och tar ut sina pengar i en s k "bank run". Institutioner med stort ägande i grekiska banker får problem. De utländska banker som lånat pengar till den grekiska staten går inte omkull, men ser det egna kapitalet kraftigt urholkat. Bankernas finansieringskostnader ökar i takt med att det egna kapitalet minskas.
• Portugal och Irland, som redan idag lånar pengar till tvåsiffrig ränta, får ännu svårare att täcka sina lånebehov. Banker i Portugal och Irland går i konkurs när samma situation som den nuvarande i Grekland uppstår. Spanien drabbas, både via utlåning till portugisiska staten, till portugisiska banker och företag samt via delägande av portugisiska banker.
• Och så vidare.

EU/ECB/IMF vill till varje pris undvika ovanstående scenario. Därför måste Grekland tillåtas ställa in sina betalningar utan att det klassas som en default eller betalningsinställelse. EU/ECB/IMF vill att detta ska ske genom att långivare ersätter lån som förfaller med nya lån. De nya lånen ska ha förlängd löptid och en lägre ränta, som är hanterbar för den ansträngda grekiska staten. Och det fungerar bara om de privata långivarna frivilligt kliver på tåget. Anledningarna till att bankerna skulle acceptera det är följande:

• En bank som inte accepterar att ersätta ett gammalt lån med ett nytt kommer att tvingas redovisa en förlust på delar av (eller i värsta fall hela) det gamla lånet. Det egna kapitalet minskas och bankens lånekostnader ökar som en följd av att risken i banken ökar.
• ECB skulle sätta press genom att inte acceptera gamla (vid det här laget omstrukturerade) fordringar som säkerhet vid utlåning. Banker med sådana fordringar tvingas acceptera ökade kostnader för sin inlåning. De får med andra ord skylla sig själva som inte accepterade kravet på att låna ut nya pengar.

Om detta inte skulle vara tillräckligt för att få med de privata fordringsägarna till den grekiska statsskulden i ett andra räddningspaket så krävs ytterligare åtgärder från framförallt ECB. Det är troligt att ECB i framtiden köper de grekiska obligationerna (fordringarna) från bankerna. Jag återkommer till detta i ett kommande inlägg.


Tillägg: På tisdag hålls den formella omröstningen i grekiska parlamentet om deltagandet i det nya sparpaketet. Nästa söndag möts EU:s finansministrar för att godkänna den kommande utbetalningen om 12 miljarder euro. Den utbetalningen är redan försenad, tidigare var utbetalningsdatum satt till 30 juni. Syftet med förseningen är antagligen att sätta ytterligare press på det grekiska styret, som är helt beroende av utbetalningen för att kunna betala offentliga utgifter i juli.