Grekland har hittills beviljats nödlån från EU och IMF på 110 miljarder euro. Av denna summa har hittills ungefär 53 miljarder betalats ut. För att rädda Grekland tror man att ungefär lika mycket pengar måste skjutas till, alltså ett totalt stöd på ca 220 miljarder euro (315 miljarder USD). Och det verkar man nu vara överens om (se även VA el. GP).
Storleken på stödpaketet matchar ganska precis greklands BNP (källa). Om man betänker att Grekland har en befolkning på ca 11 miljoner börjar man inse hur omfattande det grekiska underskottet är. 220 miljarder euro motsvarar ungefär 200 000 kr per invånare.
Det kan tyckas solidariskt att hjälpa ett folk i kris. Men vad händer om krisen sprider sig till övriga PI(G)S-länder? Har EU och IMF (dvs skattebetalare) råd att vara solidariska mot exempelvis Spanien? Spaniens statsskuld är förvisso lägre räknat som andel av BNP (Spanien ca 60%, Grekland ca 140%), men i absoluta tal är den dubbelt så stor. Tillägg: röster har redan höjts för att EU:s olika räddningsfonder bör utökas för att signalera att eurosamarbetet ska räddas till varje pris.
Innan man drar igång en ny räddningsaktion till Greklands förmån måste man fråga sig om lösningen är långsiktigt hållbar. Kommer EU/IMF kunna behandla övriga krisande länder på samma vis? Om inte så är det grekiska stödpaketet kastat i sjön, eftersom de spridningseffekter som är så fruktade då blir oundvikliga (se exempelvis Robert Bergqvists (SEB) kommentar).
Det verkar nu säkert att en rekonstruktion kommer att ske. (se även Greenspans kommentar) Den stora frågan förblir hur notan ska fördelas mellan privat och offentligt. Eller mellan banker och skattebetalare om man så vill.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar