Särbehandling av Saab

Saab har ställt in betalningar till såväl leverantörer som anställda. Saab saknar uppenbarligen finansiering både kortsiktigt och långsiktigt. Saab har en styrelse bestående av en person (se även DN, GP). Om Saab vore ett "vanligt" svenskt företag, med säg 50 anställda, skulle då svenska staten bidra med pengar i form av nödlån? Svaret är givetvis nej.

Svenska staten står som garant för det stödlån Saab fick från Europeiska investeringsbanken, EIB. Lånet var ursprungligen på cirka 4 miljarder kronor. Jag vet inte hur mycket av denna summa som har betalats ut till Saab, men jag tror att dessa skattekronor är förlorade för alltid.

Idag meddelas att Saab har fått en kinesisk order på ungefär 120 miljoner kronor (se även SvD, SR, GP, AFV, VA, Expressen). Denna summa räcker till att betala de 1500 kollektivanställdas löner. I två månader. Det räcker alltså inte till tjänstemännens löner, och än mindre till att betala underleverantörerna. Ingen långsiktig lösning med andra ord.

När det gäller försäljningen av fastigheterna måste man fråga sig vilken agenda en köpare har. Om köparen vill fortsätta ha Saab som hyresgäst (det vill säga undvika en konkurs hos Saab) bör man rimligtvis agera så snabbt som möjligt. Om man vill ha fastigheterna till annan verksamhet har man allt att vinna på att vänta. Ju längre man väntar, desto närmare en konkurs rör sig Saab. Priset på fastigheterna kan dessutom antas vara lägre om/när Saab är utesluten som hyresgäst. Vem vill hyra tusentals kvadratmeter industri i Trollhättan förutom Saab? För övrigt beräknas fastighetsaffären ge runt 300 miljoner kronor till Saab, vilket sannolikt inte ens är tillräckligt för att betala underleverantörerna och få igång produktionen.

Det har spekulerats om Antonov som räddare. Detta kanske är den mest oheliga alliansen i svensk arbetarhistoria, IF Metall och Vladimir Antonov. (Se även förbundsordförande Löfvéns uttalande i DN)

Det är dags att inse fakta. Saab är i konkurs. Saab förtjänar ingen särbehandling av svenska staten. Regeringen måste vara beredd att upprepa alla stödåtgärder som sätts in för Saab, till vilket konkursmässigt svenskt företag som helst.

Tillägg: Vid lunchtid blev det känt att IAC, en av Saabs viktigaste underleverantörer, har lämnat in ett krav på 44 miljoner kronor till Kronofogdemyndigheten. Det kinesiska ordern på 120 miljoner kronor kommer som sagt inte att räcka långt.

Tillägg 2: Det verkar i alla fall som att Unionen är beredda att göra det IF Metall inte vågar. Reinfeldt vill å sin sida inte spekulera i det onämnbara.


Tillägg 3: Under måndagskvällen blev det känt att EIB inte kommer att betala ut mer pengar. Reglerna säger att EIB endast får ge lån till friska företag. Samtidigt höjs ytterligare röster från underleverantörer med flera om att begära Saab i konkurs. Det verkar som att Unionen fortfarande är hetaste kandidaten till att sätta slut för dramat. Insolvensadvokaten Rolf Åbjörnsson påpekar att Saab är farligt nära att göra sig skyldigt till kreditbedrägeri. Man får nämligen inte ta emot några krediter (morgonens 120 miljoner från okänt kinesiskt håll) utan att vara i stånd att kunna verkställa ordern. Frågan är om det verkligen existerar en kinesisk kund?

Tillägg 2011-06-08: Det har under dagen blivit känt att fastighetsaffären blir av. Den kommer att dra in 255 miljoner färska kronor till Saab. Det kanske mest positiva med nyheten är att den statligt subventionerade lånegarantin nu förmodligen kommer att minska med 120 miljoner euro. Mindre skattepengar riskerar alltså försnillas. (DN, SvD, GP)