Grekisk skilsmässa?

I skrivande stund kämpar den grekiska staten hårt för att få tillgång till nästa utbetalning av det stödpaket som fastslogs i juli. Tyvärr verkar grekerna ha svårt att nu upp till de krav om motprestationer som är kopplade till utbetalningarna. I denna artikel i Financial Times uppger icke namngivna grekiska statstjänstemän att den grekiska kassan räcker månaden ut, och kanske de tio första dagarna i oktober. Sen blir det problem. I samma artikel citeras finansminister Anders Borg, som uttrycker sin frustration över det långsamma agerandet i eurozonen. Politikerna ligger efter marknaden när de istället bör leda den, menar Anders Borg.

Frågan är ju hur länge det är ekonomiskt rationellt att fortsätta betala ut stödpengar till Grekland. Och hur länge är det rationellt för Grekland att genomföra åtstramningar? För även om Grekland klarar krisen i det korta perspektivet så återstår som bekant problemen med galopperande statsskuld, dålig konkurrenskraft och budgetunderskott. Nouriel Roubini skriver på Financial Times att den enda vägen ut för Grekland är att genomföra en ordnad default, gå ur eurosamarbetet och återinföra drachman. Som Roubini ser det, är en försvagning av valutan enda vägen ut för Grekland.

Det starka politiska motståndet mot ett grekiskt utträde beror till stor del på, förutom rena prestigegalenskaper, på rädsla för spridningseffekter. Men Roubini menar att det bör gå att hantera denna risk. Europeiska banker måste måste stärka sina balansräkningar. Stödpengar till den grekiska banksektorn kommer sannolikt att bli nödvändigt. Stödköp av italienska och spanska statsobligationer kommer att krävas, men det krävs ju redan idag - alla eurozonens problem har inte sin rot i Grekland.

Roubini jämför valutaunionen med ett olyckligt äktenskap. En skilsmässa är alltid dyr och smärtsam; men den måste alltid finnas som en möjlighet.