Hur länge håller de franska bankerna?

Förra veckan skrev jag detta inlägg där jag frågade mig om vi skulle få se en nedgradering av kreditbetygen hos de berörda bankerna. Det fick vi, både Societe Generale och Credit Agricole medgraderades. BNP Paribas klarade sig den gången, men utsikterna är negativa.

Zero Hedge gjorde mig uppmärksam på den här artikeln i Financial Times. Här står att läsa att den stora tyska koncernen Siemens för två veckor sedan tog ut mer än en halv miljard euro som fanns placerade i "en fransk storbank". Pengarna parkerades sedan direkt hos ECB (endast ett fåtal stora företag har möjlighet att göra detta). Detta visar återigen hur känsligt läget är och hur viktigt förtroende är för att en bank ska kunna sköta sin verksamhet. Det verkar som att Siemens har förberett sig för en finansiell kris, då man för ett år sedan startade en egen bank. Och Siemens verkar ha positionerat sig väl; inte nog med att man får lägre risk hos ECB, räntan uppges även vara högre. Då finns det ingen anledning att ha kvar pengarna hos en haltande fransk bank med massor av riskfyllda tillgångar på sin balansräkning.

Så vilken bank är det frågan om? En källa säger till FT att det inte rör sig om BNP Paribas. Då återstår Credit Agricole och Societe Generale.

Nu på morgonen rapporteras att S&P har sänkt det italienska kreditbetyget ett steg. Utsikterna anges som negativa, vilket innebär att man håller öppet för ytterligare sänkningar. Återigen riktas alltså krisens fokus mot landet som kan bli eurosamarbetets bödel.  Detta kommer gissningsvis att bidra till ytterligare problem för den europeiska banksektorn. Det blir intressant att se hur de italienska räntorna påverkas under dagen; den tioåriga räntan toppade på 6,4 procent i augusti då ECB inledde sina stödköp (vid den tidpunkten angavs 7 procent som en smärtgräns för Italien). Därefter sjönk den till 4,9 procent. Sedan dess har tioåringen krupit upp till 5,6 procent igår.

Nedgradering av franska banker i veckan?

I fredags sjönk den franska banken Societe Generale med drygt 10 procent. Bankkollegorna BNP Paribas och Credit Agricole var inte långt efter med tillbakagångar på dryga 7 procent. Frankrikes tre största banker är mycket utsatta i den pågående krisen, till stor del beroende på deras delägande i grekiska banker.

Bankerna har under veckan pressats hårt av svårigheter att låna amerikanska dollar. Nu ryktas det också om att trion kan komma att nedgraderas av Moody´s redan denna vecka. Moody´s placerade bankerna under bevakning den 14 juni, och nu kan de bli nedgraderade med troligtvis ett till två steg på kreditvärdighetsskalan. Som bekant så skyddas bankerna redan av blanikningsförbud så det finns inte mycket mer myndigheterna kan göra för att skydda dem. BNP Paribas gjorde ju ett fåfängt försök under veckan som gick att snacka upp förtroendet för sig själva (läs mer här). Det lyckades inte.

Zero Hedge skriver att hotet om nedgradering av Frankrikes största banker kommer vid sämsta möjliga tillfälle för eurozonen. ECB upprätthåller för tillfället genom stödköp "rimliga" räntor på bland annat Italiens och Spaniens statsobligationer. Alla är livrädda att krisen på allvar ska spridas till dessa länder då de (åtminstone Italien) är för stora för att rädda. För att stödköpen ska kunna fortgå krävs att de inom kort tas över av den europeiska stabilitetsfonden, EFSF. Frankrike och Tyskland står som huvudfinansiärer till EFSF, och dessa länders kreditbetyg (båda för närvarande högsta möjliga) garanterar kreditvärdigheten hos räddningsfonden. Men om de franska bankerna nedgraderas kommer det givetvis att leda till ytterligare spänningar hos den ansträngda franska ekonomin. Det skulle kunna leda till att det franska kreditbetyget, som redan nu är ifrågasatt, skulle kunna sänkas. Enligt Zero Hedge skulle då hela det europeiska stödsystemet vara tvunget att omarbetas.

Frågan är vad som hinner hända först, en nedgradering av Moody´s eller en regelrätt grekisk statsbankrutt. Båda händelserna skulle vara mycket dåliga för Frankrikes ansträngda banker.

Fokus på Frankrike

Som alla märkt så dyker det numera dagligen upp nyheter som spär på den europeiska/amerikanska skuldkrisen. Fokus skiftar mellan olika länder dag för dag. De senaste dagarna har mycket handlat om Frankrike. Även idag kommer negativa nyheter från Frankrike, då BNP-siffrorna för andra kvartalet redovisades. Nedan följer en mycket kort sammanfattning av vad som hänt i Frankrike de senaste dagarna:

Oro för nedgradering av AAA
Som alla vet har S&P nedgraderat det amerikanska kreditbetyget till AA+ från AAA. Nu finns det farhågor för att Frankrike ska gå samma öde till mötes (SvD). Frankrike har en växande statsskuld som för närvarande uppgår till drygt 80 procent av BNP. Frankrikes statsbudget dras med underskott.


Stödköp av italienska och spanska statsobligationer
ECB påbörjade under veckan stödköp av italienska och spanska statsobligationer, i syfte att hålla dessa länders räntekostnader på en hanterbar nivå (DN). Problemet är att om dessa stödköp ska kunna bli uthålliga måste de på sikt tas över av EU:s räddningsfond EFSF. Och Frankrike står tillsammans med Tyskland som största finansiär till EFSF. På så vis har problemen i Italien och Spanien börjat spilla över på Frankrike.


Franska banker åker upp och ned på börsen
Franska banker, med Societe Generale i spetsen, har tagit mycket stryk i veckan (SocGen är ned 16 procent sedan i måndags). Att franska banker har stor exponering mot Grekiska tillgångar är en del av förklaringen till reaktionen på börsen. Även oro för nedgradering av det franska kreditbetyget bidrar förstås. Igår uppgav Reuters att en asiatisk bank strypt sin utlåning till franska banker.

Blankning förbjuden i Frankrike, Italien, Spanien och Belgien
Från och med idag förbjuder de fyra länderna blankning av bank- och finansaktier. Syftet skall vara att skydda länderna från stora börsfall. Förbudet skall preliminärt gälla i 15 dagar. Förbudet har självklart fått en hel del kritik från alla möjliga håll, inte minst eftersom samma åtgärd genomfördes av USA och Storbritannien 2008 med dåligt resultat.


Dålig BNP-siffra
Idag blev det känt att Frankrike uppvisade nolltillväxt (BNP) mellan april och juni. Förväntningarna var förvisso blygsamma med en tillväxt på 0,3 procent. Marknaderna tycks också ha tagit detta med lugn.

Tillägg: Kommer kanske fokus att flyttas till Italien nästa vecka? Silvio Berlusconi har i alla fall kallat till krismöte ikväll klockan 19.

Nästa dominobricka?

Den globala börskrisen/kraschen fortsätter. Under natten har flera asiatiska börser fallit tungt, men trenden tycks vara en återhämtning under morgon (svensk tid). En inte allt för vågad gissning är att det blir fortsatt nervöst på börserna resten av denna vecka. Den stora frågan är vilken som är nästa bricka att falla i det globala skuldkrisdominot.

Jag skrev igår om att risken för en nedgradering av det franska kreditbetyget ökar på grund av stödköpen av italienska och spanska statsobligationer. SvD skriver om samma tema nu på morgonen. Inte nog med att den franska statens finanser börjar se allt mer ansträngda ut, de franska bankerna har tillsammans lånat ut uppskattningsvis 2500 miljarder kronor till Italien. Knappast något att skryta med på balansräkningen.

Också EU:s så omtalade räddningsfond, EFSF, skulle påverkas av en fransk nedgradering. EFSF är tänkt att fungera som räddare i nöden för krisande länder i eurozonen. Det har spekulerats i att fonden ska ta över stödköpen av spanska och italienska statspapper (just nu står ECB för stödköpen). Det har också spekulerats i att fonden ska tillföras mer kapital, för att bli mer trovärdig (vissa bedömare talar om en ökning på tre till fem gånger). Men problemet är att någon måste betala in pengar till fonden, och Frankrike är jämte Tyskland största bidragsgivare. Om det franska kreditbetyget sänks kan också EFSF:s kreditbetyg sänkas med minskad trovärdighet och ökad kostnad för upplåning som följd. Och apropå trovärdighet; så här sa Michael Saunders, Citigroups chef för europabevakning i London, om ECB:s stödköp:

–De köper för väldigt modesta summor. Det finns en möjlighet att ECB bluffar och hoppas att det ska lugna marknaderna att de överhuvudtaget är inne och köper, säger Michael Saunders, chef för Citigroups Europabevakning i London.

Risken är alltså hög att det kommer att krävas betydligt mer omfattande interventioner för att lugna marknaderna. För övrigt har spreaden mellan franska och tyska tioåriga statsobligationer nu ökat till 89 punkter. Siffran kan ses som en indikator på förtroendet (eller rättare sagt bristen på dito) för den franska ekonomin.

Sammanfattningsvis kan vi nu konstatera att vi har en simultan kris i Europa och USA. Att flytta skulder mellan olika balansräkningar har alltså inte löst de underliggande problemen. Hittills har vi inte fått något stöd från världsekonomins draglok Kina heller, som under morgonen rapporterade att inflationen ökat till 6,5 procent.

Vad leder stödköpen till?

Så har ECB börjat stödköpa spanska och italienska statsobligationer (DN, E24) för att hålla de utsatta ländernas räntor på rimliga nivåer. Åtgärden tycks lugnat marknaderna en aning, men alla är medvetna om att skuldkrisen är långt ifrån över.

Stödköpen har gett snabba (och kortsiktiga) resultat. Räntorna på spanska och italienska tioåriga obligationer är ned med över 70 punkter (till ungefär 5,3%). Givetvis spekuleras det nu i hur uthålliga stödköpen kommer att vara.

Paul Krugman är i det här inlägget på sin blogg försiktigt optimistisk till stödköp av italienska och spanska statsobligationer. När det gäller Grekland (och kanske Portugal och Irland) menar Krugman att stödköp är en dålig lösning. Den grekiska skulden är (var) alldeles för stor och det skulle aldrig gå att övertyga marknaden om att Grekland skulle klara av att hantera sin statsskuld utan en default. När det gäller det italienska problemet är situationen inte lika hopplös, menar Krugman. Den italienska ekonomin är i betydligt bättre ordning än den grekiska, statsskulden är mindre och man dras inte med underskott av grekisk kaliber. Anledningen till att räntorna på italienska papper drivits upp kan enligt Krugman kanske beskrivas som en självuppfyllande profetia. Rädslan för default driver ett land till default. I en sådan situation kan man uppnå goda resultat genom att som centralbank ingripa på marknaden och utgöra garant för landet i svårigheter, tills landet ifråga har möjlighet att hantera situationen för egen maskin.

Det finns givetvis nackdelar också. I och med att USA förlorade sin AAA-status har nu farhågor börjat spridas om att andra AAA-länders kreditbetyg kan vara i fara. Ett av dessa länder är Frankrike, vars statsskuld beräknas uppgå till 85-95 procent av BNP år 2013. Franska banker har redan varit hårt ansatta på grund av sin exponering mot Grekland. En nedgradering av det franska kreditbetyget skulle kunna slå hårt mot en eurozon i kris. Och i slutänden kommer Frankrike (tillsammans med Tyskland) att stå som en av huvudfinansiärerna till de spanska och italienska stödköpen. Då uppenbaras risken för en situation där Frankrikes räntor börjar drivas uppåt. Kort och gott, stödköp är ingen långsiktig lösning på det europeiska skuldproblemet.

För närvarande är ränteskillnaden mellan tyska och franska tioåriga statsobligationer 78 punkter och ökande. Detta blir en intressant parameter att hålla koll på framöver.

Vem blir utan lön? Inte franska bankirer.

Under morgonen blev det känt att Grekland får vänta på lånebesked (DN, SvD, AFV). EU/ECB sätter ytterligare press på den grekiska regeringen genom att fördröja den nästkommande utbetalningen om 12 miljarder euro. Det är pengar som den grekiska staten är i desperat behov av, pengar som ska täcka offentliga utgifter såsom löner och pensioner.

Samtidigt skärper ECB tonen (i svenska media genom direktionsmedlemmen Lorenzo Bini Smaghi). Bini Smaghi gör klart att man inte tänker omförhandla villkoren för lånen, och att man inte är intresserad av att involvera den grekiska oppositionen i samtalen.

ECB passar också på att ge en känga till Tyskland. Tyskland har nämligen den, enligt mig mycket sunda, åsikten att bankerna ska ta sin del av smällen. Detta för att värna om skattepengar (varje svensk ska redan bidra med 500 kr till krisande Grekland). Här ställer sig alltså ECB på samma sida som Frankrike, som till varje pris vill låta bankerna gå fria från ansvar.

Bini Smaghi menar att skattebetalarna skulle drabbas även om man lät Grekland ställa in betalningarna. Det tror inte jag, åtminstone inte i samma omfattning. Framförallt så måste förlusten tas förr eller senare. Dessutom måste vi fråga oss om vi har råd att rädda Spanien också?

Bini Smaghi tror att Grekland kan bli europas Lehman Brothers (med stor skada på den globala ekonomin som följd). En viktig skillnad som Bini Smaghi inte tänker på, är att Lehman kom närmast som en blixt från klar himmel. Att den grekiska staten har usla finanser har varit känt länge. Därmed bör det vara betydligt lättare för marknadens aktörer att kartlägga riskerna med grekiska värdepapper. Detta förutsätter förstås att man inte likt de franska bankerna helt litar på att bli räddad av skattepengar.

Det främsta argumentet till att låta bankerna stå för notan är att det är en central del av bankernas verksamhet att bedöma risk. Som skattebetalare är jag inte skyldig att bedöma den risk till vilken mina pengar placeras. Bankernas inkompetens bör inte belönas.


Tillägg: på stockholmsbörsen är det svart idag pga greklandsoro. Som väntat drabbas även de svenska bankerna.