Hur man boardar ett flygplan

Det här är off-topic, men alldeles för intressant för att inte skriva om. Alla som har flugit vet hur jobbig boardingprocessen kan vara. Det står alltid någon framför dig i gången och fixar med sitt bagage på bagagehyllan. Det är alltid någon som väljer att ta av sig jackan i mittgången, där det finns som minst plats och när alla vill passera. Och har flygplatsen en tax-freebutik så är det garanterat tjockt med folk som omsorgsfullt stuvar in sina kassar med sprit på hyllan, långsamt och försiktigt.

Den som har flugit inrikes i USA vet kanske att den boardingprocess vi är vana med i Sverige ändå är effektiv jämfört med vad man kan råka ut för där. I Sverige (och större delen av världen) låter man passagerarna som sitter längst bak i planet gå på först. Därefter de som sitter i mitten och slutligen de som sitter längst fram. Men på den hårt konkurrensutsatta amerikanska inrikesmarknaden har bolagen tvingats skapa en uppsjö av olika klasser och kategorier för att dela in passagerarna, och alla ska boardas i turordning efter status. Under min senaste resa i USA noterade jag inte mindre än åtta olika boardingkategorier vid en inrikesflygning. Först handikappade, sedan first class, sedan business, sedan priority members, sedan gold club members etc etc. Det uppseendeväckande med denna boarding var att endast en minoritet (säg en tredjedel) tillhörde den "vanliga" kategorin. Följden blev att man boardade planet framifrån och bakåt, vilket enligt både sunt förnuft och forskning är det minst effektiva sättet att boarda ett flygplan.

Och ja, det finns forskning på ämnet. Jag hittade denna artikel på BBC Science and Environment. En tv-producent vid namn Jon Hotchkiss och en forskare (astrofysiker!) vid namn Jason Steffen har tillsammans testat fem olika metoder. Det lustiga är att den typ av boardning som vi är vana att tillämpa, det vill säga att dela upp passagerarna i tre grupper och boarda bakifrån och framåt, visade sig vara en av de minst effektiva. Anledningen är, förstås, att det blir konkurrens om utrymmet i den del av planet som boardas för tillfället. Det är faktiskt så att det är betydligt mer effektivt att likt exempelvis Ryanair låta passagerarna boarda helt slumpvis.

Ett ännu snabbare sätt att fylla planet är att låta alla som har fönsterplats gå på först. Därefter alla som har mittplats och slutligen alla som har gångplats. Metoden är enkel, passagerarna behöver bara delas in i tre kategorier, och man får samtidigt de fördelar som man får vid slumpvis boardning - mindre konkurrens om begränsat utrymme. Metoden uppges vara 40% mer effektiv än den konventionella.

Dr Steffen hade inför experimentet utvecklat en egen metod genom datorsimuleringar. Den metoden visade sig också vara den snabbaste, vid experimentet tog det ungefär halva tiden med Steffenmetoden jämfört med den konventionella. Nackdelen är att metoden är lite krånglig; man släpper på passagerare en och en med början på fönstersätet längst bak. Därefter släpps den passagerare på som sitter vid fönstersätet två rader framför den som nyss gick på. När alla fönstersäten är fyllda fortsätter man med mittensätena och så vidare.

Vad lär vi oss av detta, mer än hur man boardar ett flygplan? Tja, slumpen kan vara effektiv. Det har ju i och för sig redan Apan Ola visat genom att vinna Aktie-SM 1993.

Jag hittade också detta blogginlägg av Maria Abrahamsson, forskare vid Chalmers, på samma tema.