Hur resonerar det svenska folket kring sin skuldsättning? Hur mycket pengar kan jag som privatperson låna innan det blir för riskfyllt?
De senaste åren har vi svenskar helt klart blivit mindre blyga för att ta stora bostadslån. Fram till nu har det också varit en väldigt lönande strategi; köp en bostad med maximal hävstång och sälj den några år senare med en mycket god vinst. Avkastningen på det egna kapitalet har varit enorm för den som belånat sig upp till skorstenen. Jag har funderat lite på hur man resonerar som högbelånad bostadsköpare.
Belåningsgraden är naturligtvis en viktig faktor i sammanhanget. Med en kontantinsats om 30 procent är jag skyddad för ett prisfall på lika mycket, innan mitt egna kapital blir negativt. Bloggrannen Cornucopia hade ett mycket bra inlägg om vilken stor betydelse belåningsgraden faktiskt har. Den som sitter med hög belåning kommer inte att kunna flytta vid ett prisfall. Om hela det egna kapitalet (och kanske mer därtill) försvinner finns det ingen kontantinsats till ett nytt boende. Nu för tiden kräver ju bankerna som bekant 15 procents kontantinsats. Detta kan bli mycket problematiskt vid exempelvis skilsmässor.
En annan viktigt faktor, för både låntagare och långivare, är lånets storlek i förhållande till den egna inkomsten. Bostadens värde kan fluktuera, men lånets värde är alltid konstant i kronor räknat. Att låna en miljon är mer riskfyllt för den som har 20 000 kronor i månadslön än för den som har 30 000 kronor i månadslön. Givet att båda är jobben är säkra förstås. Jag har tidigare fått en läsarkommentar om att bankernas riskviktning av bostadslån borde grundas på lånets storlek i förhållande till låntagarens inkomst. Men det finns en sak till att ta hänsyn till, nämligen att den som har hög lön också kan ha höga levnadskostnader. Det är ju lätt att säga att man kan kapa dessa kostnader om man vill, men svårt att genomföra det i verkligheten. Ingen vill sänka den levnadsstandard man är van vid.
En parameter som ofta diskuteras är "vilken ränta man klarar av". Detta framhävs ofta som den viktigaste parametern. Men i dagens bostadsmarknad anser jag att det är mindre relevant. Det är ju självklart att man måste klara en ränta på 7-8 procent (som tycks vara en magisk gräns i sådana här sammanhang). Det är nu långt viktigare att stå rustad för ett prisfall än för höga räntor (som tycks vara mindre sannolikt efter dagens utspel från Riksbanken: SvD, DN, Aftonbladet, E24, Expressen).
Så hur ska man resonera inför att ta lån? Det är ju en no-brainer att lägga sig på en rimlig belåningsgrad, säg 60 procent. Dessutom bör lånets storlek stå i rimlig proportion till årsinkomsten och levnadskostnader. Här är det svårt att avgöra "rimlig proportion" så ett enkelt sätt kan vara att bestämma en rimlig amorteringstid. 30 år är ett bra riktmärke om man vill hålla sin risk på begränsad nivå.
Jag tror dock att ovanstående enkla resonemang om risk sällan förekommer när vi svenskar tar bolån, inte ens med betydligt mer "generösa" siffror. Jag tror heller inte att banken gör mycket för att styra diskussionen åt det hållet. Jag tror att ett vanligare resonemang innehåller alla eller vissa av följande argument:
1. Man måste ju ha någonstans att bo.
2. Vi klarar ju mycket högre räntor än vad vi har nu.
3. Bostadspriser stiger ju alltid med tiden.
4. Alla andra har ju tagit så stora lån.
Jag tror att särskilt det fjärde argumentet är centralt för den bostadslånekultur som vi har sett växa fram under guldåren. Det har helt enkelt blivit normalt att ha stora lån. Denna inställning kommer rimligtvis att ändras vid fallande bostadspriser. Hur tror du att man kommer att resonera vid bostadsköp om, säg två till fem år?
onsdag 7 september 2011
tisdag 6 september 2011
Intressanta kommentarer
Det är alltid kul att få kommentarer på blogginlägg. Jag har inga planer på att likt kvällstidningarna stänga av kommentarsfunktionen, om någon till äventyrs skulle tro det. Särskilt läsvärt tycker jag att det blir när en debatt uppstår bland kommentarerna, ett gott exempel på det finns bland kommentarerna till mitt inlägg om vad som kan driva de svenska bostadspriserna uppåt. Här diskuteras sannolikheten för framtida inflation respektive deflation. Här återfinns även en hel del läsvärt om hur man ska hantera ett skuldberg; går det att inflatera bort eller måste man skriva ned dess värde? En helt annan typ av läsvärd kommentar hittar man under gårdagens inlägg om börsfall utan nyheter. Signaturen SH har talat med tillträdande vd:n för Deutsche Banks privatchaufför, och delar med sig av lite finansskvaller. Ta det för vad det är, men kuriosa kan vara nog så intressant. Undrar om inte skvallersidan i Affärsvärlden är tidningens mest lästa?
I övrigt kan vi konstatera att börsen inte alls beter sig som dagstidningarna förväntade sig idag heller. "Fortsatt börsfall väntas" kunde man läsa i morse. Så blev det alltså inte. Intressant nog ligger räntan för italienska tioåriga statsobligationer kvar över 5,5 procent, trots lugnare börser idag. Som bekant ingrep ECB och började stödköpa italienska statspapper för att hålla nere räntan. Då trycktes räntan ned till 5 procent, men nu verkar den alltså vara på väg uppåt igen. Det blir spännande att hålla ögonen på detta, vad blir ECB:s nästa steg?
I övrigt kan vi konstatera att börsen inte alls beter sig som dagstidningarna förväntade sig idag heller. "Fortsatt börsfall väntas" kunde man läsa i morse. Så blev det alltså inte. Intressant nog ligger räntan för italienska tioåriga statsobligationer kvar över 5,5 procent, trots lugnare börser idag. Som bekant ingrep ECB och började stödköpa italienska statspapper för att hålla nere räntan. Då trycktes räntan ned till 5 procent, men nu verkar den alltså vara på väg uppåt igen. Det blir spännande att hålla ögonen på detta, vad blir ECB:s nästa steg?
måndag 5 september 2011
Plagiat?
I lördags skrev jag ett litet inlägg om hur man på effektivaste sätt boardar ett flygplan. Jag hade hittat en intressant artikel om det udda men relevanta ämnet på BBC Science and Environment och tyckte att det var värt att skriva om. Självklart angav jag källan till mitt inlägg. Tydligen tyckte SvD också att ämnet var intressant, de publicerade i alla fall under måndagen den här artikeln. Men SvD anger ingen källa, trots att det är uppenbart att artikeln baseras på BBC:s dito. Plagiat skulle det kallas i skolan.
Börsfall utan nyheter
Börsen har idag visat tydliga tecken på att något inte står rätt till. Stockholmsbörsen är ned drygt 4,5 procent och övriga europeiska börser faller tungt (USA-börserna har stängt). Det intressanta är att inga "avgörande" nyheter har framkommit under dagen. Det är helt enkelt skuldkrisen som spökar igen, vilket visar på hur allvarligt läget är.
För det börjar bli allt mer uppenbart att skuldkrisen blir mycket svår att lösa. Det har den senaste tiden funnits ett hopp om att räddningspaket för utsatta länder i eurozonen samt ett QE3 í USA ska hålla börskurserna uppe, men idag verkar det som att hoppet bleknar betänkligt. Det finns massiva politiska hinder att övervinna i eurozonen. Finland har ju som bekant krävt en särlösning för sina stödpengar till Grekland - grekerna förväntas lämna tillgångar i pant för de finska lånen. Så fort detta blev känt följde andra länder efter och krävde samma lösning. Nu hotar alltså denna politiska oenighet att stjälpa hela det grekiska räddningspaketet och i förlängningen eurosamarbetet. Detta bidrar säkert till dagens oro.
En annan bidragande faktor är Italiens Berlusconi med sin bräckliga regeringskoalition. Nu verkar det som att Italien har dragit tillbaka vissa av sina löften kring åtstramningspaketet, mer specifikt en skatt för de rika. Åtstramningspaketet var ett villkor för att ECB skulle stödköpa italienska statsobligationer. Nu verkar det som att effekten av stödköpen börjar klinga av, den tioåriga italienska statsobligationen handlas kring 5,5 procent. Kanske får vi snart se nivåer över 6 procent igen, det vill säga samma nivåer som före ECB:s stödköp.
Nu höjs även röster för att stoppa nästa delbetalning av det grekiska stödlånet. Det verkar som att grekerna redan har avvikit från den plan om åtstramningar som man enades om i samband med sommarens statsbankrutt som inte fick kallas statsbankrutt. Detta gör att risken för en regelrätt statsbankrutt nu ökar. Många bankaktier faller tungt idag, Deutsche Bank sjunker nästan 9 procent. De svenska bankerna, som anser sig själva vara både kassaskåpsäkra och välkapitaliserade sjunker också. I Swedbanks fall cirka 6 procent.
På tal om Deutsche Bank, självaste vd har uttalat sig om att många europeiska banker skulle gå under om de tvingades skriva ned värdet på sina skräpstatsobligationer till det riktiga marknadsvärdet. Det kan inte vara kul att vara aktieägare i en bank vars existens endast berättigas av redovisningstekniska akrobatkonster och hopp om statliga stöd.
För det börjar bli allt mer uppenbart att skuldkrisen blir mycket svår att lösa. Det har den senaste tiden funnits ett hopp om att räddningspaket för utsatta länder i eurozonen samt ett QE3 í USA ska hålla börskurserna uppe, men idag verkar det som att hoppet bleknar betänkligt. Det finns massiva politiska hinder att övervinna i eurozonen. Finland har ju som bekant krävt en särlösning för sina stödpengar till Grekland - grekerna förväntas lämna tillgångar i pant för de finska lånen. Så fort detta blev känt följde andra länder efter och krävde samma lösning. Nu hotar alltså denna politiska oenighet att stjälpa hela det grekiska räddningspaketet och i förlängningen eurosamarbetet. Detta bidrar säkert till dagens oro.
En annan bidragande faktor är Italiens Berlusconi med sin bräckliga regeringskoalition. Nu verkar det som att Italien har dragit tillbaka vissa av sina löften kring åtstramningspaketet, mer specifikt en skatt för de rika. Åtstramningspaketet var ett villkor för att ECB skulle stödköpa italienska statsobligationer. Nu verkar det som att effekten av stödköpen börjar klinga av, den tioåriga italienska statsobligationen handlas kring 5,5 procent. Kanske får vi snart se nivåer över 6 procent igen, det vill säga samma nivåer som före ECB:s stödköp.
Nu höjs även röster för att stoppa nästa delbetalning av det grekiska stödlånet. Det verkar som att grekerna redan har avvikit från den plan om åtstramningar som man enades om i samband med sommarens statsbankrutt som inte fick kallas statsbankrutt. Detta gör att risken för en regelrätt statsbankrutt nu ökar. Många bankaktier faller tungt idag, Deutsche Bank sjunker nästan 9 procent. De svenska bankerna, som anser sig själva vara både kassaskåpsäkra och välkapitaliserade sjunker också. I Swedbanks fall cirka 6 procent.
På tal om Deutsche Bank, självaste vd har uttalat sig om att många europeiska banker skulle gå under om de tvingades skriva ned värdet på sina skräpstatsobligationer till det riktiga marknadsvärdet. Det kan inte vara kul att vara aktieägare i en bank vars existens endast berättigas av redovisningstekniska akrobatkonster och hopp om statliga stöd.
lördag 3 september 2011
Hur man boardar ett flygplan
Det här är off-topic, men alldeles för intressant för att inte skriva om. Alla som har flugit vet hur jobbig boardingprocessen kan vara. Det står alltid någon framför dig i gången och fixar med sitt bagage på bagagehyllan. Det är alltid någon som väljer att ta av sig jackan i mittgången, där det finns som minst plats och när alla vill passera. Och har flygplatsen en tax-freebutik så är det garanterat tjockt med folk som omsorgsfullt stuvar in sina kassar med sprit på hyllan, långsamt och försiktigt.
Den som har flugit inrikes i USA vet kanske att den boardingprocess vi är vana med i Sverige ändå är effektiv jämfört med vad man kan råka ut för där. I Sverige (och större delen av världen) låter man passagerarna som sitter längst bak i planet gå på först. Därefter de som sitter i mitten och slutligen de som sitter längst fram. Men på den hårt konkurrensutsatta amerikanska inrikesmarknaden har bolagen tvingats skapa en uppsjö av olika klasser och kategorier för att dela in passagerarna, och alla ska boardas i turordning efter status. Under min senaste resa i USA noterade jag inte mindre än åtta olika boardingkategorier vid en inrikesflygning. Först handikappade, sedan first class, sedan business, sedan priority members, sedan gold club members etc etc. Det uppseendeväckande med denna boarding var att endast en minoritet (säg en tredjedel) tillhörde den "vanliga" kategorin. Följden blev att man boardade planet framifrån och bakåt, vilket enligt både sunt förnuft och forskning är det minst effektiva sättet att boarda ett flygplan.
Och ja, det finns forskning på ämnet. Jag hittade denna artikel på BBC Science and Environment. En tv-producent vid namn Jon Hotchkiss och en forskare (astrofysiker!) vid namn Jason Steffen har tillsammans testat fem olika metoder. Det lustiga är att den typ av boardning som vi är vana att tillämpa, det vill säga att dela upp passagerarna i tre grupper och boarda bakifrån och framåt, visade sig vara en av de minst effektiva. Anledningen är, förstås, att det blir konkurrens om utrymmet i den del av planet som boardas för tillfället. Det är faktiskt så att det är betydligt mer effektivt att likt exempelvis Ryanair låta passagerarna boarda helt slumpvis.
Ett ännu snabbare sätt att fylla planet är att låta alla som har fönsterplats gå på först. Därefter alla som har mittplats och slutligen alla som har gångplats. Metoden är enkel, passagerarna behöver bara delas in i tre kategorier, och man får samtidigt de fördelar som man får vid slumpvis boardning - mindre konkurrens om begränsat utrymme. Metoden uppges vara 40% mer effektiv än den konventionella.
Dr Steffen hade inför experimentet utvecklat en egen metod genom datorsimuleringar. Den metoden visade sig också vara den snabbaste, vid experimentet tog det ungefär halva tiden med Steffenmetoden jämfört med den konventionella. Nackdelen är att metoden är lite krånglig; man släpper på passagerare en och en med början på fönstersätet längst bak. Därefter släpps den passagerare på som sitter vid fönstersätet två rader framför den som nyss gick på. När alla fönstersäten är fyllda fortsätter man med mittensätena och så vidare.
Vad lär vi oss av detta, mer än hur man boardar ett flygplan? Tja, slumpen kan vara effektiv. Det har ju i och för sig redan Apan Ola visat genom att vinna Aktie-SM 1993.
Jag hittade också detta blogginlägg av Maria Abrahamsson, forskare vid Chalmers, på samma tema.
Den som har flugit inrikes i USA vet kanske att den boardingprocess vi är vana med i Sverige ändå är effektiv jämfört med vad man kan råka ut för där. I Sverige (och större delen av världen) låter man passagerarna som sitter längst bak i planet gå på först. Därefter de som sitter i mitten och slutligen de som sitter längst fram. Men på den hårt konkurrensutsatta amerikanska inrikesmarknaden har bolagen tvingats skapa en uppsjö av olika klasser och kategorier för att dela in passagerarna, och alla ska boardas i turordning efter status. Under min senaste resa i USA noterade jag inte mindre än åtta olika boardingkategorier vid en inrikesflygning. Först handikappade, sedan first class, sedan business, sedan priority members, sedan gold club members etc etc. Det uppseendeväckande med denna boarding var att endast en minoritet (säg en tredjedel) tillhörde den "vanliga" kategorin. Följden blev att man boardade planet framifrån och bakåt, vilket enligt både sunt förnuft och forskning är det minst effektiva sättet att boarda ett flygplan.
Och ja, det finns forskning på ämnet. Jag hittade denna artikel på BBC Science and Environment. En tv-producent vid namn Jon Hotchkiss och en forskare (astrofysiker!) vid namn Jason Steffen har tillsammans testat fem olika metoder. Det lustiga är att den typ av boardning som vi är vana att tillämpa, det vill säga att dela upp passagerarna i tre grupper och boarda bakifrån och framåt, visade sig vara en av de minst effektiva. Anledningen är, förstås, att det blir konkurrens om utrymmet i den del av planet som boardas för tillfället. Det är faktiskt så att det är betydligt mer effektivt att likt exempelvis Ryanair låta passagerarna boarda helt slumpvis.
Ett ännu snabbare sätt att fylla planet är att låta alla som har fönsterplats gå på först. Därefter alla som har mittplats och slutligen alla som har gångplats. Metoden är enkel, passagerarna behöver bara delas in i tre kategorier, och man får samtidigt de fördelar som man får vid slumpvis boardning - mindre konkurrens om begränsat utrymme. Metoden uppges vara 40% mer effektiv än den konventionella.
Dr Steffen hade inför experimentet utvecklat en egen metod genom datorsimuleringar. Den metoden visade sig också vara den snabbaste, vid experimentet tog det ungefär halva tiden med Steffenmetoden jämfört med den konventionella. Nackdelen är att metoden är lite krånglig; man släpper på passagerare en och en med början på fönstersätet längst bak. Därefter släpps den passagerare på som sitter vid fönstersätet två rader framför den som nyss gick på. När alla fönstersäten är fyllda fortsätter man med mittensätena och så vidare.
Vad lär vi oss av detta, mer än hur man boardar ett flygplan? Tja, slumpen kan vara effektiv. Det har ju i och för sig redan Apan Ola visat genom att vinna Aktie-SM 1993.
Jag hittade också detta blogginlägg av Maria Abrahamsson, forskare vid Chalmers, på samma tema.
fredag 2 september 2011
Miljöpartiet svarar om bostadsbubblan
Trogna läsare känner till att jag har frågat de svenska riksdagspartierna om deras syn på den svenska bostadsbubblan. Jag har hittills fått svar från vp, s, c, kd och fp (svaren återfinns bland arkiverade inlägg). Nu har även Miljöpartiet svarat. Alltså återstår bara m och sd. Jag förväntar mig en strid mellan de två för att slippa den föga prestigefyllda sistaplatsen. Nedan följer Miljöpartiets svar, via Jonas Eriksson som är ledamot i finansutskottet:
1. Anser Miljöpartiet att det finns en fara med en bristande svensk bostadsbubbla?
Skuldsättningen i svenska hushåll är hög och förväntas öka de närmaste åren. Priserna på småhus har stigit kraftigt under en längre tid. Utvecklingen beror i huvudsak på låga boräntor, en kraftigt minskad fastighetsskatt, högre disponibla inkomster på grund av skattelättnader och en låg nivå på nyproduktionen som inte matchat befolkningsökningen. Den beror också på att fler människor äger sitt boende idag på grund av de senaste årens omfattande ombildning från hyresrätter till bostadsrätter.
Vid Finansutskottets offentliga utfrågning av centrala aktörer på finansmarknaden i våras rådde samstämmighet om att vi inte är inne i en fastighetsbubbla likt den vi hade i Sverige i början av 1990-talet. Miljöpartiet delar den bedömningen. Det kan dock inte uteslutas att den höga skuldsättningen kan utgöra en risk framöver.
2. Vad anser Miljöpartiet om att införa amorteringskrav för bolån för att dämpa utvecklingen på bostadsmarknaden?
Svenska Bankföreningen kom i vintras ut med en rekommendation till sina medlemmar att nya bolån ska amorteras. Vi tycker att det är ett steg i rätt riktning och kommer att följer hur detta utvecklar sig.
3. Vad anser Miljöpartiet om att minska ränteavdraget för bostadslån?
Miljöpartiet har inga sådana förslag.
4. Anser Miljöpartiet att långivarna (banker, bolåneinstitut) bör omfattas av strängare regler?
Ja. Miljöpartiet ser positivt på det pågående EU-arbetet med dessa frågor, till exempel reglerna om striktare kapitaltäckningsregler för bankerna och de nya buffertfonder som kommer att byggas upp.
Vi kan alltså konstatera att Miljöpartiet ser en fara med de svenska hushållens höga skuldsättning, men att de inte vill gå så långt som att säga att vi har en bostadsbubbla. Det är också intressant att Miljöpartiet pekar på att de svenska bostadspriserna drivits uppåt av engångseffekter som minskad fastighetsskatt, minskad inkomstskatt och ombildningar av hyresrätter. Där till kommer de senaste årens låga räntor. Saker som nu är historia och inte kommer att upprepas (räntorna kan förbli låga, men de kan knappast sjunka mycket mer - och därmed driva på prisutvecklingen).
Miljöpartiet ställer sig tveklöst positivt till amorteringskrav och öppnar för ytterligare åtgärder genom att kalla det för "ett steg i rätt riktning". Däremot finns ingen vilja att minska ränteavdraget för bostadslån.
Självklart tycker även Miljöpartiet att bankerna bör omfattas av strängare regler.
Relaterat i media: Boprisboom de senaste fem åren (SvD).
1. Anser Miljöpartiet att det finns en fara med en bristande svensk bostadsbubbla?
Skuldsättningen i svenska hushåll är hög och förväntas öka de närmaste åren. Priserna på småhus har stigit kraftigt under en längre tid. Utvecklingen beror i huvudsak på låga boräntor, en kraftigt minskad fastighetsskatt, högre disponibla inkomster på grund av skattelättnader och en låg nivå på nyproduktionen som inte matchat befolkningsökningen. Den beror också på att fler människor äger sitt boende idag på grund av de senaste årens omfattande ombildning från hyresrätter till bostadsrätter.
Vid Finansutskottets offentliga utfrågning av centrala aktörer på finansmarknaden i våras rådde samstämmighet om att vi inte är inne i en fastighetsbubbla likt den vi hade i Sverige i början av 1990-talet. Miljöpartiet delar den bedömningen. Det kan dock inte uteslutas att den höga skuldsättningen kan utgöra en risk framöver.
2. Vad anser Miljöpartiet om att införa amorteringskrav för bolån för att dämpa utvecklingen på bostadsmarknaden?
Svenska Bankföreningen kom i vintras ut med en rekommendation till sina medlemmar att nya bolån ska amorteras. Vi tycker att det är ett steg i rätt riktning och kommer att följer hur detta utvecklar sig.
3. Vad anser Miljöpartiet om att minska ränteavdraget för bostadslån?
Miljöpartiet har inga sådana förslag.
4. Anser Miljöpartiet att långivarna (banker, bolåneinstitut) bör omfattas av strängare regler?
Ja. Miljöpartiet ser positivt på det pågående EU-arbetet med dessa frågor, till exempel reglerna om striktare kapitaltäckningsregler för bankerna och de nya buffertfonder som kommer att byggas upp.
Vi kan alltså konstatera att Miljöpartiet ser en fara med de svenska hushållens höga skuldsättning, men att de inte vill gå så långt som att säga att vi har en bostadsbubbla. Det är också intressant att Miljöpartiet pekar på att de svenska bostadspriserna drivits uppåt av engångseffekter som minskad fastighetsskatt, minskad inkomstskatt och ombildningar av hyresrätter. Där till kommer de senaste årens låga räntor. Saker som nu är historia och inte kommer att upprepas (räntorna kan förbli låga, men de kan knappast sjunka mycket mer - och därmed driva på prisutvecklingen).
Miljöpartiet ställer sig tveklöst positivt till amorteringskrav och öppnar för ytterligare åtgärder genom att kalla det för "ett steg i rätt riktning". Däremot finns ingen vilja att minska ränteavdraget för bostadslån.
Självklart tycker även Miljöpartiet att bankerna bör omfattas av strängare regler.
Relaterat i media: Boprisboom de senaste fem åren (SvD).
torsdag 1 september 2011
Vad skulle kunna driva de svenska bostadspriserna uppåt?
Det har debatterats en del om hur exempelvis bolånetaket och de strängare kapitaltäckningsreglerna för banker kommer att påverka bostadsmarknaden. Mycket pekar på att priserna kommer att röra sig nedåt, men inget är ju som bekant säkert. Om man istället vänder på frågan, vad skulle kunna driva priserna uppåt de närmaste åren?
Ökade löner och minskad arbetslöshet är ju traditionellt pådrivande faktorer för bostadspriser. Men med tanke på den senaste tidens nedrevideringar av den svenska tillväxten (SvD, DN) så verkar det inte gå finna något stöd här. Idag kan man även läsa om att Handelsbanken skriver ned tillväxten och skriver upp arbetslösheten (SvD, DN).
Inflationen är en annan faktor. Man hör ju ofta att "inflationen äter upp bostadslånen med tiden" som argument för ökande priser. Men hög inflation skulle ju medföra höga räntor, vilket skulle vara dåligt för bostadspriserna. Samtidigt skulle väldigt låga räntor indikera att vi står inför deflation, och då skulle ju snarare "bostadslånen äta upp låntagaren med tiden". Inte heller det något bra alternativ. Nej, det bästa för fortsatt höga bostadspriser är antagligen det som bloggrannen Cornucopia brukar kalla för guldlocks-ränta (lagom och stillastående ränta). Och där är vi ju redan, men priserna drivs inte uppåt mer.
Sen har vi ju våra politiker att ta hänsyn till. Kan de tänkas besluta något som kan driva priserna på bostäder uppåt? Tveksamt, med tanke på att de flesta som har svarat på mina frågor om bostadsbubblan har uttryckt att de vill se strängare reglering. Undantaget är kd, som är nöjda med de regler som redan införts. Vi lär knappast få se sänkt fastighetsskatt, generösare regler för ränteavdrag eller ytterligare jobbskatteavdrag framöver. Snarare tvärt om.
Möjligtvis skulle ett riktigt ordentligt stimulanspaket (QE3) från amerikanska FED i kombination med en liknande åtgärd i eurozonen kunna fördröja saneringen av skuldkrisen ett par år till. I så fall kanske vi skulle få samma effekt på bostadspriserna som vi fick under finanskrisen, det vill säga att fallet på bostadsmarknaden skjuts upp ytterligare ett tag.
Ökade löner och minskad arbetslöshet är ju traditionellt pådrivande faktorer för bostadspriser. Men med tanke på den senaste tidens nedrevideringar av den svenska tillväxten (SvD, DN) så verkar det inte gå finna något stöd här. Idag kan man även läsa om att Handelsbanken skriver ned tillväxten och skriver upp arbetslösheten (SvD, DN).
Inflationen är en annan faktor. Man hör ju ofta att "inflationen äter upp bostadslånen med tiden" som argument för ökande priser. Men hög inflation skulle ju medföra höga räntor, vilket skulle vara dåligt för bostadspriserna. Samtidigt skulle väldigt låga räntor indikera att vi står inför deflation, och då skulle ju snarare "bostadslånen äta upp låntagaren med tiden". Inte heller det något bra alternativ. Nej, det bästa för fortsatt höga bostadspriser är antagligen det som bloggrannen Cornucopia brukar kalla för guldlocks-ränta (lagom och stillastående ränta). Och där är vi ju redan, men priserna drivs inte uppåt mer.
Sen har vi ju våra politiker att ta hänsyn till. Kan de tänkas besluta något som kan driva priserna på bostäder uppåt? Tveksamt, med tanke på att de flesta som har svarat på mina frågor om bostadsbubblan har uttryckt att de vill se strängare reglering. Undantaget är kd, som är nöjda med de regler som redan införts. Vi lär knappast få se sänkt fastighetsskatt, generösare regler för ränteavdrag eller ytterligare jobbskatteavdrag framöver. Snarare tvärt om.
Möjligtvis skulle ett riktigt ordentligt stimulanspaket (QE3) från amerikanska FED i kombination med en liknande åtgärd i eurozonen kunna fördröja saneringen av skuldkrisen ett par år till. I så fall kanske vi skulle få samma effekt på bostadspriserna som vi fick under finanskrisen, det vill säga att fallet på bostadsmarknaden skjuts upp ytterligare ett tag.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)