Japanisering av ekonomin?

Det finns en övertro på att börsen alltid stiger med tiden. Säg det till en japan. Det japanska Nikkei-indexet ligger fortfarande 75 procent under sin högsta nivå från 1989. Den japanska börsen måste alltså stiga ungefär 300 procent för att nå upp till den nivå den befann sig på för 22 år sedan. Det finns alarmerande tecken på att västvärlden nu står inför en japanisering av ekonomin.

Den japanska ekonomin präglades under 80-talet av avregleringar, stor tillgång på billiga krediter och därmed kraftigt uppskruvade tillgångspriser (skenande börs och fastighetsmarknad). En fastighetskrasch ledde till en bankkrasch och en börskrasch. Många banker stod med värdelösa tillgångar på balansräkningarna. Oeniga politiker misslyckades med att arbeta fram en lösning. Känns det bekant?

I denna artikel i Financial Times uppmärksammas indikationer på att väst står inför en situation som liknar den japanska. Det mest slående exemplet i närtid är det som nu händer med räntorna i de stora västekonomierna (USA, Storbritannien, Tyskland och faktiskt Sverige och Schweiz). Räntan på tioåriga amerikanska statsobligationer var i torsdags under 2 procent. Det har inte hänt sedan 1950. Det pågår alltså en massflykt från upplevd risk till upplevd säkerhet. Man kan tolka detta som att förväntningarna på börsens utveckling är extremt låga. Man kan också dra slutsatsen att marknaden börjar ta ett amerikanskt deflationsscenario för sannolikt.

Oavsett om vi står inför en (extremt) lång period av svag tillväxt och kanske deflation, så verkar det mycket sannolikt att vi får se en dubbeldipp i den globala konjunkturen. Kenneth Rogoff (finansguru, professor och IMF:s tidigare chefsekonom) går steget längre och menar att vi sannolikt kommer att få se "The Second Great Contraction". Med det menar Rogoff att den kreditexpansion som vi har upplevt under senare år nu kommer att ersättas av en kontraktion (den första kontraktionen är för övrigt 30-talets depression). En "vanlig" lågkonjunktur innebär exempelvis ökad arbetslöshet och minskad industriproduktion. En kontraktion innebär, förutom det redan nämnda, även att krediter och skulder påverkas. Överbelånade privatpersoner, företag och nationer minskar sin belåningsgrad, en lång och smärtsam process för ekonomin. Skulder ska överföras från låntagare till långivare, antingen genom nedskrivningar eller inflation. Det räcker inte med hastigt komponerade krispaket (E24).

I dagens DN finns förslag på hur man höststädar sin privatekonomi. Kortsiktiga sparare ska sätta pengarna på bankkonto. Långsiktiga sparare ska sitta still i båten. Undrar om japanska privatekonomer också ger det rådet till sina långsiktiga sparare? Det ges en del bra råd i artikeln också. Som att amortera ned bolån till exempel.