tisdag 18 oktober 2011

Storbankernas fonder

Det glädjer mig att SVT uppmärksammar att de svenska storbankernas fonder inte alltid är en särskilt bra placering. Nu placerar sig i och för sig tre av storbankerna i linje med ett europeiskt genomsnitt, men Nordea sticker ut som extra dåliga. Man ska i detta sammanhang också komma ihåg att bara för att man presterar i linje med ett genomsnitt så betyder det inte att man slår sitt jämförelseindex. Och varje sunt resonerande individ förstår ju egentligen att alla storbanker (svenska som europeiska) är ungefär lika bra eller dåliga på att placera kundernas pengar. En förlängning av samma resonemang är att om man väljer mellan två fonder med samma inriktning (exempelvis två s k sverigefonder) så bör man välja den med lägst avgift. Om Fond 1 har 1% årlig avgift och Fond 2 har 0,5% årlig avgift och placerar enligt samma strategi är det sannolikt att Fond 2 överträffar värdeutvecklingen i Fond 1 med i genomsnitt 0,5% om året.

Det sista är en sanning fondförvaltare i regel inte vill höra talas om. Fondförvaltare tycker nämligen att de har ett förädlingsvärde. Men så är alltså sällan fallet, särskilt då man styrs av stränga placeringsregler samt lägger huvudfokus på att prestera ungefär som (det vill säga lite sämre än) sitt jämförelseindex. Jag skulle vilja fråga fondförvaltare på Nordea vilket förädlingsvärde de anser sig ha, i synnerhet de som förvaltar fonden Spektra - som har underpresterat med 30% på tio år mot sitt jämförelseindex. Det vore faktiskt intressant att veta hur Spektras förvaltare motiverar nyttan med sig själva - det kan bli ett kommande inlägg på det temat.

I själva verket är Spektras förvaltare precis lika dåliga som alla andra förvaltare. Spektra har bara haft mer otur. Om man jämför 100 fonders utveckling över tio år kommer en att bli sämst och en att bli bäst. Sannolikt är förvaltarna av den bästa fonden i samma klass precis lika dåliga - de har bara haft turen på sin sida. Nästkommande tioårsperiod kan medföra ett helt omvänt resultat.

Kontentan är att, om man över huvud taget ska investera i fonder, välja fonder med låg avgift. Det finns som bekant en sverigefond som inte har någon avgift alls. Den förvaltas av en dator som har precis lika mycket tur eller otur som alla mänskliga fondförvaltare. Skillnaden är att datorn inte behöver någon lön och inte anser sig ha något förädlingsvärde.

6 kommentarer:

  1. Att uppmärksamma kanske kan vara att många många svenskar har fonder i olika former av pensionsdepåer. Då tar försäkringsbolagen ut en avgift som ofta är lika stor som en normal fondavgift....

    Exempel jag har i min arbetsgivares avtal är:
    Skandia: 0,65% för depån, sen kring 2% i genomsnitt för de flesta fonder.
    SPP: enbart 0,2% för indexfonerna, men hela 0,65% för nöjet att förvalta själva depån...

    SvaraRadera
  2. Ännu bättre är det att själv köpa direktägda aktier. 0% i förvaltningsavgift, ingen fondskatt (2012-) på 0.12%. Dessutom får man rösträtt i bolagsstämman!

    SvaraRadera
  3. Jag gjorde för halvtannat år sedan en jämförelse av börsindex mot att köpa aktier i börsens fyra största bolag. Svårare än så behöver det inte vara.

    SvaraRadera
  4. @11:36
    Ja då kan man verkligen tala om lök på laxen; att betala en avgift för att få möjlighet att betala en annan avgift.

    SvaraRadera
  5. flute,
    Klokt och enkelt. Då får man, som sagt, dessutom äta snittar på bolagsstämmor fyra ggr/år.

    SvaraRadera
  6. De senare åren det större fokus på avgifternas påverkan på total avkastning. Man anar frustration i Skandiabanken: Avgiftshets ger lägre avkastning

    Själv sparar jag privat i SPP indexfonder som har låg TER och inte minst låg TKA.

    SEB Europa/USA indexfonder har en TER på 0,5% men TKA på 1,4%/1,1% som er mycket högt. Här er det dolda avgifter och/eller dålig förvaltning. SEB Sverigeindexfond har en TER på 0,4% och en TKA på 0,5% som er rimligt, dock er fonden en Sverigeregistrerad fond mens dom andra er Luxemburgsregistrerade. Samband?

    SvaraRadera