I verkligheten får Spara betala för Slösas konsumtion

Vem minns den tecknade serien om Spara och Slösa? Serien som publicerades i Lyckoslanten, Sparbankens tidning för barn, handlade om två flickor med helt skilda inställningar till pengar. Varje avsnitt slutade med att Spara var lycklig efter att flitigt ha sparat pengar till något hon verkligen ville ha, medan Slösa var ledsen då hon förbrukat alla sina pengar på kortsiktig konsumtion. Sensmoralen i serien var tydlig, i längden lönar det sig att spara.

Tyvärr förmedlar det svenska skattesystemet en motsatt sensmoral till medborgarna. Det är till och med så, att Spara får betala för Slösas konsumtion. Den som sparar ihop pengar till exempelvis en ny bil kommer att straffas med en skatt på 30% av vinsten på de hopsparade pengarna. Den som lånar pengar till samma bil kommer att belönas med ett skatteavdrag (bidrag är egentligen rätt ord) om 30% av räntekostnaden. Pengar tas från den som sparar och ges till den som konsumerar.

Oavsett vad man anser om Centerpartiets politik i övrigt så tycker jag att Annie Johanssons (C) debattartikel på Newsmill förtjänar uppmärksamhet och beröm. Johansson förordar ett grundavdrag om 5000 kr för kapitalinkomster. På så vis skulle "de första femtusen" kronorna kapitalinkomst göras helt skattefria och sparande skulle därmed uppmuntras. Den som har 150 000 kronor på bankboken med en ränta kring 3% skulle alltså inte beskattas alls. För min del får gränsen gärna höjas en aning till, men 5000 kronor är bättre än inget alls.

Förslaget skulle inte alls "bara gynna de rika", vilket är en vanligt förekommande kritik till all form av skattesänkning. I det här fallet är nivån väl anpassad till låg- och medelinkomsttagare (sätt nivån i förhållande till en årslön på banken, med fast ränta). Anne Wibble sa en gång i tiden att "alla svenskar borde ha en årslön på banken". Det är en målsättning som känns avlägsen för många svenskar idag, men som genom Annie Johanssons blir lite mer realistiskt. Det är dags att minska bidragen till Slösa och att börja gynna Spara.

Iphone - definitivt ingen klassfråga

Apple är ett företag som vet hur man tjänar pengar. Grunden till apples framgång är skickliga och kreativa ingenjörer och utvecklare. Apples produkter anses snygga, lätta att använda och ändå tekniskt avancerade. Tillverkningen sker i lågkostnadsländer. Inget konstigt med det, så gör många storföretag. I apples fall har underleverantören Foxconn fått en del negativ publicitet (ytterligare exempel). Problemet är att de arbetare som tillverkar komponenter till Iphone ofta tar livet av sig som en följd av dåliga arbetsförhållanden. Tydligen tvingas man nu skriva på kontrakt om att inte begå självmord. Det finns exempel på anställda som varit oförskämda nog att bryta kontrakten.

Apples produkter har blivit riktigt populära över hela världen. Apple kan ta mycket bra betalt för sina telefoner. Man bedömer att apples marginal för Iphone är ca 60%, vilket är nästan dubbelt så högt som exempelvis HTC och Nokia. Apple tjänar alltså dubbelt så mycket pengar för varje försäljningskrona, jämfört med sina konkurrenter.

Och kunderna betalar gladeligen. För inte så länge sedan var Iphone lite av en statuspryl, som oftast ägdes av teknikintresserade eller mac-nördar. Idag tycks nästan alla ha råd att lägga pengar på en Iphone. Nyligen skrevs det om att OS (dvs möjligheten att se OS på TV) håller på att bli en klassfråga. Detta på grund av att Viasat kommer att ta betalt för sina sändningar. Däremot är Iphone inte en klassfråga. Fler och fler köper den, trots att varje ny version är dyrare än föregående.

Mitt råd till alla som är ledsna för att inte ha råd att se OS på TV (eller tycker att exempelvis mat är för dyrt): Fråga dig om du äger en Iphone. Om svaret är ja så har du gjort en felaktig prioritering. Man måste inte ha en Iphone. Man måste förvisso heller inte se OS på TV.

Jag förväntar mig en motreaktion mot fenomenet Iphone. De mest teknikintresserade (och de mer välbeställda) konsumenterna kommer inte tycka att det är tilltalande att äga en "folktelefon" länge till.

En ny version av Iphone släpps i september. (SvD) (E24)

Investeringar

Det svåra är inte att göra bra affärer, det svåra är att undvika att göra dåliga affärer.

En enkel väg till ett rikare liv (vad det nu innebär) är att fokusera på att undvika dåliga affärer. Undvik konsumtionshysteri. Köp inte sådant du inte behöver. Enkla råd som är svåra att följa.

Den sämsta investeringen du gör i ditt liv kommer förmodligen vara en bil. Många av oss måste ha en bil, men måste vi verkligen ha läderklädsel, extra mugghållare, sportlister och sportfälgar? Förvånansvärt få inser hur hög den egentliga milkostnaden blir för en ny bil. Som konsumenter fokuserar vi mycket på bilens bensinkonsumtion. Vi betalar gladeligen extra för en modern motor med, säg 10%, lägre bränsleförbrukning än föregående modell. Detta gör man för att få ekonomi i sitt köp.

Anta att jag idag köper en ny Volvo V70. De tycks kosta runt 300 000 kr. Drygt tre år och 6000 mil senare är samma bil värd ungefär 150 000 kr (kolla själv på exempelvis Blocket). Givet ett bensinpris på 14 kr/l och en förbrukning på 0,7 l/mil har jag (lågt räknat) haft följande kostnader under perioden:

Bensin: 6000*14*0,7 = 58 800
Värdeminskning: 150 000
Service: 10 000
Tvätt m.m.: 5 000

Summa: 223 800 kr
Milkostnad: 37 kr (varav bensin endast 9,8 kr)

Bilen kommer alltså att kosta ungefär 37 kr/mil de första 6000 milen. Den största kostnaden är värdeminskningen med 25 kr/mil. Om man behåller bilen längre än så blir milkostnaden lägre, trots att kostnader för skatt, däck och reparationer tillkommer.

Många säger att man bör byta bil vart tredje år av ekonomiska skäl, eftersom efter tre år har bilen "fortfarande kvar en del värde". Det är givetvis rent struntprat och bilförsäljarpropaganda.

Som ivrig förespråkare av sparande försöker jag sätta min konsumtion i relation till mitt sparande. Hur många månadslöner spenderar jag på min bil varje år? Hur många månadslöner sparar/investerar jag varje år?